lördag 23 januari 2016

Januari

Början av året har varit riktigt lugn. Inget program under de fyra första helgerna så nu börjar det klia i hela kroppen för oss här hemma! På jobbet har jag arbetat med planer för lärande och snart blir det utvecklingssamtal, gemensamt föräldramöte, några kurser och planering av klassresa. Jag känner mig positivt inställd till våren och nu vill jag börja planera in roliga grejer.

Saker jag ser framemot under våren:
- Kikos födisfest (dessutom är det jag som får baka)
- sportlov
- påsk
- kalas
- klassresa
- fredagskaffe
- nya böcker
- konsertbesök
- nån trevlig middag
- min födelsedag
med mer!


tisdag 19 januari 2016

"Levande och döda i Winsford"


Håkan Nesser: 
Jess. Det här var precis vad jag behövde efter klämkäck galghumor och mysiga julberättelser. Denna bok hör inte till serien om kriminalkommisarie Barbarotti utan är en helt fristående roman. Berättelsen handlar om Maria som flyttar in i en gammal, sporadisk stuga ute på heden i Winsford, England (tänk the Holiday). Hon har bara med sig sin hund, hennes man har försvunnit nånstans under vägen. Vart och varför, får vi klart för oss vartefter vi kommer in i berättelsen. Alla Marias bekanta och vänner tror dock att hon befinner sig tillsammans med sin man i Marocko. Ute på heden händer inte mycket och Maria gör upp rutiner för att få nån slags mening i tillvaron. 

Nesser lyckas på ett fantastiskt sätt förmedla den dimmiga höststämningen som säkert infinner sig hos alla som bor ute på heden. Språket i boken är enklare än i Barbarotti-serien och denna gång plockar jag inte med mig många citat. Det är snarare det stora i det lilla som utgör denna berättelse. Boken är harmonisk och lugn, men har ändå en bladvändareffekt i och med pararellhändelserna Maria forskar i. Jag kände ett otroligt sug att läsa klart denna bok. Som vanligt slutar boken inte alls som man tänkt sig. 

Två favoriter:
"Det finns en sammetslen sida av rött vin som skulle kunna göra mig till alkoholist, men det är inte i den riktningen jag avser att vandra."

"... vissa nätter, när det inte är stjärnklart, kan himlen och jorden få exakt samma svarta ton, det går helt enkelt inte att skilja dem åt, som levde man i ett blint universum."
 

fredag 15 januari 2016

"Analfabeten som kunde räkna"



Jonas Jonasson:
Jaaaa, jag har inte läst hundraårigen (älskade dock filmen) utan hoppade direkt till den här berättelsen. Först tyckte jag väl att det var lite charmigt med den där tokroliga berättarstilen men jag tröttnade snabbt. Det blir liksom lite väl mycket med galghumor sida upp och sida ner. Berättelsen speglas också mycket av ideologier hit och dit, vilket inte intresserar mig särskilt mycket. Visst är berättelsen stundtals verkligt drivande och underhållande men som helhet tycker jag den saknar ett visst djup, känslan av empati för karaktärerna.

torsdag 14 januari 2016

"Marina"


Carlos Ruiz Zafón:Hittar man en bok med samma namn som man själv så måste man ju bara läsa den! Den här berättelsen är riktigt märklig egentligen. Det känns som en ungdomsroman blandat med lite fantasy och lite kärlekshistoria. Zafon berättar om 15-årige Óscar som försvinner från sin internatskola i Barcelona. Han är borta i sju dagar. Vi får därigenom stifta bekantskap med Marina och hennes far som bor i ett övergivet hus, en beslöjad kvinna som åker med hästdroska, Barcelonas underjordiska labyrinter och galna vetenskapsmän. Jag känner inte till något om författaren men tycker språket ibland känns aningen framkrystat och flummigt och jag tycker berättelsen är svår att följa. En ganska intressant story men ingen bladvändare direkt.

söndag 10 januari 2016

onsdag 6 januari 2016

Back to work

Känns helt okej att börja jobba igen imorgon efter nästan tre veckors jullov. Bara två dagar och så är det ju helg igen! Himla trött på alla dessa "söndagar" som inte känns som helgdagar utan mest som någon form av nedräkning, det är ju bara jobbigt. Har dessutom svårt att känna mig avslappnad när jag vet att vi snaaart ska kicka igång. Så nu börjar vi på så att det kan bli helg på riktigt sen!


söndag 3 januari 2016

Det där med nyårslöften

Jag är allergisk mot nyårslöften. Varför? För att jag tror att de verkligen kan bidra till att människor mår dåligt över sig själva i början av det nya året. Man funderar igenom allt man misslyckats med under året som gått och så försöker man gottgöra det under årets mörkaste, kallaste och tyngsta period. Jag har inget emot att andra avger nyårslöften, men jag kommer inte att ge några själv och det har jag inte gjort under många år. Målbilder eller positiva visioner kan jag hålla mig med. 

Efter den varma, sociala julen ska plötsligt alla snälla tankar och självförlåtande åka ut med huvudet före. Jag får nästan angst när jag tänker på ett januari där alla desperat försöker vara sitt bästa jag. Orken tar slut efter några veckor och känslan som infinner sig är ett enormt misslyckande. Depressionen är ett faktum. Jag vet också att många inte håller med mig, utan ser ett nytt år som en kickstart. Och det är ju riktigt fint om det lyckas. Själv försöker jag tänka att om det finns saker jag är missnöjd med i livet så varför vänta till nyår med att ändra på dem? Ibland går det bra, ibland mindre bra. Här har jag i alla fall samlat mina målbilder för år 2016, det mesta sånt som jag tänkt på också under 2015. 

  • lägga mindre energi på saker/människor som inte ger mig nånting tillbaka
  • tvivla mindre på mig själv, jag kan nog
  • vara ödmjuk inför livet
  • fortsätta känna efter hur jag orkar, det är ok att inte ha så många andra hobbyn med nya jobbet
  • mindre skärmtid, vara mer kritisk över allt jag tar in - verkligheten ser inte ut så för någon
  • fortsätta glädjas över små ting, det ger mig oändligt med energi
  • läsa fler böcker, hur många som helst
  • träna när jag orkar och vill, mycket frisk luft
  • umgås ännu mer med djur, röra vid dem
  • hellre baka gott än köpa
  • se många filmer i nya soffan med gubbarna 
  • gå på kulturella evenemang, helst musik
  • göra kortare och längre resor
  • ta vara på relationerna, vara uppmärksam på när nånting inte fungerar
  • gå på många fester och vara ung och lycklig
  • spara pengar
  • angsta mindre över jobbsituationen
  • sluta ha dåligt samvete över allt och alla 

lördag 2 januari 2016

Den obligatoriska årsresumén

Året 2015 var en riktig berg- och dalbana. Det hade många riktigt fina toppar men också någon djupare dal. Det här året är det första på sex år som märkbart skiljer sig från de tidigare. Jag tänker självklart på det faktum att jag äntligen blev klar pedagogie magister, det var årets definitiva höjdpunkt. Vårvintern var tuff och jag kände att orken började tryta med allt vad gradu heter och det kändes som en omöjlighet att bli klar och att sen dessutom få ett jobb inom yrket. Att jag blev klar inom utsatt tid var en bedrift och att jag lyckades knipa åt mig ett jobb som började direkt på hösten och nu fortgår ända fram till våren, var över all förväntan. Att jag dessutom trivs otroligt bra är ju nästan för bra för att vara sant. Ångesten över ovissheten släppte och jag fick äntligen känna att jag kan och klarar av just det här. Det känns också bra att jobbet inte ätit upp den jag är, utan att jobbet snarare blivit som den jag är. Jobbet är så viktigt, men ändå inte allt.

Jag kommer att minnas året 2015 som mitt år, just eftersom det för mig var en milstolpe att lämna studielivet och kliva in i arbetslivet. Det har funnits mycket att fira och mycket att vara glad och tacksam för. Å andra sidan bjöd året på många tuffa stunder i och med förlorade relationer och brustna förtroenden. När jag blev klar med gradun kändes det som att det föll en sten från mitt hjärta. Men samtidigt fanns där också ett hål som växte och som jag med alla medel försökte fixa och lappa. Jag kämpade strider på flera håll men visste inte för vad eller för vem. Till sist gav jag upp och började istället ta avstånd, bygga murar för att skydda mig själv från fler krossade förhoppningar. Över en stor del av året hänger en skugga. Jag började ifrågasätta vem jag valt att ta in i mitt liv och vilken roll jag spelar i deras. Vem är jag för nån annan? Vem kämpar jag för? Är jag värd att kämpa för? Eller är jag inte? Grundvalarna runt mig ändrades plötsligt och ingenting kändes längre likadant. 

Jag har lärt mig att ibland måste jag släppa taget, för ibland finns där ingenting att hålla kvar. Tydligt såg jag vem som stod stadigt när det stormade, vem som också klarade av att fånga mig när min kraft till sist tog slut. Alla behöver inte klara av det men jag måste veta vem, för att kunna känna mig trygg. Jag kände mig instängd och började titta längre bort för att hitta mening. Det är bra att utsätta sig för nya intryck för att få ett större perspektiv.

Det finns så mycket fint med det här året. Tror att det trots allt är ett av de bästa på många år. Jag orkar inte skriva om de otaliga händelser som gjort detta år, utan jag låter bilderna göra det åt mig. Här kommer nu en bildbomb utan dess like, allt i en salig röra utan kronologisk ordning. Höjdpunkterna!

Avskedsfest i Hfors med Sexnsackarna


Alanya

Åminne (Tildas bild)

-35 grader i Levi



Kiko 36 år

Weekend i Åbo

Hotellnatt

Påskfest


Daniela & Jimmy på helgbesök

Byte av badtunna

Umeå

Umeå

Pedas vårfest

Mark Levengood på Ritz

Jag 25 år


VIP night

VIP night

Alanya

Lasse Stefanz på Åminne

AC/DC i Hämeenlinna

Midsommar




Björn Rosenström på Leipis

Sommarfest


Kräftis

Förlovningsfest

Halloween på jobbet

Examensfest med Hanna


Live musik


Fem år tillsammans

Djuren

Nämpnäs


Lägga plattor

Brudsund


Hunden






Villaavslutning



PF kräftis

Närpes

Levi





Alla helgons dag

Revy

Personalfest





Tre vise män

Tomteverkstad

Examensfest


Statistik..

Fritidsjobb


Klamydia på Hullu Poro Areena

Gradun klar

VIP night

Peda sitz



Vi gick med i en styrelse

Betyget


Renovera stugorna


Det infekterade myggbettet :D

Slutade jobba på Laukkis


Första skoldagen





Multitasking


Ge betyg för första gången

Selfie med mommo
Uppesittarkväll