Tribute to Lasse

På fredag ska jag åka och lyssna på Lars Winnerbäck som gör en konsert i Vasa. Har inte lyssnat så aktivt på Lasse under de senaste åren men han har ändå hängt med på ett hörn hela tiden. Jag tycker hans musik passar bäst till en lite vemodig, sorgsen och ensam sinnesstämning. Musiken har följt med mig genom alla mina svåraste (och finaste) stunder och i texterna har jag funnit en otrolig tröst när allt annat varit oviktigt. Musiken har lockat fram både tårar och skratt, men framför allt känslor. Jag är så tacksam för att det finns människor som gör så fantastisk musik att vi andra kan leva i den. I dagens läge är mitt liv lite mer tryggt och lite mindre dramatiskt, så jag har inte behövt musiken i samma utsträckning. Det känns både skrämmande och fantastiskt att på fredag kanske få höra några av de låtar som väckt så mycket känslor hos mig. Mycket nostalgiskt. Här är några av dom låtar som spelats sönder totalt hemma hos mig nån gång mellan åren 2005 och 2010.

Hjärter dams sista sång

Mareld

Om du lämnade mig nu

I dina ögon

Han

Sua vain yli kaiken mä rakastan,
sinä taivaani päällä maan
Minä maiset murheeni unohdan,
sinisilmiis kun katsoa saan

/"Romanssi"

"och piccadilly circus ligger inte i kumla"

Nesser: Den här boken är skriven av en av mina favoritförfattare men det är verkligen inte min favoritbok. Det kan hända att jag är lite orättvis i min bedömning eftersom jag läst boken så utspritt under en lång tid (på jobbet), men jag tyckte den här historien var riktigt tråkig. Det hände för lite för min smak. Visst, språket är intressant och varierande som vanligt men handlingen är för trög och drar inte berättelsen framåt. Många har jämfört den här boken med "föregångaren" "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö", min första bok av Nesser. Och som många andra är jag tvungen att skriva att jag tyckte bättre om den första boken. Men ta det lugnt Håkan, en gång är ingen gång. Nästa bok väntar i bokhyllan!

Tänk att jag får ha er!

Ni är det bästa som finns