fredag 6 april 2018

Grillsäsongen öppnad


I år har ju vintern varit fin och lång och allt det där men jag känner också att den har trängt undan våren lite. Våren är ju faktiskt en av de bästa årstiderna (också) och därför bestämde vi oss för några veckor sen att locka fram den med milt våld. Fram med kolgrillen i minusgraderna och så var det bara till att börja grilla! Och trots att det var kallt och mörkt kände vi att hoppet om vår och sommar tändes. Hoppas på många fina grillkvällar i sommar! På natten invigde vi Butcher & Banker. Nöjda var vi över ett alternativ till Mällen.


Tycker om vårt kök men stort är det inte






Post påsk


Första vardagsmornarna efter påsk kände jag mig alldeles slut. På morgonen var jag trött, omotiverad och angstig. Kunde inte förstå vad det var för fel när jag just vilat två hela dagar under påsken och ju faktiskt nog tycker om mitt jobb. Funderade om jag fått nån form av vårdepression. På onsdagen på jobbet var jag så färdig att minsta lilla motgång tänkte resultera i tårar och det var då jag kände att jag var jätte varm. Feber. Eller stegring, men eftersom jag aldrig har feber får det räknas som det. Så himla lättad över att få en förklaring till min orkeslöshet, jag menar visst är jag annars också morgontrött men när man känner att man bara vill dö när man vaknar är ju något fel. Åkte hem från jobbet och sov i tre timmar. 

Nu har jag varit hemma i två dagar och börjar känna mig mer på banan igen. Det är konstigt det där, att bara för att man inte har hög feber eller massa förkylningssymptom är det svårt att inse att man är sjuk. Och med det jobb jag har går det inte att vara halvdålig på jobb, tempot är 120 hela tiden och beslut och konflikter tas varje lektion. Att bjuda på sig själv är tungt när man är helt slut. Också de miljoner saker man har i huvudet fryser när man inte är frisk och jag kan inte leverera som jag måste. Det är ju heller inte lätt att vara borta när man vet att nån annan ska hoppa in för en och man har så många saker som man bara sköter per automatik i en specialklass och glömmer meddela vidare. Som tur har jag en duktig assistent som jag vet fixar rutinerna. 

På måndag känner jag att jag kommer att vara taggad igen och jag känner nästan en liten längtan tillbaka efter två dagar hemma + helg. Jag älskar ju tempot och att det händer saker hela tiden. Bara man själv är i skick. Trevlig helg!



torsdag 5 april 2018

"Lärjungen"



Hjorth Rosenfeldt: Andra boken i serien om profileraren Sebastian Bergman. Och den är så bra, ungefär till halva. Jag är så taggad och tänker att det här blir en av de bästa deckarna på ett bra tag men så drar det ut och drar ut och jag börjar känna mig mer och mer likgiltig. Spänningen hålls till viss del kvar men faktum är att det är svårt att hålla läsaren på nålar i 495 sidor. Den skulle vunnit på att kortas betydligt. Däremot är personporträtten lika intressanta som i första delen och jag älskar verkligen alla relationer i berättelsen och mångfalden av personligheter.

Perus sportlov


Vår vana trogen åkte vi till Levi på sportlovet, vi tog dock en mellannatt i Kemi, körde via Haparanda och besökte Snow Village. Själv är jag sjukt trött på vintersportbilder nu (spyr om jag måste se en till skidar-i-solskenet-bild) så laddar bara upp några här som minne. Tacksam över att vi har detta ställe men fan så sjukt jag fick i låren efter snowboardandet, helt ny nivå av limin. Kanske man börjar bli för gammal för bräda..













Jag och supermodiga mamma









lördag 24 mars 2018

Snart april



Tack vintern men nu får du backa, välkommen våren.


onsdag 14 mars 2018

All good things come to an end


Jag vet inte hur det är med er andra men jag tycker att den svåraste biten med detta jobb är alla dessa avsked. Det är ju få förunnat att få jobba på samma ställe när man är nyutexaminerad så därför är man tvungen att ständigt lära känna nya kollegor och nya elever. I ett roligt gäng blir jobbet lätt! Vet att jag tidigare skrivit om tunga avsked till elever men nu är det igen aktuellt med avsked till kollegor. För nån som mig som verkligen är en team-människa som engagerar sig i kollegorna också utanför jobbet, blir det väldigt tungt med alla byten. Egentligen har jag haft tur som fått jobba med så fina och kunniga människor och jag har trivts bra på alla ställen. Nackdelen är ju då att när det blir dags för avsked blir det tungt i hjärtat, både om jag lämnar eller när någon annan lämnar. Man försöker ju alltid hålla kontakten men det är fakta att när man inte längre ses dagligen styr livet oss mot olika håll, och även med de bästa avsikter blir det mer och mer sällan och till sist har man bara fina minnen kvar. Livet visst, men tungt likväl. Trots detta vet jag att jag måste fortsätta orka engagera mig i och öppna hjärtat för nya arbetsvänner (fast jag också vet att de högst antagligen är tillfälliga) annars blir vardagen för tung och grå. Tack till alla er som jag hittills fått dela vardag med. Saknar er alla. Och hejdå "lillebror".

Powerkedjon




Kopp i Sås


Samkörning < 3


Oravais opet





Mördarsniglarna


Kalaskaptenerna









fredag 2 mars 2018

Förlovningsfoton i juli

















Alla foton är tagna av min duktiga pappa Rune Björklund (insta: bjorklundrune).