Håkan Nesser:
Jess. Det här var precis vad jag behövde efter klämkäck galghumor och mysiga julberättelser. Denna bok hör inte till serien om kriminalkommisarie Barbarotti utan är en helt fristående roman. Berättelsen handlar om Maria som flyttar in i en gammal, sporadisk stuga ute på heden i Winsford, England (tänk the Holiday). Hon har bara med sig sin hund, hennes man har försvunnit nånstans under vägen. Vart och varför, får vi klart för oss vartefter vi kommer in i berättelsen. Alla Marias bekanta och vänner tror dock att hon befinner sig tillsammans med sin man i Marocko. Ute på heden händer inte mycket och Maria gör upp rutiner för att få nån slags mening i tillvaron.
Nesser lyckas på ett fantastiskt sätt förmedla den dimmiga höststämningen som säkert infinner sig hos alla som bor ute på heden. Språket i boken är enklare än i Barbarotti-serien och denna gång plockar jag inte med mig många citat. Det är snarare det stora i det lilla som utgör denna berättelse. Boken är harmonisk och lugn, men har ändå en bladvändareffekt i och med pararellhändelserna Maria forskar i. Jag kände ett otroligt sug att läsa klart denna bok. Som vanligt slutar boken inte alls som man tänkt sig.
Två favoriter:
"Det finns en sammetslen sida av rött vin som skulle kunna göra mig till alkoholist, men det är inte i den riktningen jag avser att vandra."
"... vissa nätter, när det inte är stjärnklart, kan himlen och jorden få exakt samma svarta ton, det går helt enkelt inte att skilja dem åt, som levde man i ett blint universum."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar