Håkan Nesser: Detta är den tredje delen i serien om kriminalinspektör Barbarotti. Och den är riktigt bra. Som vanligt får vi en riktigt mustig historia och jag läser 240 sidor innan Barbarotti överhuvudtaget kommer med i bilden. Det intressanta är att storyn är otroligt ovanlig och konstig. Den handlar i stort sett om en 60-årig tråkig man som i smyg vinner på lotto och väljer att helt förändra sitt liv. Efter en fasansfull händelse rymmer han iväg tillsammans med sin unga vän Anna och det hela slutar inte riktigt som på film. Det absolut bästa med boken är språket. Nesser har verkligen broderat ut sina tankar och låtit orden flyga. Jag har streckat under oändligt många fina och kloka ord men jag kan inte skriva ner dem alla. Här kommer ett urval:
"Säga vad man vill om tiden, gick gjorde den i alla fall."
"... här kunde han sitta ostörd och oälskad under ett moln av pessimistiska funderingar så länge han önskade."
"Att ge alla svårigheter och allt elände en stor spark i baken, bara, kanske var det på det viset man skulle få övertag på det här förbannande livet?"
"Blåste ut ljuset så han slapp se sin blekfeta lekamen i spegeln. Människosläktet skulle må bättre om alla vore blinda, tänkte han."
"Det som sker, det sker, tänkte han. Herren skapade ingen brådska."
"Det räcker inte med att vara stark nittionio gånger, man måste klara det den hundrade också."
"Man skall inse sina möjligheter men framför allt sina begränsningar."
"Gräset är inte grönare på andra sidan det där eller det där staketet, och var man än befinner sig har man alltid sig själv att släpa på."
"Varför kan jag inte acceptera att de flesta träbockar faktiskt är träbockar rakt igenom?"
1 kommentar:
Jag tyckte också bra om Berättelsen om Herr Roos även om den är kanske den mest spretiga av Barbarotti-böckerna! Charlotta upplevde den som något flummig, men så är man väl själv lite flummig också. ;) Nu har jag bara sista delen kvar att läsa, så då jag läst den och du läst De ensamma tycker jag att vi tar en Nesser-kaffe! :D
Skicka en kommentar