V. 37

Nevertheless, she persisted

Augusti 2019 kulminerade i min svartaste månad nånsin. Var tvungen att tänka mig att det måste finnas nån slags större mening med det jag fick gå igenom, nån som ser efter mig, och de här 

citaten kändes tröstande. 

Läste dem om och om igen.

September 2019 var en av mina bästa månader. Då hände det här:

Pregnant with PCOS

Många har uppmanat mig att skriva om den här helt otroliga livshändelsen. Men ännu förmår jag mig inte till det. Det river upp helt galet mycket känslor ens att göra det här lilla inlägget. Men jag kan i alla fall skriva så mycket som att om du som hittat hit också har PCOS och vill ha någon att prata med, får du gärna vända dig till mig. Jag har snart 10 års erfarenhet av att leva med den här diagnosen, jag har stött på helt vidriga yrkesmänniskor och fått den allra svartaste av domar. Jag har blivit avvisad all hjälp som finns att fås.

Ändå är jag nu här, med en sprattlande bebis i magen. Ingen vet hur det kommer att gå. Men jag har redan kommit så mycket längre än vad så många sagt åt mig att ens är möjligt. Samhället kommer aldrig att acceptera dig och aldrig heller hjälpa dig. Men du kan klara det själv.

Your illness does not

define you. 

Your strenght and 

courage does.

Kiitos Erin

Selma Lagerlöf

Selma Lagerlöf: Varje sommar försöker jag mig på ett mer klassiskt verk. I år föll lotten på en bok som länge stått i bokhyllan, de två första delarna i Löwensköld-trilogin "Löwensköldska ringen"  och "Charlotte Löwensköld" (1925). 

Löwensköldska ringen är den första och rätt korta delen. Den är som en spökhistoria med hemsökande generaler, öppnade gravar och förbannade guldringar. Också många ödesdigra livsöden får vi bekanta oss med. Vet inte riktigt vad jag tycker om den här. Den är helt ok men på nåt sätt intetsägande. Ändå relativt lättläst trots det föråldrade språket. 

Charlotte Löwensköld är den andra delen i trilogin och mycket maffigare. Den är egentligen ett kvinnoporträtt av Charlotte och hennes två omaka friare med familjer. En samtidsskildring med fokus på kärlek och svartsjuka. Helt ärligt så kände jag flera gånger under berättelsen att boken gott kunde ta slut nu. Det var mest fram och tillbaka mellan de olika karaktärerna i boken och visst gör språket att allt känns mer uppstyltat och romantiskt. Ord som ofta används och som jag inte är direkt bekant med är t.ex. brukspatron, bruksägare, bruksbokhållare, gravationsbevis.  Däremot tycker jag om de starka kvinnorna i berättelsen, deras tankar och mod. Ofta förvånades jag också av hur moderna inslag som fanns i boken och att Lagerlöf också använt en hel del humor trots de ibland dystra karaktärerna och den svåra tiden. Den tredje delen "Anna Swärd" ska jag nog ge mig i kast med nångång, mest för att jag vill få ett avslut på den här klassiska trilogin.

Barnatro

When you go through deep waters,
    I will be with you.
When you go through rivers of difficulty,
    you will not drown.
When you walk through the fire of oppression,
    you will not be burned up;
    the flames will not consume you.

Isaiah 43:2

I nöd och lust

Vi har gift oss! Helt galet egentligen

Har ju inte dokumenterat något under resan så tänkte bara samla lite hållplatser här så jag har något att tänka tillbaka på när jag saknar planeringen (kommer det verkligen hända?). 

Sommaren har varit kall och blåsig men under vår bröllopsvecka var det extremvärme. Själva bröllopsdagen var nog sommarens varmaste dag och jag kommer nog aldrig glömma hur vi svettades! Trots det blev allt verkligen helt perfekt och hettan gjorde det hela än mer minnesvärt. Vilken otrolig känsla när familj och vänner går samman för att fira kärleken. Utan all hjälp hade det här aldrig varit möjligt, vi är oändligt tacksamma. Det blev tårar, skratt och svett hela dagen och allt klaffade som vi hoppades! Några pyttesmå missar som sig bör men inget som påverkade dagen nämnvärt. Vartefter jag får bilder ska jag försöka uppdatera här så jag får dem samlat. Men först lite tidslinje på ett ungefär. Så här har det alltså sett ut i det stora hela, det mesta av planeringen har liksom gått pararellt genom alla månader och massor av saker har jag säkert redan glömt:

Sommaren 2017
- efter förlovningen bestämmer Kiko att vi ska gifta oss sommaren 2019

Våren 2018
- Inspirationsfas, Pinterest

Sommaren 2018
- i väntan på att få boka lokal och band
- välja brudtärnor och best men
- välja tema/färger
- handla ljusstakar på Juthbacka
- lyssna igenom valser på beachen :)

