Snart är det april och det börjar kännas som att den tuffaste perioden äntligen är över. Hela februari var verkligen en tung månad för mig. Arbetsplatsbytet blev så mycket svårare än jag tänkt och i övergången var jag alldeles kraftlös. Jag kände att jag svek de elever som jag blev tvungen att lämna och då blev då också svårt att ta till sig de nya. Att det sen blev många motgångar de första veckorna gjorde inte saken lättare. På kvällarna kände jag mig så orkeslös att jag kunde börja gråta och på mornarna kunde jag känna en otrolig trötthet och ångest när jag körde iväg åt "fel" håll.
Jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna och jag har jätte svårt för att bryta relationer jag byggt upp och engagerat mig i. Som tur är så finns det alltid så fina människor som lyssnar och förstår. För mig har det hjälpt att kunna besöka min gamla arbetsplats, kaffa med f.d. kollegor och hälsa på mina kära elever för att mjuka upp det dramatiska uppbrottet. Också på min nya arbetsplats finns det fantastiska kollegor som hjälpt och stöttat. Och så givetvis mina fina vänner.
Nu två månader in på nya jobbet börjar det kännas bättre på alla plan. Saker och ting börjar fungera och jag känner mig inte längre delad i min lärarroll. Samtidigt är jag så glad när jag märker att jag kunnat behålla de fina relationer jag jobbat så hårt för på hösten. Då känns det som en win-win situation! Att det sen igen är oklart hur hösten ser ut känns så ironiskt att jag inte orkar fundera på det just nu. Nu ska jag köra järnet ända fram till sommarlovet och då ska jag njuta efter detta otroligt tunga arbetsår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar