is this the best part?

Wuhuu ledig resten av veckan!
Bakom mig har jag två hemska nattskift men nu kan jag äntligen fokusera fullt på studentfesten.
Klänningen blev klar i tid, studentfotona knäpptes igår, det mesta börjar vara färdigstädat, inbjudan kom i vasabladet, fotona i ramarna är uppdaterade och allting är färdigbakat. På dagens schema står endast att fylla tårtorna och köpa ett nytt pärlarmband eftersom det försvann under fotograferingen igår..
Denna dag började jag med att äta hävikki-kycklingsallad på terassen och jag känner mig riktigt harmonisk. Hann t.o.m träffa Tilda och Fiino över en kaffe igår kväll, tror det var bra för oss alla att få byta tankar med någon utanför familjen.
Nu är det bara att hoppas på att man inte gör bort sig alltför mycket på dimissionen.
So long!

att frammana tårar

nu vill jag gräva ner mig
jag är så arg på allt att jag inte kan gråta
ååh om man ändå kunde få gråta ut ordentligt
och lätta på trycket inombords
känslan av att vara fullkomligt ren och klar när tårarna tar slut
men jag hinner inte
och jag kan inte
det värsta är att jag inte kan
att inte kunna gråta,
det är värst

det känns som att jag saknar mina vänner
konstigt
de finns ju där
men vi hinner inte prata ut i dessa bråda tider
därför blir det för mycket för mig
jag har ingenstans jag kan avlasta mina tankar
och jag kan inte ens gråta

i toner av moll

Hur konstigt det än låter har jag ångest inför de två kommande veckorna. Visst är det kul med studentfest och allt men det är så mycket förberedelser och så mycket som ska funka för att allt ska bli som jag vill. Genast efter att man klarat av dimissionen, studentfesten hemma och kvällen så blir det en ny vecka med alla inträdesprov. Jag vet att man borde tänka positivt och mer typ 'Jippiii jag är student!', men det vill liksom inte. För mig var det alltid en självklarhet att bli student så det känns inte så speciellt som man kunde tro. Synd egentligen.
Mitt värsta ångestmoment just nu är ändå jobbet. Ska jobba hela helgen vilket inte är direkt upplyftande i sig, men det värsta är att jag alltid blir så nervös och frustrerad innan jag ska dit, åtminstone nu i början. Varje gång tänker jag 'Kommer dom att lämna mig i klistret idag igen?' och 'Hur kan jag förbereda mig inför alla olika sitautioner' och liknande. När man är ny på ett ställe är det bara att nicka och le vad som än händer och det är otroligt tungt. Ibland önskar jag att jag bara kunde ropa ut precis vad jag känner och tala om för dom hur otroligt skit stil det är att lämna nån ensam i sticket med nånting personen inte är trygg med. Skit av kunder får man också ta varje gång men det är ändå värre när det kommer från kollegorna..
Nu är det alltså helg igen då, jippiii.. Bara att bita ihop.

let your body decide

Jag har ännu inte riktigt kommit underfund med min egen, nya dator. Den frustar och stönar rätt så mycket, mer än den som brorsan nu tagit över iaf. Kanske min dator inte tycker om mig? Eller kanske den inte tycker om att jag kväver den när jag har den i famnen? Jag tror jag vet svaret på min egen fråga..
Har skrivtorka för tillfället. Är inne i en intensiv bildfas då jag kollar på nya och gamla bilder om vartannat, hela tiden. Jag älskar bilder. Och sångtexter! Ooh vad jag älskar fina sångtexter.
Dagens låt har varit 'Diamonds and rust', framförd av diverse olika artister. Även 'En famn för mig' av Melissa Horn har spelats flitigt idag.. och en massa massa fler, givetvis.
Imorgon blir det villa. Äntligen.

Har du en famn för mig?

youth is like diamonds in the sun

Vad av värde ska jag berätta för er ikväll då?
Kändes som ett nederlag att gräva fram kalendern igår igen, men nu börjar det vara många tider att passa och många saker att minnas så jag hade knappast något val.
Student har jag iaf blivit liksom de flesta andra av mina klasskompisar, duktiga vi varit, jag lyfter på hatten för oss!
För övrigt känns det som att dagarna försvinner som en klick smör i solens heta strålar, plötsligt är det nu studentdimission, sedan är det snart midsommar och efter det går vi återigen mot mörkare tider. Nej usch så pessimistisk jag är.. Nu är det ju tid för fest!

I morgon är kanske för sent, min vän.

Vem bryr sig då om vad du drömde och ville?

Så vänta inte på någonting sen.

Det är nu du ska leva min vän!

...............................................................................................................

Hade tänkt blogga idag, men se det hann jag inte.

Gonatt.

..............................

once you've had a taste of perfection

Jag har tyckt om att leva i den pensionärstillvaro vi fört här de senaste veckorna. Trodde jag skulle bli rastlös och vara beredd att börja arbeta genast vi blev lediga, men icke. Nu känns det mest bara tungt att behöva börja jobba igen. I början av ledigheten var jag så van med att ha en massa stressmoment i huvudet så jag nästan ville trycka dit några med våld för att ha något att fördela min koncentration på. Snabbt lärde jag mig ändå att det även fanns ett liv utan kalender, utan möten, utan tider att passa, utan ärenden att uträtta och utan aktiviteter och kommittér att delta i. Ett sådant liv skulle jag inte i längden kunna föra, men nu, under denna lilla tid av mitt liv har det varit en alldeles underbar känsla att kunna konstatera att dagens största problem varit fönstertvättning, dammsugning eller att passa in en fika på stan. Att min vardag kretsat kring det jag själv valt och att få umgås med dem jag trivs allra bäst med, även tid för mig själv har jag fått mer än vanligt.
Ännu en liten stund till kunde jag gärna leva så.
En liten stund till.

Oh I wish that I was looking into your eyes

ögon

Har haft världens bästa födelsedag och födelsedagsfest tack vare mina underbara vänner.

Puss!

Men nu är jag mer förbryllad än nånsin..

Natten skyddar de älskande,

så var inte rädd

datageek

I början är det irriterande att använda en ny dator. Jag menar den man använt tidigare har ju hunnit bli personlig, åtminstone för mig. Nu när jag fått en ny är jag tvungen att överföra alla mina bilder och annat skräp, som jag äntligen fått ordning på på den gamla datorn, till den nya. Sen måste jag ändra alla inställningar och utseendet på allt för att jag ska känna mig tillfreds och för att datorn inte ska kännas främmande för mig, tänk va löjligt egentligen. Dessutom var det inte speciellt länge sen som vi i familjen fick vår nya gemensamma laptop som det tog rätt så länge för mig att vänja mig vid ^^. Så nu har jag en hel del jobb framför mig och en hel del program som ska nerladdas och fixas. Men visst är det trevligt med en alldeles egen laptop, måste bara göra den till min först!

irriterad

Varför kan jag aldrig ha tålamod att slutföra nånting jag påbörjat?
Hade tänkt byta ut alla foton i mina fotoramar i rummet idag, så för tillfället ligger det papper, foton, pennor, saxar och diverse andra tillbehör utspridda över hela övre våningen, men än så länge inga foton på väggarna. Åååh så frustrerande då det inte blir som man vill..
Får börja om på nytt efter nån timme då humöret förhoppningsvis har stabiliserat sig lite.
Nu, matlagning!

ett litet steg för jämlikheten

Nu är valborgsfirandet över och jag tänker inte skriva nånting mer om det, för det vill jag inte.
Men det har varit mycket trevligt!
For pics ->bdb

