sucka mitt hjärta men brist dock ej




jag älskar mina vänner <3

lycka är

..att få vakna utan väckarklocka och känna sig utvilad.
En ledig, solig dag har jag framför mig!

I live all those moments again

Jag vill skriva massor, om hur det känns och sådär. Men det blir till ingenting och sidan gapar lika vit och tom fastän det finns mängder av ord. Har ni nånsin tänkt på hur olika man uttrycker känslor beroende på vilken tid på dygnet det är? För mig blir alltid känslor som på dagen visar sig som irritation och ilska, på kvällen förbytta till vemod och sorg. Kanske har det någon biologisk förklaring eller möjligen en psykologisk, det vet jag inte. Det är som om ensamheten är mer påtaglig under kvällerna och nätterna, trots att den varken blivit större eller mindre. Och även om den egentligen inte ens finns, är det som om den smidde lömska planer bara för att i våra svagaste stunder försöka krypa in under vårt skinn och in i våra tankar. Ensam kan vara stark jovisst, men när Ensam inte längre orkar själv har han ingen som hjälper. I min värld är inte ensam starkast. Tänk på dessa underbara ovärderliga människor som finns omkring dig som gång på gång drar upp dig på fötterna, som viskar orden du bara måste få höra och som får dig att se klart de gånger du är för blind för ditt eget bästa. Tänk att du i gengäld får vara den stöttande pelaren och den visa rådgivaren i situationer där det är din tur att hjälpa. Vilken vacker god cirkel. Ibland fungerar den dock ej, men det hör ju givetvis till. Alla vet vi ju att när nånting går för bra eller är för lätt gäller det att vara uppmärksam och försiktig för det är oftast då helvetet brakar lös. You know what I'm talking about, right...

------------
Jag har alldeles för lätt för att fästa mig vid människor och jag har alldeles för svårt för att låta dem gå. Tro mig, jag har blivit bättre men jag är fortfarande usel. Av nån konstig anledning förlorar du oftast dem du delar mest minnen med. Och tänk att dom säger att tiden läker alla sår?! Jag vet inte om jag är övertygad om den saken, jag tror det finns broar som förblir brända och sår som aldrig läker helt. Men ta ifrån mig mina minnen och jag dör. Det är ett som är säkert.

och tillsammans satte vi punkt
.

but you'll be in my heart

vardag

Jag behöver tydligen över 10 timmars sömn för att klara av ett 8 timmars pass på min kaotiska, ständigt underbemannade arbetsplats. Efter dessa 10 timmar av sömn och 8 timmar arbete återstår alltså 6 timmar kvar av dygnet och på dem ska jag försöka hinna ha ett liv. T.o.m ett mattegeni som jag förstår ju att denna matematik inte är riktigt logisk.
Slutreslutat, om några timmar ska jag på jobb, nu MÅSTE jag alltså hitta på nånting för att ha ett liv och sen hem och sova min medvetslösa dundersömn.
Hej.

ett långsamt farväl

'Relationships need to move forward, but we can't. '

Det är intressant att jag oftast bloggar på nätterna.
Men nätterna är ibland så tomma och långa.
På kvällen känns det inte alls lockande att krypa till sängs och då gör jag det inte heller, något jag ångrar på morgonen när väckarklockon skär som ett brandalarm genom tystnaden.

Imorse vaknade jag ofrivilligt extremt tidigt och kunde inte somna om. Det som förvånar mig är att jag i den stunden så innerligt önskade att Du varit här bredvid mig och kanske vaknat av mina oroliga försök att byta sovställning och att Du hållit om mig på det där sättet Du alltid gör. Kanske hade jag lugnat ner mig om jag fått peta på och räkna länkarna i pansarkedjan runt din hals, så som jag brukar göra. Jag vet inte varför dessa tankar dök upp i mitt huvud i en stund som denna och jag vet inte heller om jag orkar festa någon större uppmärksamhet vid dem, de brukar inte tjäna något till. Men reflektera lite över dem gör jag i alla fall, vare sig jag vill det eller inte.
Jag undrar om man någonsin blir klok på sina egna känslor? Troligen inte. Människan är aldrig nöjd med hon har utan vill alltid ha mer, helst av det omöjliga.
Men jag vet att jag tycker om att fläta ihop mina fingrar med dina och att jag trivs med att stå vid din sida, jag vet också att så länge Du finns där kommer jag att vara mycket medeveten om just det.
Jag undrar vem som bryter mönstret först? Vem kommer sätta punkt efter denna långa, råddiga historia? För punkt blir det till slut, och vem är det som då går sönder, vågar jag tänka på det?
Vore det klokt att släppa taget redan? Klarar vi av det? Nån gång måste vi ju ändå göra det.

För vi kan aldrig få varandra.

lovefool

Skrev hygienpasset idag, jag och Marco satt och svettades tillsammans eftersom vi båda klarade det först på andra försöket ^^ Sen blev det givetvis att hoppa in och jobba några timmar medan de andra var på palaver, en eloge för mig som klarade mig helt själv i köket under lunchruschen och en till eloge för Sandra som var snabb i kassan, vi var riktigt stolta över att inte ha orsakat kaos medan de andra var borta.
På kvällen var jag trött och kom hem till ett tomt hus, familjen var i Jeppis på brorsans banduppträdande som jag givetvis missade, igen. Tänkte att det kanske vore bra med lite tid för mig själv så jag ordnade med lite dipp, grönsaker och choklad och kollade The holiday ännu en gång. Den är ju så mysig! Jag konstaterade samtidigt att det fattas romantik i mitt liv just nu. Det behövs ju inte mycket, men ens en liten fjäril i maggropen, en dröjande blick eller ett sönderanalyserat meddelande skulle vara ett trevligt inslag i en, för tillfället, aningen trist vardag. Nånting nytt, fräscht och utamanande. Nånting spännande, roligt och frestande. Känslan av att inte ha en aning vad man ger sig in på är ju trots allt ganska intressant, eller hur?

The Cardigans - Lovefool

en sång för alla dom

Vet ni vad? Nu har jag faktiskt tid för saker och ting. Har redan läst lite på hygienpasset idag men konstaterade snabbt att det var ganska tråkig läsning. Tänk att få ha dagar utan måsten, det måste ju vara bland de finaste man kan få! Mitt nästa arbetspass är nämligen först på lördag, lite trist att jobba helgen i.o.f.s men iaf, nu är jag ju ledig.
Idag trodde jag visst att det var varmare än det i själva verket var, så jag fick snabbt flytta inomhus igen och klä på mig. Synd.

Nu håller jag just på att starta upp vår gamla dator för att överföra lite äldre bilder. Det känns nästan obegagligt att höra den sucka igång, för på något sätt känns det som tiden stannat precis där vi slutade använda den. Gamla profilbilder och mottagna filer som påminner om ett liv så avlägset, men ändå inte alls långt borta. Får se vad jag gör för fynd, hej så länge.

för att jag älskar er

Här står tiden stilla.
Det gör den däremot inte i det verkliga livet, dagarna passerar fortare än kvickt.
Student blev jag, studentfesten är avklarad och därmed även allt som hör där till. Livet går vidare med jobb, lediga dagar och fina vänner.
Vissa dagar molnigare än andra, som sig bör.

Idag har varit en skön dag med minigolf, avstängda telefoner och pärlande skratt.
Solen har förgyllt dagen ända från början och för en gångs skull har jag haft möjlighet att njuta av den.
Sommaren ligger framför oss helt orörd och helt oplanerad. Vad som kommer hända och vad som kommer förändras kan man aldrig veta, men under sommaren är det alltid mycket som inte blir som man tänkt sig. Mycket förändras. Att ta dagen som den kommer tror jag blir denna sommars melodi, bara jag får umgås med de finaste och vara med om ett eller två äventyr är jag nöjd.



Mikael Wiehe & Ebba Forsberg - För att jag älskar dig