Förr betydde första skoldagen efter sommarlovet ny ryggsäck och nytt schema men oftast samma gamla rutiner. I dagens läge betyder skolstarten, iaf för mig, slut på fritiden. Att studera är inget 9-5 jobb utan nånting du tar med dig hem efter varje dag och nånting som ständigt gnager i huvudet i form av bl.a. grupparbeten, essäer, inlämningsarbeten och tentläsning. Dessutom betyder det för många ett evigt pusslande för att försöka få ihop både studier, extraknäck och hobbyn. En mejlbox som är överfylld och en kalender med dubbelbokningar. Om skolan i fråga dessutom är urusel på att vidarebefodra information blir de studerandes vardag ännu knepigare. Genom att från år till år ändra det som ska gå på rutin, har man ingen möjlighet till bekvämligheter som igenkänningsfaktor. Vilka kurser är det meningen jag ska gå? Var anmäler jag mig? Men såhär gjorde jag i fjol, vadå inte fungerar? Varför krockar alla mina kurser, ska jag prioritera eller halvera mig? I teorin finns det en klasslärare eller handledare som reder upp i kaoset, detta existerar inte i praktiken. Utan hjälp från vännerna är du en hopplöst förlorad liten studerande.
Så vitt jag förstår betydde tidigare 'studera' att man studerade. Idag betyder det att du studerar vid sidan av att du jobbar för att hålla dig flytande utan lån, sitter med i helst så många olika styrelser som möjligt, tränar varje dag för att hålla dig i form, gör husmanskost enligt egen diet varje dag, utövar många olika tidstagande hobbyn, festar dygnet runt, deltar i alla ordnade aktiviteter, håller din lägenhet snygg och städad samtidigt som du umgås med vänner, familj och pojkvän/flickvän. Hur är detta möjligt? Det är inte möjligt. Det är burnout.
