min sång

.

Et valintaasi välttää voi Marina

Et kohtaloa toiseksi näin tajo

Siis luota siihen mielummin jo varhain

Vain parhain sydämesi varastaa

unchain my heart

med Joe Cocker.

En oplanerad helg ligger framför mig, spännande.
Sjöng ut ÅA:s rektor idag, stämningsfullt till tusen. Kändes bara aningen dumt att jag aldrig lärt känna honom personligen som så många av de äldre körsångarna hunnit göra. Men han fick genast en plats i mitt hjärta när han avslutade sin sista föreläsning på ÅA, och därmed även sin sista föreläsning som rektor, med ord citerade av Astrid Lindgren:
'..Nu du säger Herren är ditt arbete slut,
nu du fattig bonddräng nu får du vila ut'.
Jag älskar den låten.

Nu ska jag bege mig iväg på fredagsmys till lilla, lånade lägenheten i stan.

tack kära Nån

Jag uppdaterar.
Nu händer det, sjuk första gången på ett halvår ungefär, ingenting farligt iofs men känner mig lite krasslig. Har faktiskt tänkt på det många gånger hur otroligt skönt det har varit att få vara frisk! Ingen konstant förkylning, ingen grym nackspärr, ingen ögoninflammation, ingen feber, inte ens stegring! Helt amazing (ta i trä). Efter att min kropp gav upp på hösten och jag blev tvungen att sakta ner tempot har jag äntligen fått lyckan att vara frisk och jag har för en gångs skull haft förstånd att vara tacksam för det. Hoppas det fortsätter i samma stil. Vad som bidragit till min goda hälsa vet jag inte. Mitt osunda leverne? Har levt otroligt ohälsosamt hela höstterminen och borde nog vara ett avskräckande exempel, men har då alltså istället mått som en prins. Antingen har alltså alla världens miljoner hälsoundersökningar och forskningar fel eller så är jag ett extremt undantagsfall. Månne det lutar mot det sistnämnda..

PS: Idag åkte Tilda och jag runt i en vältbil på halkbanan. Det var lärorikt. Punkt.

the very unhealthy Me

favorit kaffemuggen

Morgonstund har guld i mun

It's a day that I am glad I survived

Migränanfall, för högt blodtryck, obesvarade meddelanden, krockande scheman, utekvällar med tidigare mornar, tvivel, motivationsbrist, sommarjobbsångest jadajadajada..
T.o.m min stickade halsduk blev värdelös!
Det går inga vidare nu.




.

10.10.2007

.
Ingen har tid


allt är stress

nej marina vi hinner inte
vår mor-dotter runda på stan slutar i kaos
som vanligt
lillebror är utan mat!
när åt jag sist?
vi får fira dina provresultat nån annan gång
visst
men imorgon far jag
kan du vara hemma med tommy?
jaha?
på fredagnatt kommer pappa
ok
men du är ju vår solstråle
är jag?
en sån vill jag också ha

