Vardagsrum

Ungefär så här blev vårt vardagsrum! Rent praktiskt var det svårt att ändra på upplägget (ni vet TV och sånt) så vi följde i stort samma placering som de som bott före oss. Till vardagsrummet köpte vi inte mycket nya möbler utan behöll de gamla, men vi försökte piffa upp dem med lite nya detaljer. Vår soffa är ju är allt annat än ny men den är så otroligt stor och skön så vi är tvungna att behålla den ett tag till. Sen när vi någon gång känner oss rika kan vi med gott samvete förnya de gamla vardagsrumsmöblerna. En viktig ny möbel blev dock det kombinerade vitrinskåpet/bokhyllan. Äntligen!

Storebror

Men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
Där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig

"Tusen strålande solar"

Hosseini: Vilken fantastisk berättelse. I början var jag väldigt tveksam till boken och jag tänkte att det visst var bara ännu en till snyfthistoria att lägga till högen. Efter att jag läst en tredjedel märkte jag dock att det blev väldigt svårt att lägga ifrån sig boken. Jag hade heller aldrig förr läst något eller hört något om denna författare så jag visste inte vad jag skulle vänta. Berättelsen handlar egentligen om två olika kvinnors livsöden i det krigsdrabbade Afghanistan. Inget nytt koncept kanske men det som jag föll för är det långa tidsspannet i boken. Berättelsen börjar någon gång i mitten av 1960 och slutar år 2003, hela tiden får man följa landets, världens och huvudpersonernas utveckling. Detta ger ett otroligt djup åt storyn, jag kunde ju själv placera in mitt eget födelseår i berättelsen. Tyckte också om författarens sätt att skriva om tragiska händelser utan att linda in dem i bomull, språket är relativt avskalat och rakt på. Jag får väl här också erkänna att jag aldrig intresserat mig speciellt mycket för detta lands kultur eller historia. Därför blev boken antagligen än mer intressant. Kommer att minnas denna berättelse länge.

Köket

I köket blev det inte så stora förändringar men med lite färgbyten och nya köksmaskiner blev det mer lite mer vårt.

Sagan om vårt hem

Nu tycker jag det är på tiden att jag berättar sagan om vår nya lägenhet. Lägenheten köptes i maj och vi gjorde en större ytrenovering för att den skulle passa oss bättre. Lägenheten var jätte fint inredd och i relativt gott skick redan då vi köpte den men den var planerad för en tvåbarnsfamilj (på 94 m2) så vi fick ändra helt på rumsindelningen. Det fanns också en del andra saker vi tyckte var en smula "slarvigt" gjorda och vi valde att göra om och göra ordentligt.

Vi målade eller tapetserade om alla ytor, vi målade och tätade alla taklister, vi böt de flesta golv- och dörrlister samt trösklar, vi böt alla elbrytare och eluttag, vi målade alla fönsterlister och böt persienner + handtag och "öppningshål". Vi målade också hela taket och alla fönsterbräden, och vi lackade eller vaxade bänkytorna i köket och badrummet. WC-stolarna blev bytta och vi kaklade golvet under dem, vi rev ut kylskåps-skåpet och byggde om lilla skåpet ovanför kylskåpet. Vi gjorde också om garderoberna så de blev två stycken walk in closets med endast en lång stång för klänningar (i min) och skjortor och kavajer (i Kikos). Vi satte även till hyllplan ovanför och under klädstängerna. Till klädskåpen i sovrummet beställdes nya hyllplan i trä (de gamla var utdragbara plastlådor) och alla skåpdörrar byttes till mer moderna och stiliga varianter, dessutom målade vi insidorna av alla skåp. Vi rev ner spottarna och metalltrådarna i kökstaket och också den egenhändigt installerade spottanordningen i vardagsrummet.. Vi valde också att byta ut köksmaskinerna från vita till rostfria.

När man en gång började renovera kändes det dumt att lämna en liten del så därför gjorde vi om mer än vi från början planerat. Visst var det jobbigt att jobba heltid och renovera kvällstid men resultatet blev superbra och vi är verkligen nöjda. Dessutom fick vi båda lära oss massor (!) om hur man ska göra och tänka vid renovering. Känner man att man vill köpa sig ett projekt men ändå inte hör hemma i Äntligen hemma-teamet tror jag att en radhuslägenhet är ett bra mellanting. Nu vet vi lite vad det innebär att göra om och hur viktigt det är med en bra grund. Om vi någon gång vill köpa eller bygga ett egnahemshus känns det som att vi inte är riktigt lika out som vi var tidigare! Vi hade ju förmånen att ha två skickliga pappor med mycket erfarenhet att arbeta fullt för oss. Utan dem skulle ingenting blivit gjort så jag är oändligt tacksam! Dessutom är renovering ett ypperligt sätt att testa hur förhållandet fungerar under press, många beslut ska tas och det ska gå snabbt. Många viljor ska kompromissas och tiden räcker aldrig riktigt till. Med facit i hand är jag så otroligt nöjd och nu är det skönt att bara fokusera på inredning ett tag framöver! Men nu får ni först ta del av en bildbomb med remppa-bilder.

Alla helgons dag

Jag önskar jag fått tillbringa mer tid med er alla.
Ni fattas mig.

