Tillbaka

Snart är det april och det börjar kännas som att den tuffaste perioden äntligen är över. Hela februari var verkligen en tung månad för mig. Arbetsplatsbytet blev så mycket svårare än jag tänkt och i övergången var jag alldeles kraftlös. Jag kände att jag svek de elever som jag blev tvungen att lämna och då blev då också svårt att ta till sig de nya. Att det sen blev många motgångar de första veckorna gjorde inte saken lättare. På kvällarna kände jag mig så orkeslös att jag kunde börja gråta och på mornarna kunde jag känna en otrolig trötthet och ångest när jag körde iväg åt "fel" håll. 

Jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna och jag har jätte svårt för att bryta relationer jag byggt upp och engagerat mig i. Som tur är så finns det alltid så fina människor som lyssnar och förstår. För mig har det hjälpt att kunna besöka min gamla arbetsplats, kaffa med f.d. kollegor och hälsa på mina kära elever för att mjuka upp det dramatiska uppbrottet. Också på min nya arbetsplats finns det fantastiska kollegor som hjälpt och stöttat. Och så givetvis mina fina vänner.

Nu två månader in på nya jobbet börjar det kännas bättre på alla plan. Saker och ting börjar fungera och jag känner mig inte längre delad i min lärarroll. Samtidigt är jag så glad när jag märker att jag kunnat behålla de fina relationer jag jobbat så hårt för på hösten. Då känns det som en win-win situation! Att det sen igen är oklart hur hösten ser ut känns så ironiskt att jag inte orkar fundera på det just nu. Nu ska jag köra järnet ända fram till sommarlovet och då ska jag njuta efter detta otroligt tunga arbetsår. 

Kikos kalasmys

Mitt favoritrum

Jaaa ibland önskar man ju att man hade tråkigare vänner så att det inte alltid skulle locka att festa till det med dom här typerna. Men nu är det ju inte så och glad är jag ändå för det! Tack för att ni är bäst och för att det alltid är så jävla kul med er. Puss.

Vinterbarnet försvann

Jag har alltid tyckt om vinter, kallt och snö. Har inte haft något problem med att klä på mig mycket kläder eller skotta fram bilen. Men i år blev det plötsligt annorlunda. Jag gissar att det har att göra med det uteblivna vintervädret men jag kände alltså aldrig någon vinterkärlek detta år. Det känns som att om vi inte får någon snö till jul och nyår så behöver den nästan inte komma alls. Hela vintern har varit varm och snöfri och jag har blivit bekväm i att använda samma skor och jackor som under hösten. Och visst är det smidigt att köra när vägarna är bara! Det jobbiga kan vara att man får vårkänslor alldeles för tidigt och då blir vårvintern seg. Men nu är årets sportlovsresa över och jag har haft som princip att efter skidresan så är det fritt fram för vår och sommar, så nu är det helt okej att köpa tulpaner och njuta av sol!

Vinterbarnet försvann alltså detta år men kommer kanske fram igen nästa, det vill säga om vi får någon snö och kyla. Som tur kan jag alltid få en vinterdos från Levi som varje år levererar riktig vinter.

Ifjol var det så här vackert..

men i år fanns det ingen snö alls på träden.

Kaffestunderna

Det finns vissa stunder som jag alltid kommer att prioritera högt i livet,
timmarna när jag får sitta med mina närmaste vänner och ösa ur djupet.
Diskutera högt och lågt om tankar, känslor, rädslor
skratta åt allt elände och åt allt roligt.
Pausa tiden en stund så att själen får vila
och jag hinner ikapp mina funderingar.
Det är det bästa.