Under de senaste veckorna har jag fått min beskärda del av det som varit en bristvara under hela min studietid, nämligen ledighet. Jag är inne på mitt femte studieår och fick min kandidatexamen ifol. Jag har endast en kurs kvar (+ en frivillig) och det var först nyligen som vi fick anmäla oss för pro gradu-skrivande och jag äntligen blev tilldelad en handledare. Jag har alltså inte haft något speciellt att göra sen studierna "började" i höst! Eftersom jag läste ett långt biämne ifjol trappades aldrig mina studier ner så småningom, som för många andra, utan jag gick från heltid till ledig :D Jag har jobbat på sidan av studierna under hela studietiden så det har jag givetvis fortsatt med nu på hösten men jag har ändå haft 1-3 dagar ledigt i veckan nu i några veckors tid. GUUUUD SÅ SKÖNT! Jag ser på denna tid som "lugnet före stormen", eftersom jag vet att mitt graduskrivande ska påbörjas tyyyp nu.
Jag tycker verkligen alla studerande skulle förtjäna lite ledighet emellanåt eftersom man studerar heltid halva året och jobbar heltid resten av året. Att ständigt ha deadlines, inlämningsuppgifter, kandidatarbeten och massa annat i huvudet gör att man lätt blir stressad. Aldrig har jag känt mig så utvilad som jag gör nu! Dagens bekymmer har till största del handlat om vad jag ska äta till lunch. Mina lediga dagar har handlat om att sova ut på morgonen, slöläsa Vasabladet, äta frukost till Houston animal cops och Say yes to the dress (otroligt viktigt!) och sen har jag gymmat, handlat mat, kollat inredning, planerat renovering, kokat RIKTIG mat, fikat med flickorna, sålt diskmaskin, fixat hyresgäster, städat och tömt förråd. ALLDELES FANTASTISKT. Det här trodde jag aldrig om mig själv men det känns som om jag skulle kunna vänja mig vid ett sånt här liv med jobb endast tre dagar i veckan! Eller njää, skulle kanske bli tråkigt och meningslöst i längden. Men alla ni som haft lediga dagar bara nu som då vet att de lediga dagarna tenderar att bli de mest stressiga. När man har fler lediga dagar får man tillåta sig själv att ta det lugnt. Kroppen och huvudet tackar.
Barcelona |
2 kommentarer:
Som den väldigt objektiva part jag är i denna fråga kan jag fälla följande dom: du är värd det! Njut, snart svär vi över för få timmar på dygnet igen.
Tack, ska göra det! Snart förbannar vi världen igen ;)
Skicka en kommentar