Vi är på gång
Vi är laddade, vi är tända!
Vi är på gång
Ikväll kan allting hända!


Trevlig villavslutning åt er allihopa! (:

arg

Jag har ett eget liv att sköta och vill inte ha någon annans på mitt samvete! Jag hoppas ni mognar och att ni sköter er sen när jag inte längre bor under samma tak och kan medla i era dispyter. Det är bara att acceptera att jag inte alltid kommer att finnas till hands och lätta upp stämningen och prata vett i er allihopa. Ibland blir jag så förbannad! Jag har alltid tvingats kämpa för det jag velat ha, för att få vara den jag är och för att få den frihet jag behöver. Därför har jag blivit stark och självständig. Jag har alltid gjort mina egna val och då har ni backat upp mig, men inte bestämt åt mig. Jag tål inte denna likgiltiga, obrydda, otrevliga attityd som slår emot mig när jag kommer hem och som tydligen nuförtiden är accepterad inom vårt hems väggar? Otacksamhet och respektlöshet är bland det värsta jag vet, lite disciplin på det hela skulle knappast skada.
Lär du dig inte vara ödmjuk från början, kommer livet lära dig. Det blir en hård läxa.

no return

Jag satt nyss och läste igenom mina gamla blogginlägg och konstaterade att jag blivit värdelös på att skriva. Jag skriver ju ingenting mera? Finns det inget att skriva om? Eller är det sommaren som slarvat mina ord?
Det är obehagligt att jag bara för några månader satt och läste på studentexamen när det nu känns som om det var flera år sen. Vart försvinner all tid? Eller är det bara sommaren som får verkligheten att kännas så diffus?
Hursomhelst är det nu slut på mitt impulsiva, underbara latmask-liv. Imorgon börjar studierna igen och jag ska tillbaka till skolbänken för första gången på ett halvår. Hoppas jag inte glömt hur man lyssnar. Hoppas jag orkar lyssna, och hoppas jag orkar ta in massor av ny information, viktig sådan. Eller? Alla säger att studietiden är den bästa tiden i ens liv. Får se hur det blir. Imorgon kommer jag alltså att få en inblick i hur mina kommande fem år kommer att börja se ut. Om jag är nervös? Konstigt nog inte, och det är väl dåligt? Men mina vänner har jag med mig fortfarande. Konstigt nog. Men det är jag glad för. Sandra och Linn kommer inte finnas i min vardag mer men alltid i mina tankar. Och då vi träffas blir det som förr, det vet jag. Ibland är det bra att längta.
Så är det nu det börjar? Är detta en ny början eller en fortsättning på det gamla? Blir det annorlunda? Hur blir jag? Vad händer? Fem år är en lång tid och det är nu det börjar.
Håll i er.

efterlysning

Med ljus och lykta söker jag söker motivation för att orka återgå till vardagslunken.
Jag är tyvärr allt annat än taggad inför skolstarten..



Åååh vad jag älskar frihet!

I learned from the best, I learned from you

Jag har sagt det förr men jag säger det igen; jag är bara den jag är
och försöker inget annat heller. Jag fjäskar inte, jag låtsas inte,
men jag finns alltid där.
Det ska ni veta.

nöjd

Mitt liv vore ingenting utan mina vänner.
Every moment spent with you is a moment I treasure


Sommaren -09 håller sakta men säkert på att gå mot sitt slut, men jag är glad och nöjd över att kunna säga att sommaren har varit den bästa hittills. Vädret, vännerna och händelserna har varit alldeles fantastiska, det finns inget mer jag kunde önska.
Och än är det inte över!
Imorgon blir det 38 års kalas (:

Life is easy if you wear a smile

i'm gonna miss you like crazy

Until the day I'll let you go
Until we say our next hello
It's not goodbye
'Til I see you again
I'll be right here rememberin' when
And if time is on our side
There will be no tears to cry
On down the road
There is one thing I can't deny
It's not goodbye

en famn mot min melankoli

Idag var ingen bra dag.
Idag var en sån dag som börjar med att känslan 'nej usch vilken dag' infinner sig genast man vaknar. Sen fortsätter den att genomsyra hela dagen.
Idag var en sån dag då det kändes extra jobbigt att jobba kväll, att sticka iväg till jobbet när alla andra äntligen slutar. Jag tycker inte om att hela min dag känns som en nedräkning, och precis så känns det att ständigt jobba kväll, 'ookej nu e de alltså två timmar tills ja ska ti jobbet, MÅSTE göra nånting NU, MÅSTE få uträttat nånting!' oh no, don't feel any pressure..
Dessutom känns det som om det var längesen jag suttit och talat ut om saker och ting med någon av mina närmaste. Det är givetvis inte längesen, men det känns iaf så.
ja det känns som allt det underbara jag nyss kände plötsligt bara försvann och nån istället planterade ett litet frö av uppgivenhet nånstans inom mig. Men kanske var det bara för idag. Kanske var det bara det att jag behövde tas ner på jorden igen, för för bra får det inte gå. Det får aldrig bara vara lätt.


jag behöver dina drömmar
då mina inte räcker till
och jag behöver all din vilja
de dagar jag ingenting vill

I felt so happy that I wasn't even afraid it wouldn't last.