måndag 30 mars 2015

Trip till Åbo

Det har hänt så mycket roligt på sistone så jag ligger helt efter med min bilduppdatering här!

I januari fick käraste sambon till födelsedagspresent en övernattning på hotell i Åbo. Så för några veckor sen bilade vi ner till Åbo och passade samtidigt på att träffa allrakärastekusin. Det blev så lyckat!


I Åbo åt vi streetfood till lunch, supergott!



Efter lunchen stod shopping på schemat (no pics..). På kvällen åt vi en riktig vikinga-trerättersmiddag. Också fulltpott!



Nästa dag blev det ingen shopping. Istället mötte vi upp Kim, gick via ett café och köpte med oss läckra bakelser. Sen traskade iväg till hans lägenhet.



Det blev mycket leksaker..
Hulken & Lubbu alltid, för alltid
Sen blev det middag igen med mina män
Snart igen allrakärastekusin
Kukkuu i spegeln
... och så lite hotell-kvällsunderhållning på det ;)


onsdag 25 mars 2015

Lefa & Ted

Om fyra dagar får jag äntligen träffa en kär vän som jag senast såg för mer än 1,5 år sen. 

Under studietiden fick jag en del nya vänner. Men eftersom alla mina barndomsvänner fanns kvar i samma stad, blev de nya vännerna mer studievänner som man visste att man snart ändå skulle skiljas från. Men det fanns en speciell person som inte blev en studiekamrat utan en i gänget. Hon följde oss runt Österbotten och deltog i alla våra traditioner och galenskaper utan att ifrågasätta vad vi höll på med. När denna tjej flyttade tillbaka till Borgå blev det ett litet hål i vårt gäng och i mitt hjärta. 

Daniela jag saknar din energi, din positivitet, din humor, ditt skratt, din flexibilitet, din generositet, dina raka rör, din livsglädje, din nyfikenhet, din effektivitet, din lojalitet och din underbara dialekt. Många nya mänskor träffar man och många glömmer man. Att du fortfarande har en given plats hos mig efter en lång tid utan någon kontakt, visar att du för alltid kommer att vara en viktig del av mig.

På söndag ses vi äntligen!

"Ja e så full så de e någå hemskt"











tisdag 24 mars 2015

"Patienten"


P.D. James: Den här boken är en av orsakerna till att vissa människor hatar att läsa böcker. Berättelsen suger livslusten ur en med sina romantiska, oändliga miljöbeskrivningar och sin totalt ointressanta handling. Den är också ett typiskt exempel på varför jag så länge trodde att jag inte alls tyckte om deckare. Tycker.inte.om.detta. Boken läste jag ut enbart för att jag hade köpt den inbunden på rea nångång. Och jag vill inte ha några böcker i min hylla som jag inte läst/tänker läsa. Jag ville ge den en chans liksom.

P.D. James hyllas för sin förmåga att skriva deckare och hon är en av de största inom den klassiska brittiska traditionen. Jag hade alltså förväntat mig något helt annat än det här. Tycker inte man ens kan kalla detta för en deckare. Deckare är spännande, det här var mer som en miljöskildring av Dorset och dess invånare. Tror inte jag orkar skriva något alls om handlingen eftersom den knappt existerade. Tror heller inte orginalspråket kunde förbättrat innehållet. Här får ni ett exempel på en (enligt mig) poetisk, dötrist miljöbeskrivning. En sån som hela boken är full av. 

"Det var en råkall och mulen förmiddag. Det hade regnat häftigt under natten och det steg upp en sur doft av ruttna löv och vått gräs från den fuktiga marken. Hösten hade kommit tidigt i år, men dess milda glans hade redan bleknat bort i det döende årets trista och nästan doftlösa sista andetag. De gick genom den fuktiga dimman, som kändes kylig mot Letties ansikte och förde med sig den första kalla rysningen av obehag."

måndag 23 mars 2015

Det bästa med påsken


PASHA!!
Jag älskar pasha.
Älskar, älskar, älskar pasha.

Varierande dagar

Jag har väldigt varierande arbetsdagar just nu. Det är både roligt och påfrestande att aldrig få in några riktiga rutiner. Det här är alltså sista tiden som studerande och den borde kanske varit lite mer "obokad".. Då det känns jobbigt tänker jag på att det bara är en övergående fas och att jag nog kommer få min beskärda del av vardagstristess tids nog. Det jobbigaste tycker jag personligen är när varje kväll är bokad och jag kommer hem sent. Det tar länge att varva ner och det blir lite tid över för  sambon, hunden och hemmet. Så länge kvällarna är mer lediga orkar jag mycket mer under dagarna! Återhämtning är viktigt. Tänkte att jag skriver ner hur en typisk vecka ser ut nu så att jag nångång i framtiden får titta tillbaka och tänka OJJ VA OSTRUKTURERAT DET VAR, VAD SKÖNT JAG HAR DET NU, riiight? Well, well så här såg förra veckan ut!

