Reflektion

Just nu är hela stan fylld av nya studerande som har lär-känna-din-stad-och-dina-nya-vänner-aktiviteter. Kändes jätte konstigt att gå förbi dem och konstatera att jag inte känner någon av de nya, att dom som jag någon gång sett i skolan som "nya studerande" nu är tutorer och att alla är fyllda av förväntan inför framtiden, studielivet och allt vad det innebär. För fyra år sen var jag själv i samma sits. Fyra jäkla år! Å ena sidan känns det precis som det var igår, å andra sidan känns det som 100 år sen. Det är så mycket som förändrats sen dess. När jag började på PF var jag singel och bodde hemma i Smedsby hos mamma och pappa. Nu fyra år senare har jag hunnit bo med Hanna på Antikrundan, hittat pojkvän, sjungit in i Pedavoces, utbildat mig till sexsnackare, blivit väskförsäljare, blivit sambo med pojkvännen på Brändö och köpt lägenhet tillsammans med honom i Smedsby. Jag är alltså tillbaka där allt började men nu med lite annat utgångsläge.

Jag har aldrig varit någon super aktiv studerande som är med i alla föreningar, men speciellt i början deltog jag nog i så många sitzer och fester som jag orkade och kunde. Jag hade dock turen att många av mina barndomsvänner hela tiden fanns inom räckhåll för mig, och likaså familjen. Jag var aldrig tvungen att aktivera mig i alla föreningar eftersom jag hade mina vänner även utanför studierna. Jag vet att många säger att man under studietiden skaffar sig vänner för livet, men ta mig tusan om inte de vänner du skaffat tidigare och som följt med ännu längre kommer finnas kvar hela livet de med!? Jag är jätte glad för de studiekompisar jag fått, men jag inser också att det är svårt att hålla kontakten när man bor långt ifrån varandra och lever helt olika liv än under studietiden. Därför är jag otroligt tacksam för att de vänner jag hade redan innan universitetsstudierna följde mig genom studierna och nu följer mig lika troget vidare i livet. Vår relation förblir densamma fastän livet förändras.

Så här i slutskedet av studierna känns det konstigt att tänka att man själv en gång stod i samma position som de nya studerande gör nu. Det var en jätte intressant, hektisk, stressig, rolig och jobbig tid. Man skulle hinna med så mycket som möjligt, hela tiden vara med, vara glad och utåtriktad och ta plats (speciellt på PF!), kombinera studier, fest och jobb, lära känna nya människor och rutiner och hitta sig själv i studierna. Jag är jätte glad att jag fått vara med om den upplevelsen men jag skulle aldrig orka göra om det.

8.9.2009 gulis - K.K.1.1

8.9.2009 gulis - K.K.1.1

8.9.2009 gulis  - K.K.1.1

PS: Ni får ursäkta mitt språk.

It ain't me babe

Såg filmen Walk the line först nu (många år efter alla andra jag vet..) och guuud så jag älskade den. Hårt rockstjärneliv blandat med passionerat kärleksdrama. Vad är väl bättre än det? Det är tacksamt att iaf några av våra stora artister fått leva längre än till 30 år. Och vilka fantastiska sångröster skådespelarna har! Country är fenomenalt och här är min nya favoritlåt:

Från filmen, sång: Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon

Finaste orginalet, sång: Johnny Cash och June Carter

Mera läsning

Tidigare glömde jag berätta om två böcker jag läste i början av sommaren, i juni. När jag i förra veckan tog ut en bok ur bokhyllan och skulle börja läsa insåg jag att jag nyligen läst den.. Det kan bli lite svårt att komma ihåg alla böcker man läst om det blivit många på ett tag :)

Jägerfeld: Försökte mig på en humoristisk, mer lättsmält bok i början av sommaren. Tyckte den var ganska innehållslös egentligen. Den var också lite av en sån där äckelbok där författaren tycker om att beskriva hål i huvudet och avsågade tummar väldigt ingående. En del ljusglimtar fanns också, och jag kom på mig själv med att fnissa ibland. Vet inte om jag kommer läsa fler av denna författare.

 

Jungstedt: Jag läser rätt många kriminalromaner och som ni vet finns det ju oändligt med författare av denna kaliber. Jag försöker plöja mig igenom en stor del för att se vilka som passar mig bäst. Detta var första Jungstedt boken för mig, jag tyckte stilen påminde till viss del om Viveca Sten och Camilla Läckberg. Ofta innehåller ju historierna samma element fast författarna är olika. Boken var ganska intressant med mycket relationsdrama på sidan av brottsundersökningen. En typisk historia med mycket tillbakablickar. Historien kan dock inte ha berört mig så väldigt mycket eftersom jag var på väg att börja läsa boken en gång till.. Har en till Jungstedt i hyllan och den ska jag definitivt ändå läsa.

Alakoski: Läste nyligen ut Svinalängorna, eftersom jag tyckte jag borde känna till boken som handlar om oss finlandssvenskar och som dessutom gått som föreställning på Wasa Teater. Det var en typisk skildring av en arbetarfamilj i 70-talets Sverige. Ni vet fattigdom, alkoholism, arbetslöshet, familjevåld, sex, hopplöshet o.s.v. Kändes lite grann som att jag hört historien för.. Jag blev otroligt irriterad på att många finska uttryck i boken stavats fel! T.ex. Aku Anka (Aku Ankka) vassara (vasara) ruvimejseli (ruuvimeisseli) sillakkanlaatikko (silakanlaatikko) o.s.v. Tycker att man kunde kollat igenom översättningarna en smula bättre med tanke på att t.o.m. Google translate skulle fått orden rätt. Historien slutade ganska abrupt. Lite mer insatt blev man väl i hur våra släktingar kan ha haft det, men ingen bok jag skulle läsa igen.