Hösten 2018
- i oktober fick vi äntligen vara med i lottningen för lokalen, vi valde datumet 27.7 och så var dagen spikad, äntligen!
- bokade bandet Mendelsson
- började jaga fotograf, FÖR SENT UTE tydligen. Tionde fotografen på listan nappade, vilken lycka att vi fick Linda < 3
- bokade frisör och smink

Vintern 2018/2019
- klänningsprovning i Vasa
- klänningsköp i Seinäjoki, love at first sight!
- fick boka kyrka fr.o.m. december, låg på luren direkt!
- i februari provsmakade vi tårta och bestämde cateringfirma
- bokade florist i samma veva
- skickade ut inbjudningar i mars

Våren 2019
- dekorationer och pynt inspis
- stolsöverdrag + rosetter
- brudbil
- takkrona under planering

Juni
- ring
- slöja + flugor
- boka Tallinn resa, hämta dricka
- gjorde hindersprövningen
- photoboot stuff
- bestämma meny
- planera, planera, planera..

Juli
- fotovägg
- öva vals
- gästbok
- öva sånger
- göra bordsplacering
- göra klart gästhäfte och vigselprogram
- kontakta kantor
- träffa präst
- göra äktenskapsförord
- åka till Tallinn
- fixa hundskötare på nytt...
- färga hår och bryn
- åka till jobbet för att förbereda rithörnan
- göra 100 to-do listor

Bröllopsveckan
- printa häften och program
- fixa allt pynt
- göra listor och scheman
- förbereda konkret allt som går
- vara i kontakt med florist, fotograf, catering, präst e.t.c.
- gå igenom festprogram med toastmadame
- provsmink och - hår
- fixa fransar och naglar
- köpa fläktar
- pynta, pynta, pynta och fixa dagen före

Bröllopsdagen
- to be continued 



Här våra första sneakpeek bilder av bästa Linda på Lysa Photography:

Midsommar #2 på Brudsund

Så var det dags för midsommarfirande dag två. Då åkte vi som vanligt till Brudsund för familjetid. Det är ett ganska typiskt upplägg för det mesta i vårt liv, både vänner och familj om det går. Båda är lika viktiga och bör tas om hand. Lite tröttsamt först efter nattens strapatser men med lite mat i magen var vi på gång igen!

Mina bästa sockor av mommo

Eftersom jag är en bekväm barnvakt kom jag på att vi kan plocka smultron runt min solstol

Det var tydligen en nyhet och fungerade som distraktion en stund iaf

För här ville jag ligga och lata mig

Så fint nu med gråa hus!

Kände mig lite lätt somrig så där

Vinkade hejdå till Otto och Calle

Och bääbis somnade i min famn efter en tröttsam midsommar. Drömde säkert om soffan hemma.

Midsommar #1 på Boskär

Eftersom det här är sommaren då inget är som det brukar, spenderade vi midsommarafton med ett helt gäng så gott som obekanta människor. Jag var mycket glad och tacksam över att bli bjuden någonstans, förstår verkligen att det inte är alla förunnat. Var ändå lite lagom nervös över att sitta fast på en holme med en massa människor jag inte känner. Vad har dom för traditioner? Hur firar andra midsommar? Hur blir det med båtåkandet? Alla som känner mig vet att jag trivs som bäst med mina allra närmaste och med våra traditioner som vi skapat genom åren. Men nu blev det inte så den här gången.

Det visade sig dock att jag som vanligt oroade mig i onödan eftersom alla människor var så glada, sociala och lättsamma. Det blev en trespråks-fest och till all lycka klarar jag mig ju på alla de språken så det var heller inget problem. Det blev dessutom ett riktigt traditionellt finlandssvenskt midsommarfirande och jag jublade lite inombords när jag såg nypäärona och snapsvisorna. Vi snapsade och sjöng åtminstone 15 visor så det hade jag ju inte behövt oroa mig för. Vi badade balja, simmade och såg solen gå ner och upp igen. Precis det som jag hade saknat. Att det dessutom råkade vara en av de få fina dagarna denna sommar och dessutom helt myggfritt var ju nästan för mycket!

Vi vet alla att skaffa nya vänner som vuxen är så mycket svårare än som barn, men visst går det om man försöker ha ett öppet sinne och släpper sina fördomar. Att festa och bo tillsammans med ca 10 nya människor på en holme i ett dygn gick alltså riktigt bra. Och blir jag bjuden igen då känner jag ju redan någon!

Staffan hämtade upp oss

Utsikten från "vårt" sovrum var ju helt ok

Langboole dukas

Glad midsommar! 15 pers kring bordet var vi

Hundis var också med, var det månne Alvin?

Här var det lä men är man från Buenos Aires så är det ändå för kallt

En colaromare i solen

Vi gick över till Boije för att bada

Och det var så där fint som det bara kan på sommaren

Vi bastade

Marcus gick mest och stoppade sin pipa och det såg mysigt ut. Jag blev alltså sjöbjörn för en kväll, man kan ju inte vara sämre.

