"Det fördolda"

Hjort & Rosenfeldt: Första boken i serien om psykologen och exprten på gärningsmannaprofilering; Sebastian Bergman. En ganska typisk kriminalroman men med några extra intressanta karaktärer. Jag tycker det känns fräscht (stavning!) och nytt med en sexmissbrukande och narcissistisk huvudperson. Än mer intressant blir han på grund av sitt traumatiska livsöde och sin förmåga att förföra kvinnor trots mediokert utseende... En annan anorlunda infallsvinkel är polisen Haraldsson vars liv kretsar kring ett desperat befruktande av hustrun och en maktkamp med kvinnliga chefen. Nånting utöver den vanliga alkoholmissbrukande kriminalkommisarien! Återigen är det inte själv mordutredningen som ger boken dess poäng, utan allt runtomkring. Riktigt okej läsning, högst vanligt språk. Otroligt tråkig titel dock - säger inget om innehållet.

To all the beautiful ladies

Bild-uppdatering

72-års kalas (24+24+24) med massa gott

 Höstpyssel av rönnbär och aroniabär

Överrasknings-gladiol i rabatten

Överrasknings-solros i rabatten

Nya delen av terrassen

Nya delen av terrassen...

... som har varit i flitig användning i sommar...

... av oss alla.

Dagens feelgood

Blir så glad av låten och videon!

Ha en fin torsdag.

Dags att säga hejdå

Igår var en dag då jag insåg att kanske, kanske är lärare faktiskt rätt yrke för just mig. 

Med lite sorg i hjärtat sa vi hejdå. Och jag gick hem med en känsla av förvåning. 

Att jag som är så hårdhudad verkligen känner så här? 

Tack fantastiska ni för alla dessa fina dagar,
och för att jag verkligen fick känna att jag kan.

Tribute to Lasse

På fredag ska jag åka och lyssna på Lars Winnerbäck som gör en konsert i Vasa. Har inte lyssnat så aktivt på Lasse under de senaste åren men han har ändå hängt med på ett hörn hela tiden. Jag tycker hans musik passar bäst till en lite vemodig, sorgsen och ensam sinnesstämning. Musiken har följt med mig genom alla mina svåraste (och finaste) stunder och i texterna har jag funnit en otrolig tröst när allt annat varit oviktigt. Musiken har lockat fram både tårar och skratt, men framför allt känslor. Jag är så tacksam för att det finns människor som gör så fantastisk musik att vi andra kan leva i den. I dagens läge är mitt liv lite mer tryggt och lite mindre dramatiskt, så jag har inte behövt musiken i samma utsträckning. Det känns både skrämmande och fantastiskt att på fredag kanske få höra några av de låtar som väckt så mycket känslor hos mig. Mycket nostalgiskt. Här är några av dom låtar som spelats sönder totalt hemma hos mig nån gång mellan åren 2005 och 2010.

Hjärter dams sista sång

Mareld

Om du lämnade mig nu

I dina ögon

Han

Sua vain yli kaiken mä rakastan,
sinä taivaani päällä maan
Minä maiset murheeni unohdan,
sinisilmiis kun katsoa saan

/"Romanssi"

"och piccadilly circus ligger inte i kumla"

Nesser: Den här boken är skriven av en av mina favoritförfattare men det är verkligen inte min favoritbok. Det kan hända att jag är lite orättvis i min bedömning eftersom jag läst boken så utspritt under en lång tid (på jobbet), men jag tyckte den här historien var riktigt tråkig. Det hände för lite för min smak. Visst, språket är intressant och varierande som vanligt men handlingen är för trög och drar inte berättelsen framåt. Många har jämfört den här boken med "föregångaren" "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö", min första bok av Nesser. Och som många andra är jag tvungen att skriva att jag tyckte bättre om den första boken. Men ta det lugnt Håkan, en gång är ingen gång. Nästa bok väntar i bokhyllan!

Tänk att jag får ha er!

Ni är det bästa som finns

Villaavslutnings-kräftis på Brudsund

"Jag kan se i mörkret"

Fossum: Här är något för alla er som liksom mig gillar skräck och spänning. Karin Fossum är nämligen författaren att vända sig till om man tycker om riktigt obehagliga berättelser. Den här boken är obehaglig från början till slut. Det handlar aldrig om blod eller våld, Fossum lyckas vara skrämmande på ett djupare plan än så. Det handlar om det som inte sägs i texten, det som står mellan raderna. I den här berättelsen ligger fokus på den vanliga mannen på parkbänken, den vänlige vårdaren som är en potentiell mördare och sadist med ett rubbat sinne och brist på empati. Allting berättas genom hans sjuka ögon och emellanåt blir texten nästan för frånstötande och motbjudande för att läsas, så jag tar en paus från den bisarra verkligheten i boken. En verkligt annorlunda bok i fantastisk berättarstil. En tankeväckande upplevelse.

Andra böcker jag läst av Karin Fossum: "Döden skall du tåla" och "Jonas Eckel". De hör till samma genre och båda är riktigt bra.

Somriga bilder en regnig dag

Bilder från Lilla Bredören i juli