Jag vet inte hur det är med er andra men jag tycker att
den svåraste biten med detta jobb är alla dessa avsked. Det är ju få
förunnat att få jobba på samma ställe när man är nyutexaminerad så
därför är man tvungen att ständigt lära känna nya kollegor och nya
elever. I ett roligt gäng blir jobbet lätt! Vet att jag tidigare skrivit om tunga avsked till elever men nu är det igen aktuellt med avsked till kollegor. För nån som mig som verkligen är en team-människa som engagerar
sig i kollegorna också utanför jobbet, blir det väldigt tungt med alla byten. Egentligen har
jag haft tur som fått jobba med så fina och kunniga människor och jag
har trivts bra på alla ställen. Nackdelen är ju då att när det blir dags
för avsked blir det tungt i hjärtat, både om jag lämnar eller när någon
annan lämnar. Man försöker ju alltid hålla kontakten men det är fakta
att när man inte längre ses dagligen styr livet oss mot olika håll, och
även med de bästa avsikter blir det mer och mer sällan och till sist har man bara fina minnen kvar. Livet visst, men tungt likväl. Trots detta vet jag att jag måste fortsätta orka engagera mig i och öppna hjärtat för nya arbetsvänner (fast jag också vet att de högst antagligen är tillfälliga) annars blir vardagen för tung och grå. Tack till alla er som jag hittills fått dela vardag med. Saknar er alla. Och hejdå "lillebror".
|
Powerkedjon |
|
Kopp i Sås |
|
Samkörning < 3 |
|
Oravais opet |
|
Mördarsniglarna |
|
Kalaskaptenerna |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar