kvällen innan

Imorgon är det nyårsafton.
Hoppas det blir awesome.

Pusshej

konsten att inte göra något alls

Är jag konstig om jag säger att jag inte längtar tillbaka till skolan, föreläsningarna, kurserna och studiekompisarna, Academill.. jaa vardagslunken?
Okej, kompisarna kanske jag saknar en smula men resten känns bara skönt att vara utan. Det är konstigt med mig för det tar så länge för mig att lära mig ta ledigt men när jag väl gör det, gör jag det ordentligt. Jag skulle aldrig orka stiga upp och bege mig till skolan nu. Vi har ju inte ens firat nyår ännu gott folk?! Chiiiiiiillllllla, ni stressar ju mig ^^

kuckelikuuu

Hahahahaha, shit vilken natt, roligt var det iaf!
Nu ska ja bege mig norrut för att gödas upp av släkten, rullar hemåt igen imorgon och då står nyårsplanering på schemat. So long.

24.12

Jag önskar er alla en fridfull jul.

sleep in heavenly peace

you're in the arms of an angel

may you find some comfort there

<3

for all the joy you brought to my life

Have I told you lately that I love you?

Have I told you there's no one else above you?

                                                                                                       

Stora & Lilla björn

Men kan kärleken ta slut, går den sönder? sa Liten.

Kan man lappa och laga den om den är sliten?

Oj hjälp, sa Stor, vem vet sånt bestämt?

Jag vet bara att jag ska älska dig jämt.

.

your home is where your heart is

Nu är det riktigt snart jul och jag kanske har hittat min framtida lägenhet för år 2010.
Det står väl klart imorgon, spänningen är stor :)



.

to forgive and forget

Lär dig livets stora gåta
älska, glömma och förlåta


Jag är inte långsint, den enda gången i mitt liv jag bestämde mig för att vara det förlorade jag en vän och var nära att förlora en till på köpet. Livet är inte alltid rättvist men jag ser inte vad man någonsin skulle vinna på att vara långsint. Att kunna förlåta är stort och jag hoppas att genom att själv vara förlåtande kunna få samma bemötande den dagen jag själv lyckas såra någon. Alla gör vi fel men det största felet för mig vore att inte kunna förlåta. Det är jag själv som vinner mest på att vara ödmjuk, men det betyder givetvis inte att jag glömmer. Det betyder att jag går vidare.

love is pain

riiiight

On tomorrow's episode:

- morgonkaffe
- baka tårtbotten
- ti academill å lämna in gy-kompendie
- päronens julklapp
- baka julgodis?
- glöggkväll


sounds like a plan to me

Louise Hoffsten - Lämna mig varsamt

hopkok

Nu har även jag svinvaccinerat mig och ännu lever jag.
Det var roligt att sitta och köa med pensiönärerna på HVC imorse men jag konstaterade att jag verkligen inte vill bli en gammal tant som bara klagar när jag blir gammal. 'HE GAR INT UNDAN!' efter fem minuters väntan, för det går ju givetvis snabbare om man ropar lite åt sköterskorna. 'DI LAGAR NA EGET HOPKOK, FÅR SKÅDA NU VA VI FÅR', för det vet ju alla att på hälsostationerna får man blanda ihop vaccin lite hur man vill. Ta en nypa salt, lite peppar och blanda ut med olivolja, voila nu har du ett vaccin mot hepatit A och B.

en vit jul

Nu har snön äntligen bestämt sig för att glädja oss med sin närvaro!

Myysfaktor.

just a thought

Hela vårt samhälle är uppbyggt kring att alla ska skryta och briljera om sina egna bravader.

Jag önskar att vi människor kunde lära oss att endast tävla mot och med oss själva istället.

Det är detta jag nu blir skolad att lära eleverna i framtiden.

Men är det möjligt, om vi inte ens kan föregå med gott exempel själva?

Jag bara undrar.

can't get no satisfaction

Hela mitt liv har jag fått lära mig att vara effektiv. Jag har alltid haft för många bollar i luften samtidigt som jag studerar och alltid lyckats skaffa arbetsplatser som kräver supereffektivitet från morgon till kväll. Det tar länge för mig att inse att jag har tid, jag hinner bli otålig och rastlös många gånger om innan lugnet infinner sig. Idag har jag fått uträttat mycket av min to-do list och nu har jag svintråkigt. Tänk om jag kunde vara en sån person som kan sitta timme efter timme och spela playstation eller sträckläsa böcker eller sy kläder eller baka invecklade kakor eller sova bort hela dagen. Men nej, allt ska gå fort och bli färdigt genast, helst innan jag ens hunnit börja på. Sen ska jag fortsätta med nästa uppgift, yes bra nu är jag klar. Sen då? Jag hatar denna sida hos mig själv dagar som denna. Ibland är det fantastiskt att kunna uträtta mer än vad du trodde var möjligt på en dag, men kan någon lära mig att uppskatta även de dagar jag inte uträttar nånting alls? Kan någon stackars liten jävel lära mig att inte göra någonting alls.

she's a maniac

oh behave!

Jag kan knappt förstå det själv men nu är det faktiskt jullov. Ett enda litet arbete har jag kvar att lämna in och sen behöver jag inte besöka skolan på en månad ungefär. Känns otroligt skönt men samtidigt konstigt, jag har plötsligt så mycket tid? Det som jag lidit brist på enda sedan skolan började i augusti. Hur ska jag spendera mina dagar? Ska jag bara slöa bort dem eller borde man göra nånting nyttigt? Jag kunde tänkt mig att jobba en liten del av jullovet om jag hade en lugn och organiserad arbetsplats. Det har jag inte. Dessutom vill jag gärna vara ledig julafton och nyårsafton så det blir väl inget jobb för alls för mig nu då.. Tänk att man ska behöva ha dåligt samvete för det! Förr studerade man och levde snålt och arbetade gjorde man först när studierna var avklarade. Månne det inte skulle spara oss ett eller två gråa hår i alla fall om vi även idag kunde koncentrera oss på en sak i taget och fullgöra något innan vi ger oss i kast med nästa projekt. Icke.

På denna veckas schema står allt det som jag inte hunnit med under de senaste intensiva veckorna;
- jumppakompendiet klart!
- stryka tonvis med kläder
- städa mitt rum (så jag slipper blunda för dammråttorna)
- lämna tillbaka försenade böcker..
- planera och inhandla julklappar
- skaffa julfeeeeelis!

Dessutom har jakten på den perfekta lägenheten nu börjat, så om nån av er vet en snygg 3:a eller 4:a i centrala Vasa (relativt billig..) let us know! Vi bara väntar på att storma den ^^



/love you

slutspurt

Fem tenter denna vecka, tre avklarade. Imorgon ska jag försöka mig på muntlig tent i finska, det är nånting jag borde klara av bättre än matten, kemin och fysiken men med tanke på att jag inte pratat finska med någon på lääänge så har jag ingen aning om hur det kommer gå. Slöjdmappen fick jag klar ikväll så nu är det artkännedomen jag borde fokusera på.. Ämnena vi läser är många och det känns! Att slungas fram och tillbaka mellan ämnen som fysik, biologi, gymnastik och klaviatur är en utmaning, men snart är det jullov. Ser framemot att ta igen mig och göra ett nytt försök med böckerna jag lånade för några veckor sedan. Kommer att sakna många som åker hem över jullovet, men mina finaste finns ju här (:
För övrigt suger det att jag inte har någon som helst julfeelis, tänker mest bara på sommar hela tiden. Kanske om det kom lite snö. Eller om jag skrev en önskelista. Eller om jag lyssnade på Elvis Presleys julskiva som börjar med 'CHRISTMAS *poimpoim* CHRISTMAS *poimpoim*'. Det är väl värt ett försök antar jag.

Nyt on nukkumaanmenoaika.
Pusshej

Det finns stunder jag saknar dig otroligt mycket.

en mörk höst

Det är otroligt hur trött man blir av detta mörker. Mörkt när man vaknar och mörkt när man kommer hem, och mer eller mindre under hela tiden där emellan. Det är inte svårt att se varifrån alla dessa små ångestpustar dyker upp, så små att de knappt märks men kraftiga nog att omkullkasta det goda humöret och motivationen.
Jag tror på mer värme, mer kärlek och mer glädje. Då skall vi nog hålla oss flytande tills det blir ljusare tider igen.





.

bekännelse

Jag uppmärksammade inte pappas födelsedag.
Jag är ingen vidare bra dotter emellanåt.

Men jag älskar massor.

.

sårbarhet

.
jag tror det kallas olyckligt kär
men det skulle jag aldrig erkänna




.

vad?

jag är på konstigt humör just nu

jag känner mig maktlös

inför allt

och alla

Uno Svenningsson - Men bara om min älskade väntar
.
.

lördagmorgon och årets första snö

Ikväll blir det halloween fest, borde utveckla min maskeradkostym lite annars lär jag se ut som rastafari. Hoppas på en bra kväll!
Ha en scaaary halloween (:

jävligt skön låt
.
.

Skid Row - 18 and life

En underbar helg i Åbo är nu avklarad, tillbaka till verkligheten igen.
Undervisningssnutten idag gick bättre än väntat och likaså utb.sam tenten, så det känns skööönt. Men min skoldag blev återigen några timmar längre än väntat p.g.a inlämningsarbeten som måste göras i grupp.. aaargh. Imorgon är det Snapsa i stämmor-sitz, och i helg är det ju redan halloween. Får se vad som händer, kanske man borde fundera ut något att klä ut sig till?
Åååh btw, det är så kul att man äntligen fått vänner som går att jamma med påriktigt! Igår blev vi igen kvar i skolan några timmar extra då tiden bara rann iväg och musiken flödade. Lovely.
Det löns inte att fundera på vad annat viktigt jag kunnat uträtta under dessa timmar, jag menar man måste ju prioritera.. Har iaf lärt mig en hel massa nya låtar!

Ikväll är första kvällen på länge jag sitter hemma utan destu mer program, har nästan fått färdigt två uppgifter så lite duktig har jag varit ;) Sovmorgon imorgon, kan det bli bättre än så här? Försökte att lite halvhjärtat kika på powerpointen till artkännedomsprovet men jag konstaterade ganska snabbt att jag nog inte har nån vidare chans att lyckas denna gång.. men mullvaden och mårdhunden var söta iaf.

Du e bra fin, allrakärastekusin

honey let's give them something to talk about

Huomenta!
Idag är jag alltså ledig, vi har nämligen fått tid från skolan att vara hemma och pyssla med inlämningsuppgifter så här i slutet av första perioden. Steg upp tidigt idag men konstaterade nyss att jag inte har några uppgifter jag helt konkret kunde göra nu, känns ju onödigt.
Såå jag kommer högst antagligen att sjabbla bort dessa dagar med betydligt onödigare saker än skoluppgifter, men det är väl det som hör studielivet till..

Jag tänker inte ens försöka beskriva vad som hänt under de senaste veckorna för då skulle ni ha en bok tjockare än bibeln att plöja genom. Men det har varit intressant, roligt, jobbigt, utmanande, dramatiskt, stressigt, mysigt och så mycket, mycket mer. Som min vän Jonny konstaterade; Ni har väl knappast hunnit satsa alls på studierna i jämförelse med studielivet? Du har alldeles rätt Jonny, jag kan med handen på hjärtat erkänna att jag slarvat med en hel del, men å andra sidan har jag fått in alla uppgifter inom deadline så lite nöjd är jag.. att jag kört i de flesta tenter är ju en detalj :D Men i baskunskapstesten kan man ju inte göra bättre ifrån sig än det man kan från tidigare eftersom vi aldrig går genom materialet, så om man sovit sig genom högstadiets och gymnasiets kurser får man alltså skylla sig själv..
Snart bär det av mot stan efter tågbiljetter, warning Åbo!


du kommer alltid vara en intressant person i mina ögon
och jag är glad att allt löste sig,
but I know this ain't over yet ;)

.

.

.

.

.

.livet är intressant

.

.

.

.

.

.

.

reflektion

Det är skönt att veta att oavsett hur mycket som förändras i mitt liv så finns det vissa personer och vissa ställen som alltid kommer att förbli de samma. Ett ställe där jag får vara den jag är utan att behöva vara varken extra trevlig eller social och där jag slipper tänka på saker som hör ihop med min stressiga vardag och med skolan. Där personerna accepterar mig precis för den jag är och där jag varje gång får skratta tills magmusklerna värker.
Ett sånt ställe är Markus lilla lya för mig.
Tack.

kärleken är bara till för några få

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del

i en kärlekshistoria

men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel

när jag gav dig en gloria

svek på svek
det tar sjukt i hjärtat
ajj

I need my strenght

å, han kysste mig

Kanske man borde uppdatera denna, för tillfället, döda blogg?
Min vardag lider av tidsbrist, skoldagarna går från tidig morgon till sen kväll och då borde man ännu få in tid för fritidsaktiviteter, skolarbeten och mycket fest. Därav denna ordtorka.
Jag är nyligen hemkommen från en körresa till Åland, vi från Pedavoces for iväg på torsdagnatt och kom hem sent på söndagnatt. Det var en mycket rolig liten tripp med tre små uppträdanden, mycket skratt, mycket fest och väldigt lite sömn. Meningen med resan var främst att lära känna varandra och traditionerna inom kören, så återigen fick man bekanta sig med en hel del nya människor och nya vackra sånger med intressanta stämmor!
Det hektiska tempot har brytit ner mitt immunförsvar totalt, så nu bestämde jag mig för att försöka kurera mig och därför valde jag att skippa WBN detta år, trots att jag länge sett fram emot det. Så denna kväll har jag faktiskt gjort ingenting för första gången sedan skolan började. Det har varit otroligt ovant och tråkigt att bara sitta och ödsla tid men det var nånting jag verkligen behövde få göra. Att göra skoluppgifter kom jag mig trots allt inte för eftersom jag tyckte jag var tillräckligt duktig bara genom att sitta hemma medan alla andra är ute och festar. Nån måtta får det väl ändå vara med min duktighet, inte kan vi ju gå till ytterligheter ;)
För övrigt trivs jag utmärkt med skolan, med mina nya vänner och klasskompisar samt den nya livsstilen. Bara jag blir frisk kommer detta att blir suuuper!
Så småningom kommer även schemat att bli mer flexibelt och jag kommer vara betydligt mer ledig än nu, så so long!

Pusshej

K.K.1.1

<3

den blivande läraren

Nu har jag gått i skola i en och en halv vecka. Jag är totalt slutkörd efter de få timmar sömn jag lyckats skrapa ihop, men det har helt klart varit värt det. Tror det är viktigt att man deltar i så mycket som möjligt nu i början så man lär känna nytt folk och kommer in i gemenskapen. Har blivit överöst med så mycket information att jag knappt vet var jag heter längre, men så småningom klarnar väl det mesta. Jag är iaf inte ensam om att känna mig dum :D
Usch vilket tristblogginlägg, men nu vet ni att jag lever.
Hej hopp, gummisnopp.

Vi är på gång
Vi är laddade, vi är tända!
Vi är på gång
Ikväll kan allting hända!


Trevlig villavslutning åt er allihopa! (:

arg

Jag har ett eget liv att sköta och vill inte ha någon annans på mitt samvete! Jag hoppas ni mognar och att ni sköter er sen när jag inte längre bor under samma tak och kan medla i era dispyter. Det är bara att acceptera att jag inte alltid kommer att finnas till hands och lätta upp stämningen och prata vett i er allihopa. Ibland blir jag så förbannad! Jag har alltid tvingats kämpa för det jag velat ha, för att få vara den jag är och för att få den frihet jag behöver. Därför har jag blivit stark och självständig. Jag har alltid gjort mina egna val och då har ni backat upp mig, men inte bestämt åt mig. Jag tål inte denna likgiltiga, obrydda, otrevliga attityd som slår emot mig när jag kommer hem och som tydligen nuförtiden är accepterad inom vårt hems väggar? Otacksamhet och respektlöshet är bland det värsta jag vet, lite disciplin på det hela skulle knappast skada.
Lär du dig inte vara ödmjuk från början, kommer livet lära dig. Det blir en hård läxa.

no return

Jag satt nyss och läste igenom mina gamla blogginlägg och konstaterade att jag blivit värdelös på att skriva. Jag skriver ju ingenting mera? Finns det inget att skriva om? Eller är det sommaren som slarvat mina ord?
Det är obehagligt att jag bara för några månader satt och läste på studentexamen när det nu känns som om det var flera år sen. Vart försvinner all tid? Eller är det bara sommaren som får verkligheten att kännas så diffus?
Hursomhelst är det nu slut på mitt impulsiva, underbara latmask-liv. Imorgon börjar studierna igen och jag ska tillbaka till skolbänken för första gången på ett halvår. Hoppas jag inte glömt hur man lyssnar. Hoppas jag orkar lyssna, och hoppas jag orkar ta in massor av ny information, viktig sådan. Eller? Alla säger att studietiden är den bästa tiden i ens liv. Får se hur det blir. Imorgon kommer jag alltså att få en inblick i hur mina kommande fem år kommer att börja se ut. Om jag är nervös? Konstigt nog inte, och det är väl dåligt? Men mina vänner har jag med mig fortfarande. Konstigt nog. Men det är jag glad för. Sandra och Linn kommer inte finnas i min vardag mer men alltid i mina tankar. Och då vi träffas blir det som förr, det vet jag. Ibland är det bra att längta.
Så är det nu det börjar? Är detta en ny början eller en fortsättning på det gamla? Blir det annorlunda? Hur blir jag? Vad händer? Fem år är en lång tid och det är nu det börjar.
Håll i er.

efterlysning

Med ljus och lykta söker jag söker motivation för att orka återgå till vardagslunken.
Jag är tyvärr allt annat än taggad inför skolstarten..



Åååh vad jag älskar frihet!

I learned from the best, I learned from you

Jag har sagt det förr men jag säger det igen; jag är bara den jag är
och försöker inget annat heller. Jag fjäskar inte, jag låtsas inte,
men jag finns alltid där.
Det ska ni veta.

nöjd

Mitt liv vore ingenting utan mina vänner.
Every moment spent with you is a moment I treasure


Sommaren -09 håller sakta men säkert på att gå mot sitt slut, men jag är glad och nöjd över att kunna säga att sommaren har varit den bästa hittills. Vädret, vännerna och händelserna har varit alldeles fantastiska, det finns inget mer jag kunde önska.
Och än är det inte över!
Imorgon blir det 38 års kalas (:

Life is easy if you wear a smile

i'm gonna miss you like crazy

Until the day I'll let you go
Until we say our next hello
It's not goodbye
'Til I see you again
I'll be right here rememberin' when
And if time is on our side
There will be no tears to cry
On down the road
There is one thing I can't deny
It's not goodbye

en famn mot min melankoli

Idag var ingen bra dag.
Idag var en sån dag som börjar med att känslan 'nej usch vilken dag' infinner sig genast man vaknar. Sen fortsätter den att genomsyra hela dagen.
Idag var en sån dag då det kändes extra jobbigt att jobba kväll, att sticka iväg till jobbet när alla andra äntligen slutar. Jag tycker inte om att hela min dag känns som en nedräkning, och precis så känns det att ständigt jobba kväll, 'ookej nu e de alltså två timmar tills ja ska ti jobbet, MÅSTE göra nånting NU, MÅSTE få uträttat nånting!' oh no, don't feel any pressure..
Dessutom känns det som om det var längesen jag suttit och talat ut om saker och ting med någon av mina närmaste. Det är givetvis inte längesen, men det känns iaf så.
ja det känns som allt det underbara jag nyss kände plötsligt bara försvann och nån istället planterade ett litet frö av uppgivenhet nånstans inom mig. Men kanske var det bara för idag. Kanske var det bara det att jag behövde tas ner på jorden igen, för för bra får det inte gå. Det får aldrig bara vara lätt.


jag behöver dina drömmar
då mina inte räcker till
och jag behöver all din vilja
de dagar jag ingenting vill

I felt so happy that I wasn't even afraid it wouldn't last.

livet.nu

För tillfället flyter det mesta på riktigt bra och det känns verkligen ovant att kunna leva så bekymmerslöst som vi lever just nu. Men jag vet också att det inte kommer fortsätta så för alltid så därför försöker få ut så mycket som möjligt av denna underbara tid. Min dygnsrytm är totalrubbad p.g.a jobbet och festerna, men det stör mig inte så värst mycket. Jag är ung så jag anpassar mig. Under kommande regniga höstkvällar ska jag tänka tillbaka på denna glada tid, det måste jag komma ihåg.