Mån: 
- jobba med gradu
- Tritonia
- hämta ut nytt pass
- jobba på Fritids
- handla till Fritidsdiscot
- hemma ca kl. 19
- mat?

Tis:
- gradu/förbereda slutsemi
- slutseminarium (JIPPII)
- hem och göra korrigeringar i gradun
- Power Club bio i stan - Spongebob
- hemma ca kl. 20
- mat?

Ons:
- vikariera 4 h
- jobba på fritids
- hem och äta
- övning med Peda
- hemma ca kl. 23

Tors:
- jobba på Laukkis 8 h, till kl 18
- kaffe med flicksen i Hannas nya lägenhet VIKTIGT
- hemma ca kl. 23

Fre:
- gradu....
- jobba på Fritids
- hälsa på hemhemma
- handla
- hemma ca kl. 18.30 (JEEEE!)
- packa upp från Leviresan/städa
- mat?

Lör:
- jobba på Laukkis 5 h, till kl. 15
- förevisa möbler
- UTGÅNG
- hemma ca kl. 03

Sön:
- HELIG VILODAG


Det som jag prioriterade bort den här veckan var städning, tvätt & disk, träning och matlagning. Visst skulle det kanske ännu rymts in i mitt schema men för mig blev det bättre så här. Men nej, mikromatsveckor tycker jag inte om. Sambon hade också en full vecka så här hemma såg det ut som Jerusalems förstörelse. Nya tag!


torsdag 19 mars 2015

fredag 13 mars 2015

Fredagstanken

Sitter i Levi. Har just kommit ur bastun och ska till att börja tagga för utgång med min eminente sambo. På förfesten har jag också mina käraste föräldrar. Jag lägger igång kalaslistan på spotify och tusen och en minnen sköljer över mig. Och trots att mina föräldrar är världens bästa har de en aning svårt att förstå grejen med Lägg dig på rygg Dan, Patron tequila och När vindarna viskar mitt namn. Men det finns några personer som förstår precis hur viktiga de här låtarna är. Dessa mänskor finns inte här ikväll men alltid med mig i tanken.

Vad vore en nyårsmaskerad utan vänner att klä ut sig fult med?

Vad vore en sketen camping utan vänner att förstöra stället med?

Vad vore en plastkrokodil utan vänner som förstår att Klasse är en i gänget?

Vad vore en plaskvåt båttur utan vänner att tjuta högt tillsammans med?

Vad vore en midsommar utan vänner att roadtripa med?

Vad vore en villafest utan vänner att kramas med?

Vad vore ett krogbesök utan vänner att busa med?

Vad vore en vanlig förfest utan vänner att ta misslyckade bilder med?

Vad vore ett dåligt skämt utan vänner som ändå skrattar åt det?


Vad vore luftgura utan vänner att spela med?

Vad vore en sommarselfie utan vänner att njuta med?




Vad vore en födelsedagsfest utan vänner att fira med?

Vad vore en vacker soluppgång utan vänner att uppleva den med?


Det vore ingenting kära vänner, ingenting.


lördag 7 mars 2015

Duochjag

To know, know, know him
Is to love, love, love him
Just to see that smile,
Makes my life worthwhile




fredag 6 mars 2015

Dagens positiva

Efter en ganska tuff vinter med mycket sjukdom, framtidsångest och icke-fungerande relationer är det nu dags för dagens 10 positiva! Alla människor mår bra av att glädjas.


1. Det är fredag!
2. Solen skiner och det är vår i luften
3. Det öppnas en ny nattklubb i Vasa ikväll, än finns det hopp för mänskligheten!
4. Inom en snar framtid får jag träffa en saknad vän
5. Jag har inte varit sjuk sen jag slutade proppa i mig hormoner
6. Snart får vi åka på semester till Levi och i sommar blir det Alanya
7. Så småningom behöver jag aldrig mer titta på min gradu..
8. Lasse Stefanz och AC/DC kommer till Finland i sommar ;)
9. Det finns så fantastiska människor i min närhet
10. Min kropp fungerar bättre än den gjort på mycket länge (PCOS)




Vilka är dina positiva? :)

måndag 2 mars 2015

"Maskarna på Carmine Street"


Håkan Nesser: Nu har Nesser fått till det igen! Jag tyckte mycket om den här boken som handlar om ett par och deras försvunna dotter. Berättarstilen är som vanligt fenomenal och historien är annorlunda och fängslande. Miljöbeskrivningarna (främst New York) är precis så intensiva att jag kan föreställa mig alla platser utan att bli uttråkad. Känslorna strömmar ut från sidorna. Dessutom ett intressant slut. Ord som fastnade:

"Jag tänker att det är lika bra att jag går ut och skjuter mig en kula för pannan innan mitt liv fortsätter längre ner i denna skruvade baklängesmalström."

 "När nu det orimliga livet ändå tycks pågå, låt oss kliva på tåget."