En nörds bekännelser

Det finns ingen ända på hur nördiga inlägg jag skrivit här på sista tiden. Ändå tänkte jag fortsätta med ytterligare tönttips. Vem vet mest är ju bara ett fantastiskt program. Den där känslan när man slänger sig ner framför TV:n efter en lång dag och inte orkar följa med handlingen i någon film. Hör man då introt till frågesportsprogrammet Vem vet mest så blir man ju riktigt glad. Hemma hos oss tittar vi ofta på söndagsrepriserna eftersom det är lite knappt med tid i veckorna. Jag är bäst på frågor som handlar om musik, låttexter, barnböcker, övrig litteratur, barnsånger, dikter, psykologi, djur, språklära och annat ganska oväsentligt. Kiko däremot kan svara på frågor om historia, geografi, religion, politik, trafik, mat och dryck. Ensamma är vi alltså ganska skit (jag iaf..) men tillsammans kunde vi gott vara ett farligt team i programmet.

Musiken, musiken

Nu har jag hittat nånting alldeles fenomenalt. En gammal finsk klassiker som jag hört miljontals gånger, nu (eller redan 2006..) i ny tappning av Bo-Kaspers orkester . Låten heter Paratiisi och ni har alla garanterat hört den några gånger, den har varit Finlands mest spelade låt under flera år. Hur otroligt är det inte att någon vill göra om en finsk låt till ett annat språk. Det här är riktigt häftigt.

Orginalet "Paratiisi"av Rauli Badding Somerjoki. Död av spriten 1987, endast 39 år gammal. 
En riktig finne med andra ord.

Bo-Kaspers orkesters version "Paradiset" (2006)

"Styckerskan från Lilla Burma"

 

Av Nesser: Tyckte verkligen om den här boken! Av Håkan Nesser har jag tidigare endast läst Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, den tyckte jag om så jag bestämde mig för att prova med en till. Denna bok är den sista i Barbarotti-serien men den första för mig. Det hela blev alltså lite bakvänt med det gick fint ändå. Boken är en kriminalroman men innehåller så mycket mer än polisjakt. En stor del av historien handlar om hur man går vidare efter att den man älskar plötsligt går bort och huruvida det finns ett liv efter detta eller inte. Mellan olika mordhistorier finns alltså en kamp mellan tvivel och tro, stor sorg och inre frid. Frågor som jag själv ofta ställt mig tangeras i texten. Författaren har ett mycket fint och stundtals poetiskt språk och använder ibland ord som jag inte ens visste existerar. Fantastiskt.

.

Bästaste inflyttningsfesten 3.8.2013

Så var det äntligen dags för inflyttningsfesten som vi stressat ihjäl oss för!

Av 18 bjudna gäster kunde 16 närvara (17 på seinon) vilket ju var toppen.

Om vi inte hade haft en deadline för inflyttningsfesten är det nog mycket som ännu skulle vara ogjort. Det har varit en stressig tid eftersom jag ville att allt skulle vara "viimeisen päälle" när festen hölls. Å andra sidan är lägenheten så gott som färdig nu och när höstmörkret smyger sig på får vi bara njuta av att allt är klart! Jag är mycket nöjd med hur festen blev och här kommer några bilder på spektaklet. Som vanligt (som tur?) glömdes kameran bort senare på natten. Jag glömde givetvis också att fota själva lägenheten som nystädad så det lär ta ett tag innan lägenhetsbilderna dyker upp.. Jag lovade nämligen dyrt och heligt att inte ordna någon stor bjudning (eller inreda eller städa) på länge. Nu får dammråttorna hopa sig!

Förberedelser, tack för hjälpen Daniela!

Alla 16 gäster på plats

Vi satt ute tills det blev mörkt och kallt

Vi bjöd på plockmat

Vi rymdes precis på vår lilla terass!

 Tack för bästaste inflyttningspresenterna!
 (Man kan tydligen inte göra en hjärta-symbol här på pissbloggen längre.. så -HJÄRTA-)

Lediga dagar

Denna sommar har alla mina lediga dagar handlat om städa, packa upp, packa ner, fundera på inredning och springa i affärer. Det är ju inte så dåligt i och för sig. Men det känns ju aldrig som man är ledig. Förra veckan hade jag fyra alldeles fantastiska lediga dagar (min sommarsemester). Varmt och soligt och vi bestämde oss för att skita i allt vad lägenhet heter. Vi spenderade två hela dagar på beachen och två dagar på villan. Alldeles fantastiskt. Precis som då man var liten och låg på stranden hela dagen och det var så varmt i luften att man faktiskt torkade av solen efter man simmat. Så var det nu också. Jag önskar bara det fanns fler liknande dagar. Fyra räcker inte alls till för hela året. Inte på långa vägar. Men man måste ha pengar också. Blä.



Jag vill vara ledig ledig ledig bara sitta brevid brevid brevid
inte göra nånting' nånting' alls bara göra nånting' nånting' nice
/Mange Schmidt