Leva livet, kom så ska vi leva!

bara för att

Varför är jag fortfarande vaken? Jo för att jag kan.
Så enkelt var det.
Idag har jag njutit av musik, jag har sjungit och lyssnat. Och träffat vänner, givetvis.
Helgen kommer jag att tillbringa i Jeppis i gott sällskap. Har ingen aning om hur det kommer att bli och vad som kommer att hända.
Men jag är rätt så säker på att det blir roligt!

mitt hjärtas fågel

Leeeedig!
Kaffe med Fia idag, kul att skvallra om nya ting
och skratta åt mannen vars byxor fastnade i stolen.
Ikväll ska Tilda släpa med mig på sommarteater, det blir säkert bra ;)


Jag vill ha sommar för alltid!

hon vill gärna tro att du kommit hit för att stanna

Tänk vad livet gör dig försiktig.
Det krävs mycket mod för att våga tro på någonting
om ens hjärta är rispat.
Vågar man hoppas?
Tid är det som behövs.
Men i lördags, just då, kändes allt perfekt.





hetast idag; Ainbusk

call me when you're sober

Ååh vart försvann det vackra vädret?

Inte för att jag är något strandlejon precis men visst var det underbart att kunna vistast utomhus i en enkel sommarklänning utan den där extra koftan som mest bara är i vägen.

Hoppas hoppas vi får se sol igen.

mammas födelsedag
och en kväll full av avsked

av alla idioter
fann jag den allra största
och förälskad blev jag
det är ingen hemlighet
blä

ja jos sallit yöksi jään

Det blev inget märkvärdigt denna gång heller.
Var har jag tappat min skrivarlust?
---

Nu blev jag ändå tvungen att uppdatera lite.
Lyssnade just på en låt som väcker så märkliga känslor i mig, jag undrar om jag hört den nångång som liten och därför reagerar så starkt på den. Det var likadant när vi satt på terassen vid Faros en sommarkväll och jag hörde en cover på låten, det liksom högg till i hjärtat och det kändes som om jag letade i minnet efter nånting som jag aldrig fick fram.
Jag vet att många människor har låtar som får dem riktigt gråtfärdiga av en eller anledning, men det konstiga är att jag inte kan förknippa denna låt med något särskilt minne eller med någon person. Intressant, men hur jag än spekulerar kommer jag knappast få något svar på mina funderingar så nu ska jag lyssna på den ännu en gång och sedan gå och lägga mig.

För att stilla er nyfikenhet kan jag ännu tala om för er att låten är Juice Leskinens och heter Viidestoista yö.
Gonatt.

sucka mitt hjärta men brist dock ej




jag älskar mina vänner <3

lycka är

..att få vakna utan väckarklocka och känna sig utvilad.
En ledig, solig dag har jag framför mig!

I live all those moments again

Jag vill skriva massor, om hur det känns och sådär. Men det blir till ingenting och sidan gapar lika vit och tom fastän det finns mängder av ord. Har ni nånsin tänkt på hur olika man uttrycker känslor beroende på vilken tid på dygnet det är? För mig blir alltid känslor som på dagen visar sig som irritation och ilska, på kvällen förbytta till vemod och sorg. Kanske har det någon biologisk förklaring eller möjligen en psykologisk, det vet jag inte. Det är som om ensamheten är mer påtaglig under kvällerna och nätterna, trots att den varken blivit större eller mindre. Och även om den egentligen inte ens finns, är det som om den smidde lömska planer bara för att i våra svagaste stunder försöka krypa in under vårt skinn och in i våra tankar. Ensam kan vara stark jovisst, men när Ensam inte längre orkar själv har han ingen som hjälper. I min värld är inte ensam starkast. Tänk på dessa underbara ovärderliga människor som finns omkring dig som gång på gång drar upp dig på fötterna, som viskar orden du bara måste få höra och som får dig att se klart de gånger du är för blind för ditt eget bästa. Tänk att du i gengäld får vara den stöttande pelaren och den visa rådgivaren i situationer där det är din tur att hjälpa. Vilken vacker god cirkel. Ibland fungerar den dock ej, men det hör ju givetvis till. Alla vet vi ju att när nånting går för bra eller är för lätt gäller det att vara uppmärksam och försiktig för det är oftast då helvetet brakar lös. You know what I'm talking about, right...

------------
Jag har alldeles för lätt för att fästa mig vid människor och jag har alldeles för svårt för att låta dem gå. Tro mig, jag har blivit bättre men jag är fortfarande usel. Av nån konstig anledning förlorar du oftast dem du delar mest minnen med. Och tänk att dom säger att tiden läker alla sår?! Jag vet inte om jag är övertygad om den saken, jag tror det finns broar som förblir brända och sår som aldrig läker helt. Men ta ifrån mig mina minnen och jag dör. Det är ett som är säkert.

och tillsammans satte vi punkt
.

but you'll be in my heart

vardag

Jag behöver tydligen över 10 timmars sömn för att klara av ett 8 timmars pass på min kaotiska, ständigt underbemannade arbetsplats. Efter dessa 10 timmar av sömn och 8 timmar arbete återstår alltså 6 timmar kvar av dygnet och på dem ska jag försöka hinna ha ett liv. T.o.m ett mattegeni som jag förstår ju att denna matematik inte är riktigt logisk.
Slutreslutat, om några timmar ska jag på jobb, nu MÅSTE jag alltså hitta på nånting för att ha ett liv och sen hem och sova min medvetslösa dundersömn.
Hej.

ett långsamt farväl

'Relationships need to move forward, but we can't. '

Det är intressant att jag oftast bloggar på nätterna.
Men nätterna är ibland så tomma och långa.
På kvällen känns det inte alls lockande att krypa till sängs och då gör jag det inte heller, något jag ångrar på morgonen när väckarklockon skär som ett brandalarm genom tystnaden.

