Om fyra dagar får jag äntligen träffa en kär vän som jag senast såg för mer än 1,5 år sen.
Under studietiden fick jag en del nya vänner. Men eftersom alla mina barndomsvänner fanns kvar i samma stad, blev de nya vännerna mer studievänner som man visste att man snart ändå skulle skiljas från. Men det fanns en speciell person som inte blev en studiekamrat utan en i gänget. Hon följde oss runt Österbotten och deltog i alla våra traditioner och galenskaper utan att ifrågasätta vad vi höll på med. När denna tjej flyttade tillbaka till Borgå blev det ett litet hål i vårt gäng och i mitt hjärta.
Daniela jag saknar din energi, din positivitet, din humor, ditt skratt, din flexibilitet, din generositet, dina raka rör, din livsglädje, din nyfikenhet, din effektivitet, din lojalitet och din underbara dialekt. Många nya mänskor träffar man och många glömmer man. Att du fortfarande har en given plats hos mig efter en lång tid utan någon kontakt, visar att du för alltid kommer att vara en viktig del av mig.
På söndag ses vi äntligen!
"Ja e så full så de e någå hemskt"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar