"Kackerlackorna"

Nesbø: Den första boken jag läste i Harry Hole serien var faktiskt den första i hela serien (WOW!), "Fladdermusmannen". Jag tyckte den var otroligt dålig. Kunde inte för mitt liv förstå varför alla rescensenter hyllade den nya norska deckarförfattaren. Jag tyckte språket var töntigt och upplägget amatörmässigt. Bestämde mig ändå för att läsa en till före jag helt gav upp. Valde då "Frälsaren" som är den sjätte boken i serien, logiskt javisst. Hör och häpna den tyckte jag minsann om! Nu hade berättelsen ett mer typiskt och logiskt upplägg för en kriminalroman. Nesbø hade som tur förstått att skippa de töntiga kapitelrubrikerna, t.ex. "En biskop, en boxare och en brännmanet" (Fladdermusmannen, 1997). Wuhuu, alla goda ting är tre och dessutom med allitteration... Passar i en saga men inte i en deckare. Tyckte berättelsen nu var mer rå och rak och språket självsäkert.

Kackerlackorna är alltså för mig den tredje boken av denna författare, men den andra boken i serien. Boken är betydligt bättre än den första, helt klart läsvärd. Emellanåt blev det lite mycket ekonomi och politik i berättelsen, ett ämne jag inte är insatt i och som lätt går över huvudet på mig (irriterande..). Det fanns också lite onödigt många personer med i berättelsen, tyckte jag. Det var svårt att komma ihåg vem som var vem eftersom många av personerna hade små, små biroller och nämndes endast några få gånger under hela berättelsen (t.ex. Nho, Sunthorn, Rangsan). Boken var också ganska obehaglig ibland eftersom den till viss del handlar om barnporrindustrin i Thailand, inget lättsmält tema. Men boken får helt klart godkänt.