Imorse vaknade jag ofrivilligt extremt tidigt och kunde inte somna om. Det som förvånar mig är att jag i den stunden så innerligt önskade att Du varit här bredvid mig och kanske vaknat av mina oroliga försök att byta sovställning och att Du hållit om mig på det där sättet Du alltid gör. Kanske hade jag lugnat ner mig om jag fått peta på och räkna länkarna i pansarkedjan runt din hals, så som jag brukar göra. Jag vet inte varför dessa tankar dök upp i mitt huvud i en stund som denna och jag vet inte heller om jag orkar festa någon större uppmärksamhet vid dem, de brukar inte tjäna något till. Men reflektera lite över dem gör jag i alla fall, vare sig jag vill det eller inte.
Jag undrar om man någonsin blir klok på sina egna känslor? Troligen inte. Människan är aldrig nöjd med hon har utan vill alltid ha mer, helst av det omöjliga.
Men jag vet att jag tycker om att fläta ihop mina fingrar med dina och att jag trivs med att stå vid din sida, jag vet också att så länge Du finns där kommer jag att vara mycket medeveten om just det.
Jag undrar vem som bryter mönstret först? Vem kommer sätta punkt efter denna långa, råddiga historia? För punkt blir det till slut, och vem är det som då går sönder, vågar jag tänka på det?
Vore det klokt att släppa taget redan? Klarar vi av det? Nån gång måste vi ju ändå göra det.

För vi kan aldrig få varandra.

lovefool

Skrev hygienpasset idag, jag och Marco satt och svettades tillsammans eftersom vi båda klarade det först på andra försöket ^^ Sen blev det givetvis att hoppa in och jobba några timmar medan de andra var på palaver, en eloge för mig som klarade mig helt själv i köket under lunchruschen och en till eloge för Sandra som var snabb i kassan, vi var riktigt stolta över att inte ha orsakat kaos medan de andra var borta.
På kvällen var jag trött och kom hem till ett tomt hus, familjen var i Jeppis på brorsans banduppträdande som jag givetvis missade, igen. Tänkte att det kanske vore bra med lite tid för mig själv så jag ordnade med lite dipp, grönsaker och choklad och kollade The holiday ännu en gång. Den är ju så mysig! Jag konstaterade samtidigt att det fattas romantik i mitt liv just nu. Det behövs ju inte mycket, men ens en liten fjäril i maggropen, en dröjande blick eller ett sönderanalyserat meddelande skulle vara ett trevligt inslag i en, för tillfället, aningen trist vardag. Nånting nytt, fräscht och utamanande. Nånting spännande, roligt och frestande. Känslan av att inte ha en aning vad man ger sig in på är ju trots allt ganska intressant, eller hur?

The Cardigans - Lovefool

en sång för alla dom

Vet ni vad? Nu har jag faktiskt tid för saker och ting. Har redan läst lite på hygienpasset idag men konstaterade snabbt att det var ganska tråkig läsning. Tänk att få ha dagar utan måsten, det måste ju vara bland de finaste man kan få! Mitt nästa arbetspass är nämligen först på lördag, lite trist att jobba helgen i.o.f.s men iaf, nu är jag ju ledig.
Idag trodde jag visst att det var varmare än det i själva verket var, så jag fick snabbt flytta inomhus igen och klä på mig. Synd.

Nu håller jag just på att starta upp vår gamla dator för att överföra lite äldre bilder. Det känns nästan obegagligt att höra den sucka igång, för på något sätt känns det som tiden stannat precis där vi slutade använda den. Gamla profilbilder och mottagna filer som påminner om ett liv så avlägset, men ändå inte alls långt borta. Får se vad jag gör för fynd, hej så länge.

för att jag älskar er

Här står tiden stilla.
Det gör den däremot inte i det verkliga livet, dagarna passerar fortare än kvickt.
Student blev jag, studentfesten är avklarad och därmed även allt som hör där till. Livet går vidare med jobb, lediga dagar och fina vänner.
Vissa dagar molnigare än andra, som sig bör.

Idag har varit en skön dag med minigolf, avstängda telefoner och pärlande skratt.
Solen har förgyllt dagen ända från början och för en gångs skull har jag haft möjlighet att njuta av den.
Sommaren ligger framför oss helt orörd och helt oplanerad. Vad som kommer hända och vad som kommer förändras kan man aldrig veta, men under sommaren är det alltid mycket som inte blir som man tänkt sig. Mycket förändras. Att ta dagen som den kommer tror jag blir denna sommars melodi, bara jag får umgås med de finaste och vara med om ett eller två äventyr är jag nöjd.



Mikael Wiehe & Ebba Forsberg - För att jag älskar dig

is this the best part?