Älskade och saknade

fammo & faffa

moffa

Grethel & Gösta

I den stora sorgens famn
finns små ögonblick av skratt
så som stjärnor tittar fram
ut ur evighetens natt
och i solens första strålar
flyger svalorna mot skyn
för att binda sköra trådar
tvinna trådar
till en tross
mellan oss..
så vi når varandra

/Ted Gärdestad

"Mördare utan ansikte"

Mankell: Ni har väl alla sett reklamen för "Wallander" på tv4 nångång? Det här är alltså första boken i den serien. (Jag har dock aldrig sett ett Wallander tv-avsnitt ^^). Jag har egentligen heller inte så mycket att säga om den här boken, det är en tvättäkta kriminalroman med ett typiskt klurigt mordfall. Berättelsen innehåller också de genretypiska privata problemen som skilsmässa och alkohol. Handlingen avancerar ganska långsamt vilket jag kan tycka blir lite tråkigt, men samtidigt känns det väldigt verklighetstroget för vem löser ett dubbelmord över en natt? Jag tycker om Mankells sätt att skriva, ganska avskalat och klart, väldigt lite detaljerade naturskildringar och liknande. Författaren reflekterar också över samtidens Sverige i boken, bl.a. våldsammare brott och invandring. Om man skulle läst boken genast den kom ut (1991) skulle detta säkert varit extra intressant.

Vi är tragiska människor

Jag kom nyss över en bild av mig själv som trettonåring. Min första tanke var givetvis "Men guud vad smal jag är!", det här är alltså många, många kilo sen. Under denna tid kunde jag växa 10 cm på ett år och man förstår ju vad det gör åt figuren. Det är ändå inte därför jag vill posta fotot. Min andra tanke när jag såg bilden var hur det är möjligt att jag kunde känna mig tjock när jag såg ut så här!? Jag var ju som alla andra tonåringar mycket missnöjd med mitt utseende och upplevde att jag var alldeles för lång och alldeles för fet (!?). Mitt stora problem var också min brist på kurvor. Många andra hade redan utvecklat breda höfter och bröst medan jag var helt platt. Idag önskar jag däremot att jag inte hade fullt så mycket kurvor eftersom det underlättar klädesval om man inte ser ut som berg och dal.

Vad jag vill säga är att vi människor är så otroligt tragiska varelser. Vi är aldrig nöjda med hur vi ser ut eller hur vi har det. Jag skulle önska att jag hade haft någon som ploppat upp i mitt trettonåriga liv och sagt att om några år kommer du vara mycket fetare och mycket kurvigare än det här, så var nöjd. Smalare än så här blir du inte, men lyckligare kommer du bli hela tiden. För det gör ju ingen skillnad hur mycket du bantar eller hur smal du är om du i ditt eget huvud är fet, olycklig och misslyckad. Idag är jag måhända fet, men inte misslyckad. Och jag är så otroligt nöjd. Kanske inte med mitt utseende alla dagar, men med mig själv och mitt liv. Och det mina vänner, är ju det som räknas. I alla fall för mig.

Tihihi

Det är lätt hänt att man börjar stressa och känna sig misslyckad när omgivningen tar större kliv framåt än man själv vill eller vågar. Då känns den här bilden extra trygg.

Oktoberhelg

Lite Äntligen hemma blir det varje helg

Höstmys

Höstmys

Söndagspromenad

Kladdkaka

"Lyckan är en sällsam fågel"

Gavalda: Min första bok av Anna Gavalda, och en riktigt underlig sådan. Gavalda använder sig av ett mycket poetiskt språk vilket i sig inte stör mig. Det som stör mig är att hela första delen blir FÖR flummig. Det är mycket tankar och mycket dialog men det framkommer sällan VEM som pratar eller tänker och om VAD. Nästan hela tiden står bara han eller hon vilket är ytterst förbryllande. De första 300 sidorna är enligt mig mest blahablaha och handlar om hur huvudpersonen Charles försöker få ihop sitt liv efter att hans barndomsväns mamma (och Charles älskarinna??) dör. Så småningom börjar man äntligen förstå vem som är vem och vad allt handlar om, men hela tiden väntar jag på att storyn ska komma igång. Jag vägrar ändå ge mig eftersom jag redan kommit så långt ;)

Efter de första 300 blahaa-sidorna börjar det äntligen hända nånting. Plötsligt har boken en klar handling, om än en konstig sådan, och det känns som att det äntligen kan finnas en början, en mitt och en avslutning på berättelsen. När man kommit till slutet av boken har man nog fått med sig en ganska vacker och annorlunda berättelse som handlar om lyckan i livet. Störde mig dock grymt mycket på att författaren hela tiden använder massor av punkter i dialogerna, t.ex; "Men då... eh... du... ligger inte... eh... med någon annan längre då?". SJUKT irriterande. Hackar upp läsningen jätte mycket och man får koncentrera sig hårt för att orka. Punkterna faller till viss del bort mot slutet av boken, thank God. Kollade igenom lite andra recensioner av samma bok och jag såg att de flesta har likadana åsikter som jag. Många menar dock att Gavaldas "Tillsammans är man mindre ensam" är av en helt annan kaliber. Kanske jag ännu någon dag ger mig på att läsa den. Men inte än.





(Som ni kanske märkt väljer jag att inte skriva speciellt mycket om själva handlingen i böckerna, till viss del för att det kan förstöra läsupplevelsen för nån annan och till viss del för att det ofta är rätt ointressant för andra att läsa om. Så om ni vill bekanta er mer med själva storyn får ni ta och läsa böckerna.)

Två fina helger i telefonkvalitet