"Den döende detektiven"

GW Persson: Min första bok av Leif GW Persson. Är mest bekant med författaren och kriminologen från TV, Veckans brott. Har alltid tyckt att han är karismatisk, intressant och rolig. Hade med andra ord kanske lite för höga förhoppningar på den här romanen. Boken är välskriven och realistisk (vilken överraskning..) men jag tycker inte den är mer än så. För en läsare som mig som uppskattar vackert och poetiskt språk känns framtoningen väldigt avskalad och brysk, med några undantag. Utredningen är rätt invecklad och de inblandade personerna väldigt många. Jag fick ibland ta paus från berättelsen skriva ner namnen på huvudpersonerna och dra pilar kors om tvärs för att klargöra för min hjärna vem som är släkt med vem, vem som är älskare med vem och vem som bara är halvsläktingar eller bekanta. Till sist fick jag det nog klart för mig. "Den döende detektiven" tycker jag dessutom är ett för uppenbart namn på romanen, no comments. Men visst fanns det en slags charm med att läsa även denna bok. Ibland kan det vara skönt med ett mer avskalat språk och mer fokus på brottsutredning. Hmm, blir nog säkert fler.