Tillbaka åkte vi med Rio och tur det som det vågade! Tack för oss.

Vad är väl en sommar?

Förra sommaren var så magisk. Så lättsam och harmlös och lycklig. Det är så svårt att inte jämföra.  Hur jag än försöker så infinner sig inte den där samma totala lyckokänslan i bröstet nu. Jag vet inte varför, det känns som att min själ blivit gammal. Vemodig. Jag hoppas att det vänder när juli kommer. Jag vet ju redan att den månaden innehåller flera fina dagar. Säkert några av de finaste nånsin. Men förväntningarna växer då också. Försöker hålla mig realistisk.

Tycker första versen i min favorit dikt passar mitt humör nu alldeles ypperligt:

En gång var vår sommar
en evighet lång.
Vi strövade i soldagar
utan slut en gång.
Vi sjönk i gröna doftande
djup utan grund
och kände ingen ängslan 
för kvällningens stund.

 (ur Evighet av Karin Boye) 

Linns fina foto

"Den som dödar draken"

Leif GW Persson: Boken ingår i serien om kriminalkommissarie Evert Bäckström. I riktig Leif GW anda är vår antihjälte en alkoholiserad, rasistisk, sexistisk, homofobisk praktidiot. Stundtals är det jobbigt att läsa om hans förehavanden och uttalanden eftersom de går mot allt hederligt folkvett. På nåt märkligt sätt blir man ändå intresserad av hur den enfaldige kommissarien ska lyckas lösa mordgåtan och hur han faktiskt verkar ha några smarta infallsvinklar emellanåt. 

Eftersom författaren är väl insnöad i vad riktigt polisarbete innebär känns det ibland mer som att läsa en riktig polisutredning än att läsa en roman. Till skillnad från många andra deckarförfattare finns här inte mycket till pararellhandling utan allt fokus ligger på hur utredningen framskrider och hur kollegiet fungerar. Intressant, men stundtals rätt så tungrodda dryga 400 sidor. Som tur kryddas texten med en ansenlig mängd humor och ironi vilket drar historien framåt. 

"Till minne av en villkorslös kärlek"

Jonas Gardell: Jag har inte alltid varit så förtjust i Gardells sätt att skriva. Det är många gånger så dramatiskt och provocerande. Den här berättelsen däremot är ganska lågmäld. En slags hyllning till mamman, men utan att försköna hennes fel och brister. Det mesta i boken är verklighetsbaserat men somt är också påhittat. Som att Jonas själv kör ihjäl sig genast i början av boken och att författaren är en fiktiv person. Jag tycker boken är alldeles för lång med sina 551 sidor. Texten är skriven i olika former, ibland som faktatext ibland mer som prosa. Repetitionerna är ändlösa vilket gör att boken inte känns korrigerad, läste någon igenom texten och skalade bort upprepningar? Eller är det bara författarens sätt att uttrycka sig? 

Halvvägs in i boken tycker jag att jag helt tappat bort kärnan och vet inte längre vad jag läser. Men då börjar berättelsen om hur mamma Ingegärd blir dement och bor på vårdhem och vi går in i en mer känslig och varm del av historien. Nånting äkta. Då blir jag fängslad och följer berättelsen ända in i det oundvikliga slutet. Känslan efteråt är att det var en fin berättelse. Ett porträtt av en tid, en person, ett liv. 

Ett vackert utdrag om åldrandet:
"Stjärnorna på himlen, kropparna vi bär runt på, minnena vi vårdar och våndas över. Allt ska vi äga och allt ska vi förlora." 

45-års jubileum

Så var det dags för jubileumsveckans höjdpunkt. Pedavoces fyllde 45 år och det hölls jubileumskonsert och bankett. Så himla roligt att uppträda igen och dessutom få gå på fin fest i min bästa klänning. Håret fixade Linn och jag fick känna mig som en prinsessa. Maten var perfekt och många gamla bekanta var på plats. Tack åt kommittén som fixat allt och åt Sandra som kom med mig på alla dessa festligheter. Så mycket roligare att vara två ändå!

Under veckan insåg jag verkligen hur mycket jag saknat körsammanhanget, sången och grupptillhörigheten. Den enda hobby jag verkligen känt att jag är bra på och satsat på. En tomhet nu som inte går att fylla med solosång. Måste se hur jag kan lösa det i framtiden. En alumn-kör skulle vara perfekt för mig. Roligt ändå att se att den där konstnärliga ådran fortfarande finns gömd bakom all lärarroll och vardag. Älskade musik som alltid funnits där. 

Foto: Rune Björklund

Foto: Rune Björklund

Foto: Rune Björklund

Foto: Rune Björklund

Foto: Rune Björklund

Foto: Stefan Westergård