Ellen Strömberg: Ellen är ju en av mina absoluta idoler så det var självklart att jag ville läsa hennes debutroman Jaga vatten. Den här berättelsen ligger nära eftersom den utspelar sig i det Österbottniska bibelbältet och många element är bekanta. Älskar kontrasten i det råa sexuella mot det heliga. Berättelsen har ingen tydlig början eller slut utan är liksom ett inhopp i två flickors liv. Älskar hatkärleken mellan dem. Texten är lättläst eftersom den är uppdelad men jag tycker ändå om språket som stundvis är poetiskt och stundvis väldigt kargt. Den var mer rak och brutal än jag väntat mig. Texten hoppar mellan dåtid och nutid men det är ändå lätt att följa med när man förstått upplägget. Tycker om att boken följer flickorna under många år, från lågstadieålder upp till vuxna år. Kanske ingen livsavgörande berättelse i sig men definitivt värt att läsa, en riktig bladvändare i all sin enkelhet. Läste ut den på en dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar