måndag 26 januari 2015

2010


You're my favourite everything



fredag 23 januari 2015

onsdag 21 januari 2015

Var



Jag har vant mig vid att vänta,
jag kan vänta länge än
Nu är livet här
men var är du min vän?




ur Var är du min vän
av Lisa Nilsson

måndag 19 januari 2015

"Kvinnorna i sjön"


Rambe: Kände för att läsa nånting lite mer läskigt efter de romantiska, svindlande höjderna. Det här är en psykologisk thriller som handlar om Johan som kan se döda. Hela berättelsen går i princip ut på att han söker i sitt minne efter ledtrådar till några "fasansfulla" händelser. Det kunde ha blivit så bra - men tyvärr bli det för råddigt och segt. Storyn hoppar fram och tillbaka och det känns som att varken författaren, läsaren eller huvudpersonen vet vad som är verkligt och vad som inte är det. Vissa kapitel handlar om tillbakablickar som ska ge berättelsen dess djup men personligen tycker jag inte det hänger ihop. Känns mer som att kvinnorna i sjön är en berättelse, männen vid det gamla industriområdet en andra berättelse och Johans syner och minnen en tredje berättelse. Språket är upprepande och jag väntar ivrigt på de "fasansfulla händelserna" som läsaren hela tiden får hintar om. Men det kommer ju aldrig! I princip vet man redan i början vad det hela handlar om men man luras att tro att där finns nånting mer, mycket större. Slutet känns uppenbart och helt utan twister. Tråkigt.

söndag 18 januari 2015

Rehab i Levi

Efter några intensiva månader var det på sin plats med en liten semester till vår stuga i Levi. Tanken var i början att vi skulle åka slalom, besöka badparadiset, äta på restaurang och eventuellt göra en utekväll . På grund av många olika omständigheter blev det inte alls så. Vi gjorde ingenting och det var absolut perfekt. K hade inga kläder på grund av att jag packat bilen.. så vi hade en god orsak att bara sitta och mysa inne i stugan. Vi bestämde oss för att ta mobil- och datavila och bara försöka slappna av. Vi läste böcker framför brasan, badade bastu, lagade och åt god mat, kollade filmer på kvällen, drack vin, spelade spel, gjorde islyktor, matade ekorren och var ute och fotograferade och promenerade i stilla takt. Det var nästan -30 C varje dag så man behövde inte vara ute länge före man kände sig uppfriskad. Det var lugnt och tyst och vi kunde äntligen koppla av då inte hemmets alla måsten pockade på vår uppmärksamhet. Alla människor borde få ha en sån fristad.
















tisdag 13 januari 2015

"Svindlande höjder"


Brontë: Alltid emellanåt ger jag mig i kast med mer klassisk litteratur. Dels för att jag vill kunna ta del av diskussionerna kring klassiker och dels för att jag verkligen vill få en uppfattning om varför just dessa böcker blivit så stora. Nu var det då dags för Svindlande höjder (org. Wuthering Heights) av Emily Brontë, skriven år 1847. Det intressanta med denna författare är att den här romanen är den enda som hon nånsin skrev. Boken står med på listan över världens 100 bästa böcker.

Jag läste romanen från början till slut men det beror nog mer på det faktum att jag hade gett mig fan på det än att den var verkligt bra. Berättelsen är en typisk kärlekssaga och handlar rakt igenom om kärlek och ond bråd död (och de starka vindarna). I denna historia figurerar oändligt många personer som dessutom har samma namn (efternamn används). För att göra det hela ytterligare invecklat växlar berättelsen mellan två olika berättare. Återigen fick jag alltså skriva ner alla karaktärer på en papperslapp, och dra pilar kors om tvärs för att få rätsida på vem som var förälskad i vem, vem som dog av vad och när och vem som påriktigt var släkt. Det kan hända att jag är onödigt krånglig men eftersom jag alltid har en bild i huvudet när jag läser, blir det omöjligt om jag inte vet vem personen är och således saknar bild i mitt inre. (Har förstått att det i vissa upplagor finns ett släktträd i början, inte i den här dock.)

I boken händer egentligen inte mycket mer än att folk dör, föds, älskar, hatar och ärver. Dock tycker jag om det faktum att berättelsen spänner över en lång tid. Ofta är det såna historier som stannar hos mig länge. Texten i denna version är olidligt liten och språket omständigt och krångligt. Puuh. Skiljetecken, skiljetecken.. Här kommer ett exempel på två typiska meningar:

"Man kan ju i alla fall inte säga annat än att det var högst aktningsvärt och ambitiöst av honom att vilja bli lika duktig som Linton, och jag skulle inte tro att han hade gått och lärt sig läsa bara för att skryta med det - ni hade kommit honom att skämmas för sin okunnighet förut, det är jag säker på, och så ville han råda bot på den saken och göra er glad. "
  
"Det är inte han som har sagt det - det är som de säger i byn - att ni hade gått ner er i kärret, och så ropar jag åt Earnshaw när jag kommer in: Här har hänt märkvärdiga saker sedan jag gav mig av, herr Hareton." 

Jag menar vem behöver punkter? Nå väl, boken är läst. Jag är glad att jag läst den så jag kan ha en åsikt om den. Jag är också glad att jag inte försökte mig på boken på orginalspråket, då hade jag lika gärna fått kasta in handduken direkt. Eftersom den är otroligt oändlig lär jag iaf inte glömma den i första taget.


PS. Otroligt fult omslag i denna upplaga.

måndag 12 januari 2015

"Stum sitter guden"


Jansson: Har läst en Anna Jansson tidigare, "Alkemins eviga eld" som är den tolfte boken i serien. Jag tyckte den boken var svårläst eftersom jag inte kände till bakgrunden, så jag tänkte att jag ger bokserien ett nytt försök och börjar istället från början. Detta är alltså första boken i serien om Maria Wern. Men - nej. Av någon orsak faller jag inte alls för Janssons berättarstil. Jag tycker intrigen står och stampar, karaktärerna känns överdrivna och framför allt för många. Språket är tråkigt och avhackat. Jag kommer aldrig in i berättelsen ordentligt och det känns nästan tungt att ta upp spåret igen, sidospåren i boken är för många och för ytliga. Det enda för mig intressanta i boken är det jag får läsa om den fornnordiska asatron. Jag får heller ingen ahaa-upplevelse på slutet som i så många deckaren när gåtan nystas upp. Snarare hoppas jag på att eländet tar slut nån gång så jag får ta itu med nästa bok som garanterat inte blir en Jansson.  

söndag 11 januari 2015

Året som gick

År 2014 var för mig å ena sidan inget speciellt år, men å andra sidan ändå ett lite annorlunda år. Jag slutade med aktiva studier och påbörjade mitt slutarbete, gradun. Jag började på ett nytt jobb i skolmiljö men fortsatte samtidigt även på min gamla arbetsplats. Jag fick det längsta vikariatet jag haft hittills och kände att jag valt rätt yrkesbana på riktigt. För första gången fick jag helt ensam ansvara för en klass och allt vad där hör till! På sommaren jobbade jag på som vanligt men efter att ha fått ett presentkort till en resebyrå besökte jag Gümbet i Turkiet tillsammans med min sambo. Jag fick äntligen rida på en kamel och pröva på att leva i nästan 40 graders värme i en vecka. Och jag fick plaska i vattnet! När vi kom hem hade sommarvärmen ÄNTLIGEN hittat till Finland. Tyvärr hann vi drabbas av den värsta matförgiftningen i mannaminne just före hemresan och fick därför tillbringa en kväll på akuten i Vasa. Vi firade vår fjärde årsdag skitandes på vägrenen på riksåttan, äkta kärlek. Under resten av sommaren kunde jag inte äta mjölkprodukter.

Jag jobbade som vanligt väldigt mycket och mitt graduskrivande blev lidande. Tidigare hade jag hoppats på att bli klar till julen men jag insåg rätt snabbt att jag fick skjuta upp det till vårterminen 2015. Jag nördade med SPSS och spenderade otaliga timmar med grafer och decimaltal. En av mina bästa vänner gifte sig och min sambo fick en gudson. På möhippan fick jag pröva på sumobrottning! Vi byggde en terrass och kunde njuta av sol och värme på vår egen gård, det blev också mycket grillat. Vi åkte till Smulterö och simmade under våra lediga dagar och till Karperö och kvällsdoppade oss när hettan bara fortsatte. Vi spenderade två fantastiska sommarhelger på villan i Nämpnäs och jag fick pröva på lite vattensport på villan på Bredören. Det blev tyvärr inte många dagar på Brudsund eftersom både brygga och värmepump saknades. Min bror blev student och fick en hedersmedalj för musikinsatser, och min sambos kusinbarn döptes. Efter studentakalaset var det det dags för lillebror att göra sin militärtid i Dragsvik. Han trivs bra som chaufför och beslöt att stanna ett helt år. Det blev några resor till Levi och jag köpte nya snowboardskor. Körsången tog återigen upp för mycket av min tid men jag fortsatte ändå att aktivt vara med. Kören firade 40 aktiva år och vi fick ta del av vår första officiella årsfest. Samtidigt gjorde jag min åttonde och avslutande praktik på Övis. Det blev några intressanta men tunga veckor. Sexsnackandet tog slut så jag fick ett jobb mindre, tråkigt men bra. Vi tog ett litet höstlov i Umeå och var ut och cruisade med Corvetten. Fick besök av bästaste kusinen och gjorde första gången en egen halloween-pumpa. Bondkvintetten gjorde sitt uruppförande och jag njöt av att spela på pianot hemma. Jag väntade på julen och försökte njuta av tillvaron så mycket som möjligt trots stressen. Sista dagen på året spenderade jag med de viktigaste personerna (förutom familjen förstås), mina vänner. 

Ett år kan vara hur fantastiskt eller hur roligt som helst. Men har man ingen att dela det med så blir det ändå fattigt. De finaste stunderna för mig var inte beroende av miljö eller materiella ting. På en gammal villa eller i en liten lägenhet, i ösregn eller i iskall vind har jag skrattat tills jag gråtit och varit så otroligt glad och lycklig. Det är människorna runt mig som gjort ögonblicken. Så himla tacksam för att att jag har alla er. Att framtiden är oviss och att vardagen inte alltid är så vacker gör ingenting så länge jag har er att falla tillbaka på. Hoppas ni alla kan finnas med mig in i detta år och i åren efter. Älskar er!