Viveca Sten - I de lugnaste vatten
Som vanligt läser jag böckerna i serien i fel ordning. Konstaterade att jag tycker bättre om Viveca Sten än om Anna Jansson och därför bestämde jag mig för Stens böcker (påminner om varandra). Min första bok i serien var den fjärde i ordningen och heter I natt är du död. Nu gick jag alltså tillbaka till den första boken och tänkte läsa alla sex. Egentligen är det inget speciellt med böckerna men jag tycker de är lite feelgood-deckare. Ni vet riktigt typiska skärgårdsdeckare med somriga romanser och allt vad där hör till. Läste boken i Turkiet just för att jag ville ha något lättsmält och sommarmysigt. De e najs!
Jennifer Worth - Barnmorskan i East End
Den här serien har visst gått på TV också men den har jag inte sett. Kände för att läsa om nånting annat än trötta kriminalkommisarier. Tyckte berättelsen var riktigt intressant och man fick verkligen lära sig mycket om 1950-talets barnmorskor och förlossningar. Fungerar nästan som faktabok. Fick många aha-upplevelser och skulle gärna se hur den gjort sig som TV-serie. Lättläst och intressant!
E L James - Femtio nyanser av honom
Och så en riktig snackis.. Jag läste den här långt efter att de slog igenom för jag kände mig inte så intresserad. Eftersom jag ändå vill delta i diskussionen var jag ju tvungen att läsa den och jag tänkte att kanske det faktiskt kan vara nånting. Jag läste den svenska översättningen eftersom jag inte var säker på hur svårt språk författaren använder. Jag tyckte inte alls om boken. Det jag störde mig mest på var språket och berättarstilen. Kändes ungefär som min ungdomsbok-idol Kitty goes porn. Och jag verkligen hatar de kursiva meningarna där huvudpersonen tänker på sig själv i tredje person, t.ex. "Nej, men för fan Ana! Nu får du väl ändå ta och lugna ner dig!" (och de var lika dåligt på engelska, jag provläste). För att inte tala om alla upprepningar om den "inre gudinnan" som jublar, dansar, applåderar.. Det hela blir ju bara så otroligt cheesy. Jag störde mig också på själva berättelsen. En eftertraktad, erfaren miljardär som blir förälskad i den unga, oerfarna madonnan som aldrig ens hållit handen med en pojke, men ändå har en hel kö av potentiella pojkvänner som vill ta ut fröken på date...? Att oskulden dessutom genast blir intresserad av sextortyrkammaren är verkligen imponerande.
Som tidigare Sexsnackare känns det dessutom så fel att läsa om den här relationen som framstår som så orealistisk och ohälsosam för båda. Jag tänker att så många unga flickor kommer att få en snedvriden bild av vad man kan förvänta sig av sin kropp, sina relationer och sina första sexuella erfarenheter. Personligen tycker jag heller inte om de alla de romantiska formuleringarna, ni vet - om blod som rusar, kinder som rodnar, ögon som tindrar and so on. Hade hoppats på lite mer avskalad vuxentext som man ofta hittar i helt vanlig skönlitteratur som inte ens beskrivs som erotisk (t.ex. Ulf Lundell). Tycker det känns så trist att kvinnor världen över tycker att det här är revolutionerande erotisk litteratur i sin bästa form Den här formen av litteratur har nämligen alltid funnits men har bara inte varit okej att läsa på stranden eller i parken. Det brukade kallas för "tantsnusk". Tyvärr tycker jag inte den här boken urskiljer sig på något sätt från den genren. Jag hade förväntat mig nånting nytt.
E L James - Femtio nyanser av honom
Och så en riktig snackis.. Jag läste den här långt efter att de slog igenom för jag kände mig inte så intresserad. Eftersom jag ändå vill delta i diskussionen var jag ju tvungen att läsa den och jag tänkte att kanske det faktiskt kan vara nånting. Jag läste den svenska översättningen eftersom jag inte var säker på hur svårt språk författaren använder. Jag tyckte inte alls om boken. Det jag störde mig mest på var språket och berättarstilen. Kändes ungefär som min ungdomsbok-idol Kitty goes porn. Och jag verkligen hatar de kursiva meningarna där huvudpersonen tänker på sig själv i tredje person, t.ex. "Nej, men för fan Ana! Nu får du väl ändå ta och lugna ner dig!" (och de var lika dåligt på engelska, jag provläste). För att inte tala om alla upprepningar om den "inre gudinnan" som jublar, dansar, applåderar.. Det hela blir ju bara så otroligt cheesy. Jag störde mig också på själva berättelsen. En eftertraktad, erfaren miljardär som blir förälskad i den unga, oerfarna madonnan som aldrig ens hållit handen med en pojke, men ändå har en hel kö av potentiella pojkvänner som vill ta ut fröken på date...? Att oskulden dessutom genast blir intresserad av sextortyrkammaren är verkligen imponerande.
Som tidigare Sexsnackare känns det dessutom så fel att läsa om den här relationen som framstår som så orealistisk och ohälsosam för båda. Jag tänker att så många unga flickor kommer att få en snedvriden bild av vad man kan förvänta sig av sin kropp, sina relationer och sina första sexuella erfarenheter. Personligen tycker jag heller inte om de alla de romantiska formuleringarna, ni vet - om blod som rusar, kinder som rodnar, ögon som tindrar and so on. Hade hoppats på lite mer avskalad vuxentext som man ofta hittar i helt vanlig skönlitteratur som inte ens beskrivs som erotisk (t.ex. Ulf Lundell). Tycker det känns så trist att kvinnor världen över tycker att det här är revolutionerande erotisk litteratur i sin bästa form Den här formen av litteratur har nämligen alltid funnits men har bara inte varit okej att läsa på stranden eller i parken. Det brukade kallas för "tantsnusk". Tyvärr tycker jag inte den här boken urskiljer sig på något sätt från den genren. Jag hade förväntat mig nånting nytt.