men på fredag tänkte jag vara borta!
äsch älgjakten
då hinner vi ändå inte

vad gör du ikväll?
jag har massor att göra
hinner inte
det är mycket nu

en annan gång kanske

för att bringa klarhet

Denna helg gick i migränens tecken. Som tur hann vi fotografera Mimosas bilder innan jag blev dålig men alla planer om utgång var bara att glömma när jag märkte att synen for. Jag har s.k. auramigrän vilket betyder att  innan själva huvudvärken börjar, drabbas synen och jag får svårt att fokusera på föremål, alla bilder blir halverade och allt flimrar. Det är ju egentligen inte ögonen det är fel på utan hjärnan som spelar mig ett spratt och det är mycket svårt att förklara för någon som själv inte har haft migrän. Varje anfall börjar med att jag märker att när jag ser ner på mina händer inte kan uppfatta att de sitter fast i kroppen, utan ser ut att på något vis sväva utanför kroppen. Efter detta kommer resten av synvillorna och får jag inte medicin i denna fas kommer anfallet att räcka mycket länge. Huvudvärken börjar oftast genast efter att synvillorna slutat och den är oftast koncentrerad till en viss punkt i huvudet, i mitt fall oftast kring vänsta tinningen. Huvudvärken är ihållande och kraftig och bör ej förväxlas med vanlig huvudvärk. Någon gång under huvudvärksfasen börjar ofta illamåendet vilket leder till att jag, som mångra andra, oftast spyr under varje migränanfall. Har man tur kan huvudvärken släppa lite efter detta, har man inte tur fortsätter den obönhörligt. Jag har själv haft migrän nu i över tio år och hoppas att den ska växa bort så småningom. I dagens läge vet jag när jag får ett migränanafall, hur det kommer att se ut och vad jag bör göra. Jag kommer däremot aldrig att glömma mitt första anfall som uppkom i någon av de lägsta klasserna och jag då trodde att jag blivit blind. Läraren trodde jag var smågalen och mina vänner förde mig till hälsosystern som förklarade att det troligen rörde sig om migrän, hon föreslog att jag skulle gå och vila en stund. Att ligga och 'vila' i skolans vilorum utan att ha fått medicin är idag något av de värsta jag skulle kunna tänka mig. Den värk och det illamående som uppstår i samband med att anfall går inte att genomlida i någon allmän vilosal och absolut inte utan medicin! Jag kommer aldrig att glömma hur jag kände en obehaglig ångest komma krypande där jag låg och jag kunde höra mig själv andas flåsande och emellanåt stöna högt p.g.a. smärtan i huvudet. Idag är jag själv medveten om vad det är jag drabbas av och det enda viktiga är att få tag i antingen vanlig värkmedicin eller riktig migränmedicin så fort som möjligt. Som tur har jag inte haft oturen att drabbas av den typ av migrän som t.ex. min kusin har, dvs. fleradygns-anfall då han endast kan ligga i ett bäckmörkt rum och lida.
Nu vet ni lite mer om migrän ni som själva haft lyckan att slippa det och till er med migrän säger jag bara; ni vet att det kommer en stund efter anfallet när huvudvärken äntligen släpper och det är som att komma till paradiset, kom ihåg det. Migrän är något jag inte önskade ens min värsta fiende.

.

Tilda funderar på vår icke-existerande moral:
- Linn är den enda av oss som har nånting att säga till om.
  Det är ju bara hon som uppför sig som folk.



.

en hyllning

Idag satt jag på en av världens bästa föreläsningar. Jag har ingen aning om vad den handlade om eftersom jag och Tilda roade oss med att turvis läsa varsitt kapitel ur Mark Levengoods bok 'Hjärtat får inga rynkor'. Jag vet att jag har nämnt det tidigare, men denna man har förgyllt min vardag för all framtid. Tänk att det finns någon som irriterar sig på precis samma saker i samhället som jag gör, och som dessutom skriver ner dessa saker svart på vitt i en salig blandning av sarkasm och självironi i nivå mer vår egen. Att han dessutom angriper teman som döden, kärleken och livets mening och samtidigt får oss läsare att skratta högt snarare än att känna oss självmordsbenägna, är beundransvärt. Varför har jag inte fått stöta på denna inspirerande form av litteratur tidigare, frågar jag mig. Jag önskar att jag i min umgängeskrets hade en Mark som kunde få mig att skratta åt allt det ironiska i livet (mer än vad jag gör) och som kunde få mig att leva fullt alla de dagar som livet har att erbjuda.
Jag funderade en stund över hur det kommer sig att alla Marks vänner och ovänner är så kloka och så fulla med visdomsord. Efter ett tag kom jag fram till att även mina vänner är visa och att också våra diskussioner faktiskt för med sig både det ena och det andra kloka citatet som faktiskt kan mynna ut i ett värdefullt konstaterande. Skillnaden mellan Marks och min värld är främst den att jag varken skriver ner våra bravader eller våra diskussioner medan han faktiskt gör det. Jag borde också börja med det. Efter boken kände vi oss verkligen inspirerade till att så småningom också själva pränta ner våra erfarenheter till pappers för att roa (och varna) eventuella läsare, dvs högst antagligen oss själva och våra avkommor.. Det finns trots allt en hel del händelser att välja bland, speciellt om vi går enda tillbaka till klubben där jag kom in i bilden och förstörde Tanjas och Tildas bästisförhållande och Tilda därmed blev evigt dömd till att äta dom sandiga istapparna.
Jag borde verkligen börja skriva.