Wuhuu ledig resten av veckan!
Bakom mig har jag två hemska nattskift men nu kan jag äntligen fokusera fullt på studentfesten.
Klänningen blev klar i tid, studentfotona knäpptes igår, det mesta börjar vara färdigstädat, inbjudan kom i vasabladet, fotona i ramarna är uppdaterade och allting är färdigbakat. På dagens schema står endast att fylla tårtorna och köpa ett nytt pärlarmband eftersom det försvann under fotograferingen igår..
Denna dag började jag med att äta hävikki-kycklingsallad på terassen och jag känner mig riktigt harmonisk. Hann t.o.m träffa Tilda och Fiino över en kaffe igår kväll, tror det var bra för oss alla att få byta tankar med någon utanför familjen.
Nu är det bara att hoppas på att man inte gör bort sig alltför mycket på dimissionen.
So long!

att frammana tårar

nu vill jag gräva ner mig
jag är så arg på allt att jag inte kan gråta
ååh om man ändå kunde få gråta ut ordentligt
och lätta på trycket inombords
känslan av att vara fullkomligt ren och klar när tårarna tar slut
men jag hinner inte
och jag kan inte
det värsta är att jag inte kan
att inte kunna gråta,
det är värst

det känns som att jag saknar mina vänner
konstigt
de finns ju där
men vi hinner inte prata ut i dessa bråda tider
därför blir det för mycket för mig
jag har ingenstans jag kan avlasta mina tankar
och jag kan inte ens gråta

i toner av moll

Hur konstigt det än låter har jag ångest inför de två kommande veckorna. Visst är det kul med studentfest och allt men det är så mycket förberedelser och så mycket som ska funka för att allt ska bli som jag vill. Genast efter att man klarat av dimissionen, studentfesten hemma och kvällen så blir det en ny vecka med alla inträdesprov. Jag vet att man borde tänka positivt och mer typ 'Jippiii jag är student!', men det vill liksom inte. För mig var det alltid en självklarhet att bli student så det känns inte så speciellt som man kunde tro. Synd egentligen.
Mitt värsta ångestmoment just nu är ändå jobbet. Ska jobba hela helgen vilket inte är direkt upplyftande i sig, men det värsta är att jag alltid blir så nervös och frustrerad innan jag ska dit, åtminstone nu i början. Varje gång tänker jag 'Kommer dom att lämna mig i klistret idag igen?' och 'Hur kan jag förbereda mig inför alla olika sitautioner' och liknande. När man är ny på ett ställe är det bara att nicka och le vad som än händer och det är otroligt tungt. Ibland önskar jag att jag bara kunde ropa ut precis vad jag känner och tala om för dom hur otroligt skit stil det är att lämna nån ensam i sticket med nånting personen inte är trygg med. Skit av kunder får man också ta varje gång men det är ändå värre när det kommer från kollegorna..
Nu är det alltså helg igen då, jippiii.. Bara att bita ihop.

let your body decide

Jag har ännu inte riktigt kommit underfund med min egen, nya dator. Den frustar och stönar rätt så mycket, mer än den som brorsan nu tagit över iaf. Kanske min dator inte tycker om mig? Eller kanske den inte tycker om att jag kväver den när jag har den i famnen? Jag tror jag vet svaret på min egen fråga..
Har skrivtorka för tillfället. Är inne i en intensiv bildfas då jag kollar på nya och gamla bilder om vartannat, hela tiden. Jag älskar bilder. Och sångtexter! Ooh vad jag älskar fina sångtexter.
Dagens låt har varit 'Diamonds and rust', framförd av diverse olika artister. Även 'En famn för mig' av Melissa Horn har spelats flitigt idag.. och en massa massa fler, givetvis.
Imorgon blir det villa. Äntligen.

Har du en famn för mig?

youth is like diamonds in the sun

Vad av värde ska jag berätta för er ikväll då?
Kändes som ett nederlag att gräva fram kalendern igår igen, men nu börjar det vara många tider att passa och många saker att minnas så jag hade knappast något val.
Student har jag iaf blivit liksom de flesta andra av mina klasskompisar, duktiga vi varit, jag lyfter på hatten för oss!
För övrigt känns det som att dagarna försvinner som en klick smör i solens heta strålar, plötsligt är det nu studentdimission, sedan är det snart midsommar och efter det går vi återigen mot mörkare tider. Nej usch så pessimistisk jag är.. Nu är det ju tid för fest!

I morgon är kanske för sent, min vän.

Vem bryr sig då om vad du drömde och ville?

Så vänta inte på någonting sen.

Det är nu du ska leva min vän!

...............................................................................................................

Hade tänkt blogga idag, men se det hann jag inte.

Gonatt.

..............................

once you've had a taste of perfection

Jag har tyckt om att leva i den pensionärstillvaro vi fört här de senaste veckorna. Trodde jag skulle bli rastlös och vara beredd att börja arbeta genast vi blev lediga, men icke. Nu känns det mest bara tungt att behöva börja jobba igen. I början av ledigheten var jag så van med att ha en massa stressmoment i huvudet så jag nästan ville trycka dit några med våld för att ha något att fördela min koncentration på. Snabbt lärde jag mig ändå att det även fanns ett liv utan kalender, utan möten, utan tider att passa, utan ärenden att uträtta och utan aktiviteter och kommittér att delta i. Ett sådant liv skulle jag inte i längden kunna föra, men nu, under denna lilla tid av mitt liv har det varit en alldeles underbar känsla att kunna konstatera att dagens största problem varit fönstertvättning, dammsugning eller att passa in en fika på stan. Att min vardag kretsat kring det jag själv valt och att få umgås med dem jag trivs allra bäst med, även tid för mig själv har jag fått mer än vanligt.
Ännu en liten stund till kunde jag gärna leva så.
En liten stund till.

Oh I wish that I was looking into your eyes

ögon

Har haft världens bästa födelsedag och födelsedagsfest tack vare mina underbara vänner.

Puss!

Men nu är jag mer förbryllad än nånsin..

Natten skyddar de älskande,

så var inte rädd

datageek

I början är det irriterande att använda en ny dator. Jag menar den man använt tidigare har ju hunnit bli personlig, åtminstone för mig. Nu när jag fått en ny är jag tvungen att överföra alla mina bilder och annat skräp, som jag äntligen fått ordning på på den gamla datorn, till den nya. Sen måste jag ändra alla inställningar och utseendet på allt för att jag ska känna mig tillfreds och för att datorn inte ska kännas främmande för mig, tänk va löjligt egentligen. Dessutom var det inte speciellt länge sen som vi i familjen fick vår nya gemensamma laptop som det tog rätt så länge för mig att vänja mig vid ^^. Så nu har jag en hel del jobb framför mig och en hel del program som ska nerladdas och fixas. Men visst är det trevligt med en alldeles egen laptop, måste bara göra den till min först!

irriterad

Varför kan jag aldrig ha tålamod att slutföra nånting jag påbörjat?
Hade tänkt byta ut alla foton i mina fotoramar i rummet idag, så för tillfället ligger det papper, foton, pennor, saxar och diverse andra tillbehör utspridda över hela övre våningen, men än så länge inga foton på väggarna. Åååh så frustrerande då det inte blir som man vill..
Får börja om på nytt efter nån timme då humöret förhoppningsvis har stabiliserat sig lite.
Nu, matlagning!

ett litet steg för jämlikheten

Nu är valborgsfirandet över och jag tänker inte skriva nånting mer om det, för det vill jag inte.
Men det har varit mycket trevligt!
For pics ->bdb

-----------------------------------------------------

Jag undrar vad det är som gör att det så ofta klickar fel mellan oss människor. Jag menar vem har inte varit med om en situation där personen du varit intresserad av inte kunde brytt sig mindre om dig, medan hans totalt ointressanta kompis däremot förklarar dig sin kärlek om och om igen tills du har lust att sy ihop munnen på människan. För att göra situationen än mer komplicerad är givetvis ditt span intresserad av din väninna. Självklart.
En annan klassiker är ju det svartsjuka exet som lovat att stycka dig och gömma undan dig i plastpåsar om du ens tänker tanken att närma dig hennes/hans ex. Det allra nyaste skriket i dating-sammanhang verkar vara den bortglömda flickvännen som tydligen inte existerade kvällen innan men som dagen efter är obehagligt och påtagligt existerande. Det mest intressanta i dessa situationer är att oftast är kvinnans fel att mannen i fråga varit otrogen. Givetvis var det ju hon som lockade och lockade fastän han var väldigt tydlig i sitt 'nej'.. Att denna kvinna egentligen upprepade gånger försäkrat sig om att mannen verkligen varit singel och kämpat och kämpat för att motstå hans komplimanger och gång på gång föst bort hans ivrigt trevande händer, är det ingen som fäster någon uppmärksamhet vid. Nej självklart var det hennes fel att det blev som det blev. Alla vet ju att vi kvinnor söker efter upptagna män för att kunna förstöra, helst långvariga, förhållanden. Hon är en hora helt enkelt, det vet väl alla.
Jag tycker det är ytterst märkligt att inte vi kvinnor försöker hålla ihop i situationer som denna. Jag uppmanar er att sluta vara så blåögda och tro att era män är oskyldiga som lamm. Det är de nämligen inte alltid. En kvinna som hamnat i en soppa som denna, eller i någon liknande, får oftast ta massa skit för att mannen från början lurat henne. Hur kan då mannen vara ett offer? Se era män i ögonen före ni anklagar andra kvinnor för att ha förfört era män. Hur ska man omöjligt kunna veta att just denna man i fråga inte är singel när han gång på gång försäkrar detta. Borde vi skaffa halsband åt alla människor som rör sig ute bland folk med inskriften 'singel' eller 'upptagen'? Jag är trött på att se detta scenario utspela sig gång på gång och alltid med samma utgång, kvinnan är den skyldiga oberoende av vad som egentligen hänt. I alla fall jag känner till är det männen som ljugit och bedragit kvinnorna, jag påstår inte att det alltid är så, men att man borde fundera en eller två gånger till förrän man samlar ihop sitt lilla gäng och börjar terrorisera denna stackars fröken som litat på fel man, med telefonsamtal, e-mail, inlägg, skvaller, baktal, stirrande, viskande och hot om stryk om hon vågar vistas utanför hemmets trygga bo.
Väx upp för sjutton. Och ni, felaktigt anklagade, oskyldiga kvinnor där ute, stå på er och ta ingen skit! Rätt ska vara rätt.