-----------------------------------------------------

Jag undrar vad det är som gör att det så ofta klickar fel mellan oss människor. Jag menar vem har inte varit med om en situation där personen du varit intresserad av inte kunde brytt sig mindre om dig, medan hans totalt ointressanta kompis däremot förklarar dig sin kärlek om och om igen tills du har lust att sy ihop munnen på människan. För att göra situationen än mer komplicerad är givetvis ditt span intresserad av din väninna. Självklart.
En annan klassiker är ju det svartsjuka exet som lovat att stycka dig och gömma undan dig i plastpåsar om du ens tänker tanken att närma dig hennes/hans ex. Det allra nyaste skriket i dating-sammanhang verkar vara den bortglömda flickvännen som tydligen inte existerade kvällen innan men som dagen efter är obehagligt och påtagligt existerande. Det mest intressanta i dessa situationer är att oftast är kvinnans fel att mannen i fråga varit otrogen. Givetvis var det ju hon som lockade och lockade fastän han var väldigt tydlig i sitt 'nej'.. Att denna kvinna egentligen upprepade gånger försäkrat sig om att mannen verkligen varit singel och kämpat och kämpat för att motstå hans komplimanger och gång på gång föst bort hans ivrigt trevande händer, är det ingen som fäster någon uppmärksamhet vid. Nej självklart var det hennes fel att det blev som det blev. Alla vet ju att vi kvinnor söker efter upptagna män för att kunna förstöra, helst långvariga, förhållanden. Hon är en hora helt enkelt, det vet väl alla.
Jag tycker det är ytterst märkligt att inte vi kvinnor försöker hålla ihop i situationer som denna. Jag uppmanar er att sluta vara så blåögda och tro att era män är oskyldiga som lamm. Det är de nämligen inte alltid. En kvinna som hamnat i en soppa som denna, eller i någon liknande, får oftast ta massa skit för att mannen från början lurat henne. Hur kan då mannen vara ett offer? Se era män i ögonen före ni anklagar andra kvinnor för att ha förfört era män. Hur ska man omöjligt kunna veta att just denna man i fråga inte är singel när han gång på gång försäkrar detta. Borde vi skaffa halsband åt alla människor som rör sig ute bland folk med inskriften 'singel' eller 'upptagen'? Jag är trött på att se detta scenario utspela sig gång på gång och alltid med samma utgång, kvinnan är den skyldiga oberoende av vad som egentligen hänt. I alla fall jag känner till är det männen som ljugit och bedragit kvinnorna, jag påstår inte att det alltid är så, men att man borde fundera en eller två gånger till förrän man samlar ihop sitt lilla gäng och börjar terrorisera denna stackars fröken som litat på fel man, med telefonsamtal, e-mail, inlägg, skvaller, baktal, stirrande, viskande och hot om stryk om hon vågar vistas utanför hemmets trygga bo.
Väx upp för sjutton. Och ni, felaktigt anklagade, oskyldiga kvinnor där ute, stå på er och ta ingen skit! Rätt ska vara rätt.

Säg, är det långa nätters fara

att se det man vill se och vara den man vill vara

och någon att ty sig till

när långa nätter inte blir som man vill

Goodbye my lover

I brist på annat, tänkte jag denna fredagkväll roa er med ett blogginlägg. Vappen firades igår i goda vänners lag och vi välkomnade sommaren genom att officiellt inviga grillsäsongen. Kvällen blev helt okej men platsar nog ändå inte på top-fem listan. För min del var en av de största orsakerna till detta det, att jag skulle till jobbet nästa dag, visserligen först till klockan 12 men ändå orsakade detta en inre spärr hos mig som som gjorde att jag inte helt kunde slappna av. Men alla gånger kan ju inte vara den bästa så vi blickar framåt mot nästa happening istället! Och som sagt var det i det stora hela en riktigt trevlig kväll.
Att jag sitter hemma sysslolös denna fredagkväll beror på att jag idag alltså avverkat min andra arbetsdag på ABC och nu är för utmattad för att hitta på något rackartyg. Det kändes aningen nervöst att bli placerad ensam i kassan en dag som denna då alla andra affärer utom ABC har stängt, och barnfamiljernas matförråd börjat sina, men det gick väl rätt så bra iaf! Min överlevnadsstrategi gick ut på att aldrig kolla ut över den ringlande, oändliga kön utan bara fokusera på kunden framför mig. Funkade tydligen ganska bra eftersom jag fortfarande är vid liv. Så gott som iaf.

Imorgon är det en ny dag och jag ska försöka lägga mig i tid ikväll så jag får sova ut ordentligt. Lite besviken är jag för att jag inte fick några remmar från 1 maj torget i år, men det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Gonatt alla dammråttor.
Jihaaaaa.