Marina och Tilda filosoferar över livet:
- Jag menar, visst kan jag nöja mig med mindre.
   Men då blir jag ju inte nöjd.

Min mentor Mark

(googlepic)

I get by with a little help from my friends

Bästa kvällen på länge.

Tack för att jag fick låna dina öron (:

Nu ska jag sova sött.

and I wonder why life is so cruel to me

.

Nån som känner för att följa med mig på en resa?
I need some fresh air.





.

vägrar verklighet

Sitter här och ångestar inför morgondagens skolstart.
Känner ett litet tryck över bröstet både för att jag blir rädd för den stress som komma skall och också för att jag är ganska säker på att jag nu förstört det som nångång eventuellt kunnat utvecklas till något vackrare och större. Eller kanske för att jag helt enkelt förstörde minnet av något vackert. Eller kanske för att jag återigen fått bevis för att min teori om att kärleken inte övervinner allt stämmer. Eller kanske för att jag liksom nu kan säga 'Vad var det jag sa?' till mig själv och för att jag helt enkelt nu kan ge fan i att längta och hoppas. Bit ihop säger dom, så då gör jag det. Det vet jag hur man gör.




And I caught a spark from his eyes of forgotten desire
with a word or a touch Lord, I could have rekindled that fire.

Fredag gör jag vad jag vill.

Till er stora besvikelse, kära läsare, hade jag nyligen skrivit ett långt och intressant inlägg som med lite hjälp av teknikens underbara värld.. försvann. Nu är jag sur och återvänder till de gamla hederliga böckerna istället. Men misströsta inte, utan håll till godo.

Yours sincerely

Marina

jag kanske återkommer när jag surat klart..

'Jag vet att många inte håller med mig, men jag tror på ett liv före döden'

Jag läser Mark Levengoods bok 'Sucka mitt hjärta men brist dock ej' och blir alldeles fascinerad! Dessa tankar svart på vitt som påminner om diskussioner jag och mina vänner brukar ha, konstateranden och slutsatser som jag trodde var möjligt att finna endast i min brokiga och knasiga umgängeskrets! Känner mig smått galen som sitter och skrattar högt för mig själv till ord som jag vet kunde komma även ur min mun. En stor upptäckt, helt utan förväntan och jag har endast kommit till sida 26 än så länge. Nu ska jag fortsätta med denna underbara skapelse.

"Varje sann förare vet att alla som åker långsammare än en själv är en fegis och en idiot, och alla som åker snabbare är en fartdåre och en idiot."

/Levengood

Den onödigaste döden

.

Varje dag väljer vi livet.

// Stefan L Holm

.

deppad

.



vill bort, jag förpestar allas tillvaro här hemma
förlåt





,

Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting..

Hejsan alla små snokare nu är det alltså ett nytt år.. igen. Jag fick fira nyår med de allra finaste filurerna jag känner och kvällen var alldeles perfekt med trerätters middag, raketer och skumpa. Har levt kollektiv här nu de senaste dagarna då den övriga familjen varit bortrest och det har varit otroligt skönt, tänk att få bestämma allt själv samtidigt som du omges av de människor du trivs bäst med?! Too good to be true.. igår sprack bubblan, päronen kom hem och livet återgår till det normala. 'Trist varar länge, men undebart är kort.'

Sov 14 timmar inatt efter några intensiva dagar, men nu har jag ingen aning vad jag ska hitta på resten av veckan? Vad gör man när dagarna känns som en enda lång nedräkning till något du inte alls ser framemot? Blä, borde sätta upp några milstolpar att se fram emot för att orka kämpa några månader till. Men nu ska jag återgå till min andra värld nämligen 'Kärleken till Frank'. So long <3