Reflektion

Just nu är hela stan fylld av nya studerande som har lär-känna-din-stad-och-dina-nya-vänner-aktiviteter. Kändes jätte konstigt att gå förbi dem och konstatera att jag inte känner någon av de nya, att dom som jag någon gång sett i skolan som "nya studerande" nu är tutorer och att alla är fyllda av förväntan inför framtiden, studielivet och allt vad det innebär. För fyra år sen var jag själv i samma sits. Fyra jäkla år! Å ena sidan känns det precis som det var igår, å andra sidan känns det som 100 år sen. Det är så mycket som förändrats sen dess. När jag började på PF var jag singel och bodde hemma i Smedsby hos mamma och pappa. Nu fyra år senare har jag hunnit bo med Hanna på Antikrundan, hittat pojkvän, sjungit in i Pedavoces, utbildat mig till sexsnackare, blivit väskförsäljare, blivit sambo med pojkvännen på Brändö och köpt lägenhet tillsammans med honom i Smedsby. Jag är alltså tillbaka där allt började men nu med lite annat utgångsläge.

Jag har aldrig varit någon super aktiv studerande som är med i alla föreningar, men speciellt i början deltog jag nog i så många sitzer och fester som jag orkade och kunde. Jag hade dock turen att många av mina barndomsvänner hela tiden fanns inom räckhåll för mig, och likaså familjen. Jag var aldrig tvungen att aktivera mig i alla föreningar eftersom jag hade mina vänner även utanför studierna. Jag vet att många säger att man under studietiden skaffar sig vänner för livet, men ta mig tusan om inte de vänner du skaffat tidigare och som följt med ännu längre kommer finnas kvar hela livet de med!? Jag är jätte glad för de studiekompisar jag fått, men jag inser också att det är svårt att hålla kontakten när man bor långt ifrån varandra och lever helt olika liv än under studietiden. Därför är jag otroligt tacksam för att de vänner jag hade redan innan universitetsstudierna följde mig genom studierna och nu följer mig lika troget vidare i livet. Vår relation förblir densamma fastän livet förändras.

Så här i slutskedet av studierna känns det konstigt att tänka att man själv en gång stod i samma position som de nya studerande gör nu. Det var en jätte intressant, hektisk, stressig, rolig och jobbig tid. Man skulle hinna med så mycket som möjligt, hela tiden vara med, vara glad och utåtriktad och ta plats (speciellt på PF!), kombinera studier, fest och jobb, lära känna nya människor och rutiner och hitta sig själv i studierna. Jag är jätte glad att jag fått vara med om den upplevelsen men jag skulle aldrig orka göra om det.

8.9.2009 gulis - K.K.1.1

8.9.2009 gulis - K.K.1.1

8.9.2009 gulis  - K.K.1.1

PS: Ni får ursäkta mitt språk.