På fredag ska jag åka och lyssna på Lars Winnerbäck som gör en konsert i Vasa. Har inte lyssnat så aktivt på Lasse under de senaste åren men han har ändå hängt med på ett hörn hela tiden. Jag tycker hans musik passar bäst till en lite vemodig, sorgsen och ensam sinnesstämning. Musiken har följt med mig genom alla mina svåraste (och finaste) stunder och i texterna har jag funnit en otrolig tröst när allt annat varit oviktigt. Musiken har lockat fram både tårar och skratt, men framför allt känslor. Jag är så tacksam för att det finns människor som gör så fantastisk musik att vi andra kan leva i den. I dagens läge är mitt liv lite mer tryggt och lite mindre dramatiskt, så jag har inte behövt musiken i samma utsträckning. Det känns både skrämmande och fantastiskt att på fredag kanske få höra några av de låtar som väckt så mycket känslor hos mig. Mycket nostalgiskt. Här är några av dom låtar som spelats sönder totalt hemma hos mig nån gång mellan åren 2005 och 2010.
Hjärter dams sista sång
Mareld
Om du lämnade mig nu
I dina ögon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar