I maj fyllde jag 27 år och klev därmed in i den absoluta rockstjärne-åldern (27 Club/27 Forever). Tänkte för mig själv för några dagar sen att det är helt förståeligt att det är många stjärnor som flippat just i denna ålder. Det känns som att världen plötsligt förväntar sig att du ska vara vuxen och förståndig samtidigt som du själv känner dig barnsligare och osäkrare än nånsin, typ. Det är en ålder mitt i, du ska enligt normen ha ditt liv "på raden". Är man 25 så är man ju en ungdom och allt är förlåtet. Som 27-åring borde du veta bättre men vill kanske inte. Det är giftermål, hus och barn som figurerar i flödena medan man själv är nöjd över att man kirrat ett jobb för ett år framöver. Jaja, får se hur detta ska bli. Firade gjorde vi hur som helst. Än kastar jag inte in någon handduk! Fuck normen.
Denna ålders motto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar