Johan Theorin: Äntligen en bladvändare! Den här boken är ingen rysare utan en sån där långsam, mörk thriller. Jag tycker ju det där med mentalsjukhus och psykisk ohälsa är lite spännande så berättelsen passade verkligen mig. Sen var den uppbyggd i pararell handling med då och nu och trots att jag stundvis ville fuska och hoppa över nu för att läsa då så är det ju just sån spänning som gör att man bara vill vidare och vidare. Spänningen höll ända till slutet om än just slutet var lite plumpt. Tyckte också om huvudpersonen som kändes som en lite annorlunda karaktär en den typiska. Att berättelsen utspelade sig i en svensk förskola var extra intressant för en pedagog som mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar