Visdomstandshelvete

Augusti var som sagt en riktig skitmånad på grund av många olika anledningar. En av dem var definitivt utdragningen av min sista visdomstand. Tänkte skriva hit några rader om det så att när någon googlar något om just detta ämne får de läsa min berättelse tillsammans med alla andra andra forum och inlägg som finns. Kanske kan det hjälpa nån kanske kan det skrämma nån, jag vet inte men så här har det varit för mig. Jag vill också att de som aldrig hamnar ut för de kan få förståelse för vad man går igenom (för vissa går det superlätt också, jag vet). Man känner sig alltid SÅ gnällig själv när man har ont. För några år sen drog jag ut de två övre visdomständerna på studenthälsan. Båda drogs ut på samma gång, det gick relativt snabbt. Inga större komplikationer men efter att tandläkaren fått ut en av tänderna sa hon: "Ojj det kunde ha gått dåligt, tanden hade en extra rot som inte syntes på röntgen". SKÖNT att höra... Ungefär två veckors läkningstid allt som allt.

För ett år sen opererade jag bort en av de nedre visdomständerna. Det var alltså en riktig operation som inte kändes alls. Men läkningen tog rätt länge, två veckor med mycket värkmedicin. Sen var jag dum och åt popcorn vilket givetvis ledde till att ett skal fastnade i hålet efter tanden och jag drömde mardrömmar om att det växte in i tandköttet. Nå väl, det kom ut efter ett tag och mycket onödigt petande.

För en månad sen drog jag ut den sista av mina visdomständer och det var också den allra värsta utdragningen. Eller jag fick givetvis bedövning, två gånger dessutom så jag kände ingenting. Men alla som dragit ut en tand vet hur obehagligt det känns när man med tång vrider ut en tand. Det knakar i hela käken och upp till örat när rötterna vrids om och verktygen trycker på tungan och i mungiporna. Min utdragning tog 35 minuter och vi fick pausa flera gånger för att jag skulle få vila käken. Tandläkaren fick trycka på med hela sin tyngd och med hävstångseffekt trycka ut tanden. Visdomstanden var stor, ca 1 cm tand och 1 cm rötter, men som tur kom hela ut i ett stycke. Jag var nöjd och glad över att allt gått bra men DET ÄR NU HELVETET BÖRJAR. Denna gång fick jag ingen medicin utskriven. Samma dag som utdragningen blöder man ur munnen och får heller inte upp munnen. Bara flytande föda. Andra dagen kan kännas ganska okej, jag fick upp munnen lite och det värkte inte så mycket. Tredje dagen börjar den där ihållande molande värken. Jag åt över maxdos av ibuprofen och paracetamol men efter några timmar när effekten började avta blev värken så intensiv att jag var tvungen att slänga in mer. Ännu bara flytande föda. 

Fjärde dagen och nu börjar man ha ett system för medicineringen. Nytt denna gång var att jag inte kunde sova på nätterna utan vaknade och var tvungen att gå upp och ta värkmedicin och dricka något för att kunna somna om. I rekommendationerna står att man ska varva de olika medicinerna men jag var tvungen att ta båda hela tiden. Det står också att smärtan som börjar runt dag 3 beror på att den skyddande blodproppen som bildats i hålet lossnat. Jag vet inte om detta stämmer men alla fyra gånger har värken eskalerat för mig först några dagar efter ingreppet. 

ALDRIG MER!

Jag kommer inte att skriva ner alla detaljer som följer men kort så här:

- Jaaa det börjar smaka och lukta skit i munnen VARJE GÅNG så inflammationer hit eller dit så har man hur som helst ett megasår i munnen som ska läka.

- Smärtan kan vara olika, för mig var den olidlig sista gången. Jag åt över maxdos av värkmediciner i två veckors tid sen började jag småningom kunna trappa ner lite. Många kvällar låg jag och grät på soffan för att det värkte så i käken, munnen och upp till örat och om det gick för länge mellan tabletterna hann helvetet bryta ut och det tog länge innan smärtan dämpades igen. Det är inte alls någon liten grej. Jag har migrän och vet vad värk är och nu kändes det som att ha migrän i munnen. Smärtan minskar aldrig av sig själv utan eskalerar.

- När man börjar kunna äta lite normal mat igen, för mig ca 4 dagar efter, kan man bara tugga på ena sidan vilket gör käken väldigt trött och öm.

- Det fastnar matrester i hålet och det är ofta svårt att få bort. Få inte panik, ofta stöter kroppen själv bort det efter några dagar. Det är dumt att peta i såret men jag vet att det är svårt att låta bli. Vi sprutade bort lite matrester med en spruta med vatten i, det funkade rätt bra men ilade i såret. Nästa morgon var där nya rester sååå..

- Jag kunde inte motionera ordentligt på fyra veckor efter ingreppet. Varje gång jag promenerade lite raskare flöt det mer blod till såret som började pulsera/ila/värka. Också kall luft orsakade obehag.

- Värkmedicinen fungerade inte om jag inte åt någon samtidigt så jag var tvungen att ha ett knackkorvspaket till hands hela tiden både dag och natt

- Det är inte farligt att äta mycket värkmedicin under en kort period. Det känns som en evighet men det går alltid över. Få inte panik över att du äter för mycket medicin och försök vara utan, det blir bara jobbigt. Kroppen visar tydligt när dosen kan minskas. 

- Jag vet att man lätt blir orolig över än det ena, än det andra. Ska det vara så här? Varje gång jag dragit ut en visdomstand har läkningen gått till ungefär på samma sätt och fastän det är hemskt så går det över småningom. Visst kan man ringa tandläkaren också men vet ärligt inte om de kan göra så mycket för att underlätta. På någon internetsida stod en bra mening som jag tänkte på när det kändes som värst: "Tänkt om du hade ett två cm djupt sår i låret. Då skulle man räkna med att läkningen skulle ta länge och att det skulle ta sjukt eftersom man ser såret. Samma med ett hål efter tand."

Nu efter mer än en månad efter utdragningen börjar allt vara normalt igen. Jag har fortfarande en grop i munnen men inte längre ett hål. Jag har ingen värk mer heller. Och nu kommer jag aldrig mer behöva dra ut en visdomstand och det är jag så lycklig, så lycklig för! Det förstörde verkligen min augusti, vet inte om jag klarat av att jobba alls under de första veckorna.