söndag 26 april 2015

Blessed


Blessed are we
who see beautiful things
in humble places
where other people 
see nothing


torsdag 23 april 2015

Den fantastiska påsken - en försmak av sommar

Årets första grillning!


Lekledaren Hanna :)

Strumpbyxetävling

Pricka-tölken-tävling
Knäckebröds-tävling
Spel på småtimmarna


Påsklördagen till ära vann Kiko en tävling och vi fick en gratis VIP-kväll på Plan B. 
En sån chans får man inte ofta och visst blev det en otroligt kul kväll!

Redo för limo-ride

Suddigt från insidan

Vårt glada gäng!

Tack Hannis för att ni ställde upp, puss!

Foto: Björn Knif

Foto: Björn Knif

Foto: Björn Knif




tisdag 21 april 2015

"Älskling, vi blir inte med barn"


Ramona Fransson: Den här boken är en sann berättelse om Ramona Fransson som kämpade i 17 år för att få det som så många tar för givet, ett barn. Men det blev inget lyckligt slut. Jag valde att läsa boken eftersom jag vill veta mer om världen som ingen pratar om, men som är verklighet för så många människor. Egentligen borde alla läsa boken. De som har barn för att se och förstå sorgen hos dem som inte kan få, och de som inte kan få för att finna styrka i att inte vara ensamma. Jag är glad att jag läste denna tunga bok eftersom jag lärde mig otroligt mycket. Jag lärde mig mer om helt medicinska fakta men också mer om hur det är att föra en redan förlorad strid, som så många ju gör. Språket i boken är rätt barnsligt och upplägget är väl inte så där jätte bra. Men det gör ingenting. Berättelsen är så stark och viktig att jag blundar för de små skönhetsfelen. Jag hoppas att jag nu har blivit en smula duktigare på att bemöta den här typen av svårigheter. Vore det hos någon annan eller hos mig själv.

Ingen kan förstå vilken kamp som förts i Ramonas liv i 17 år för en enda saks skull (om man inte läser hennes text). Jag är glad att jag lever i ett modernare samhälle än hon och att många av de grymma behandlingar hon fick utstå inte ens är godkända längre. Oddsen är bättre idag men barnlöshet är ändå ett stort problem som fortfarande är tabu att prata om, trots att vi lever på 2000-talet. Man tycker ju att med dagens många olika former av förhållanden skulle vi kommit lite längre bort från den klumpiga frågan "Börjar det inte vara dags...?". Meeen tyvärr. Det behövs mer kunskap. Därför: LÄS. 



måndag 20 april 2015

lillkillen som aldrig sov

 Världens finaste hund 
som ibland gör att jag sliter mitt hår.
Så otroligt krävande

men guuud så jag älskar dig!


tisdag 14 april 2015

An era has come to an end


År 2010 utbildade jag mig till Sexsnackare för Folkhälsan. Jag har alltid tyckt om att ta mig an nya projekt och efter att jag börjat på klasslärarlinjen kändes det här som ett lämpligt jobb vid sidan av studierna. Det har varit otroligt lärorikt på så många olika plan att jobba med Sexsnack. Jag har haft förmånen att besöka en mycket hög procent av alla lågstadieskolor i Österbotten. Jag har fått träffa elever och lärare i otaliga kommuner. Jag har fått se många nya platser och genom de tusentals kilometrar vi snackare tillsammans avverkat i bil, har jag lärt känna många fina människor. Under våra roadtripar har vi dessutom fått vara med om spännande saker som att få punktering och att köra vilse. Men framför allt har jag fått undervisa i sexualfostran för elever i olika åldrar. De yngsta eleverna har gått i åk 3 och de äldsta har varit äldre än mig själv och gått i yrkesskola. Det har varit otroligt roligt, utmanande och omväxlande! Ett av mina bästa minnen är när jag hoppade in som sexualrådgivare i Radion X3M:s Sex å Sånt. Då fick jag svara på frågor om sex. LIVE. I RADIO. Då pushade jag verkligen mina mentala spärrar.

Nu fem år senare tar allt slut. Idag finns det inte längre tillräckligt stor efterfrågan för att Sexsnack ska kunna fortsätta. Och det är ju en bra grej! Idag får alla blivande lärare någon form av undervisning i sexualfostran  så skolorna anser att de själva klarar av att sköta den biten. Vilket också har varit målet med hela Sexsnack-paketet från början. Att det till slut inte ska behöva finnas mer. Det finns fortfarande mycket bristande kunskap inom området och visst behövs sexsnacket i lika hög grad som tidigare, men nu är det inte längre min/vår uppgift. Nu är det vår allas uppgift att utbilda och ge kunskap. Att Sexsnack slutar samtidigt som jag blir utexaminerad är så otroligt perfekt. Eftersom jag har svårt att sluta med arbetsuppgifter jag tycker om, så skulle jag säkert hållit på med detta till min död. Och det varken hinner jag eller kan jag inte (tack gudskelov). Därför är det bäst så här.

För några veckor sen åkte jag ner till Helsingfors för att ta farväl av mina kollegor och dricka Sexsnack-gravöl. Det var så kul! Jag som yngst i gänget hade visst varit den som snackat mest och de andra gav därför mitt ego en boost med den nya titeln "Queen of fucking everthing". Vi festade till det lite efter den officiella delen och guud vad jag skrattade. För övrigt var det en mysig erfarenhet att resa helt ensam, vilket jag inte gjort tidigare. Dessutom fick jag ju träffa finaste Daniela på söndagen! En riktigt perfekt helg med andra ord.

Nyutbildad Sexsnackare år 2010

En vanlig arbetsdag

Ensam tågåkare


Vi fick träffa Puma Marianne Moore

Sexsnack-avslutningsfest

Sexsnack-avslutningsfest

Sexsnack-asvslutningsfest
Bettinas bild

Bettinas bild
Rasmus bild

Rasmus bild

Söndagen tillbringades i bästaste sällskapet :)



måndag 13 april 2015

Tonight we are young













"Expeditionen: min kärlekshistoria"


Bea Uusma: För över hundra år sedan dog tre vetenskapsmän en plötslig död efter att deras vätgasballong kraschat på isen på Nordpolen, och de tagit sig iland på en öde ö i Norra Ishavet. Denna berättelse är ett försök att hitta en förklaring till varför männen dog trots mat, mediciner, tält, vapen och varandra. Uusma har bedrivit otroligt omfattande forskning kring denna expedition och hennes längtan efter svar är närmast manisk. Som läsare dras jag med i hennes besatthet och jag vill också veta vad de var som egentligen hände på den öde ön. Många böcker har skrivits om just denna expedition men för mig är detta den första. Jag behöver heller inte läsa fler eftersom Uusma har tömt ämnet totalt. I boken finns många sidor med enbart faktasammanställningar över expeditionen. Berättelsen får inget definitivt slut men genom uteslutningsmetoden presenterar Uusma ändå en möjlig förklaring. Men trots att slutet lämnas lite öppet känns det ändå som att författaren själv äntligen fått mätta sin besatthet kring expeditionen med en insikt om att alltihop egentligen handlar om livet. Om hur allt trots noggrann planering sällan blir så som man tänkt. 


torsdag 9 april 2015

and nothing but the truth


I don't even know you anymore
but maybe that's a good thing
you can't miss people
you actually don't know