Så kom vi fram till det bittra slutet. Eller särskilt bittert vet jag inte om det var men det blev helt enkelt dags att säga hejdå. Den sista dagen blev det några timmar vid poolen, mycket städning och tvättning och sen avslutade vi med det som amerikanerna är bäst på; pizza. Det kändes vemodigt att resa iväg men samtidigt ville vi bara börja på eftersom vi hade en så lång hemresa framför oss. Ingen av oss hade tidigare varit på en så här lång semester så vi kände också att vi hunnit se och uppleva så otroligt mycket. För en gångs skull var det nästan okej att tänka på hemresa eftersom vi verkligen hunnit njuta och leva i detta fantastiska land utan att känna oss stressade. Vi var rätt klara.
 |
| Bye Florida |
 |
| Hanna förevisar hur mycket plats det finns när man vill kolla på film och grannen framför fäller ner sätet.. |
 |
| Dom här tre är guld. Tänk att vi gjorde det! |
Det blev tidig väckning på avfärdsdagen. Vi tvättade och torktumlade sängkläderna och sedan gav vi oss iväg. Lämnade tillbaka hyrbilen och tog en shuttle till flygfältet Palm Beach International Airport. Flygtidtabellerna höll. Vi flög tillbaka till New York till Newark eftersom det blev typ dubbelt så billigt. Där blev det lunch och upphandlande av våra sista dollars. Återigen höll tidtabellen och vi påbörjade den långa flygningen mot Stockholm. Startade från NY på kvällen och flög åtta timmar mot Stockholm. Våra kroppar var inställda på att klockan var ca två på natten när vi landade men i Sverige var klockan sju på morgon. Ojoj, jobbigt det där när man inte sovit alls på flyget. På Arlanda väntade vi några sega timmar och sen vinkade vi farväl åt Mats som fortsatte till Norge på jobb. Så var vi bara tre som fortsatte sista biten hem till ett regnigt Vasa där vi landade på eftermiddagen. Loppu slut.
Eftersom jag nu för en gångs skull bloggat så aktivt om hela resan behöver jag ju inte sammanfatta det hela desto mer. Vill bara säga att utan det bästa resesällskapet skulle resan inte blivit ens nära på så bra som den blev. Vi hade alla ungefär samma intressen och samma mål med resan och alla fick se och göra det som var viktigt för dem. Vi kompromissade fint om de saker vi inte hann med och vi höll humöret upp under de långa flygresorna. Och som vi har skrattat. Tusen tack Kiko, Hanna och Mats för att jag fått uppfylla denna dröm och fått uppleva allt jag sett tillsammans med er. Det blev så mycket bättre än jag vågat hoppas på och vi klarade oss helt utan missöden. Denna resa blir verkligen ett minne för livet. Thank you America, I'll be back!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar