Hetast i min playlist

"Elva dagar i Berlin"

Håkan Nesser: Den sista delen i storstadstrilogin (fristående böcker). Jag har läst den första delen "Maskarna på Carmine Street" vilken jag tyckte mycket om, men ännu inte läst andra delen "Himmel över London". Nu tog jag mig då an denna tredje och avslutande bok i serien men nu blev jag måttligt imponerad. Detta är en av Nessers böcker där språket inte kommer riktigt till sin rätt och historien börjar kännas utdragen. Jag tycker inte att det lyckas bli riktigt spännande någon gång, det känns som att det kunnat bli så mycket mer. Boken beskrivs som en saga för vuxna och där kan jag faktiskt till viss del hålla med. För min smak lämnar det dock för många lösa trådar som inte knyts ihop i slutet och jag kunde gott blivit utan några av de riktigt märkliga sidospåren. Men trots allt är det ju en Nesser så givetvis var det ju inte helt bortkastat.

Favoritcitat:

"Hans stämma är skrovlig och matt och det är svårt att uppfatta hans ord, han verkar tandlös och kanske ligger hans förstånd i träda."

"Det gläder mig att du inte lyckats växa upp ordentligt. Jag växte aldrig upp och det var det bästa jag aldrig gjorde."

"Avlad i synd i Venedig, kan aldrig bli myndig och redig."

"Är man så korkad att man vänder på alla stenar får man se all möjlig skit i onödan och dessutom ryggskott. "

Åk 3

Vi är nog bra vi. Klapp på axeln.

Så himla mycket känslor

Ibland blir jag så trött på mig själv och mina känslostormar. Visst är det tacksamt att vara en person som gläds för lite men det är också tufft att mina känslor jämt är så bräckliga och ostabila och byts snabbt ut mot nåt helt annat. Det blir liksom glad, sur, ledsen, glad, arg, ledsen, glad, besviken och så vidare. Jag är också trött på mig själv för att jag jämt stressar över saker och ting på förhand. Som att det skulle hjälpa någon att man håller på ångestar och stressar över något som ändå kommer gå bra och som jag inte kan påverka. Jag önskar jag kunde vara lite mer chill.