Min hamn i stormen.

vårkänslor?

Hej alla jätte ivriga bloggare. Det är vår och det märks. Denna vår har varit alldeles kaotisk, precis som hela detta år. Att under ett läsår göra två praktiker och skriva en kand plus att sköta resten av skolarbetet har verkligen testat hela min kapacitet som människa. Det mest otroliga är att jag faktiskt nästan är färdig med kanden. Det här är första gången jag ens tillåter mig tänka den tanken eftersom jag inte har en aning om ifall jag tvingas skriva om alltihop och dessutom hinner jag ändå inte få mina poäng och papper i år. Men ändå! Själva grundjobbet är ju faktiskt gjort! Ett litet försiktigt lyckojubel kan jag väl få unna mig själv.

På söndag är det min födelsedag, det känns absurt. Det var ju just vi plockade fram julpyntet! Jag hoppas verkligen jag ska få vara frisk på mitt kalas. Jag har varit mer eller mindre sjuk ändå sen jag avslutade biämnespraktiken, och joo jag känner mig som 85 år när jag klagar över krämpor men det är verkligen inte lätt att försöka leva i ett hektiskt tempo med ständig stegring och förkylning och nu allergi. Kroppens varningstecken. Men kanske, kanske börjar det ljusna nu och energin hittar tillbaka.

För tillfället sitter jag på en föreläsning som slutar om tre och en halv timme... Men temat är intressant, för tillfället är det beteende störningar och depression. Och kan jag ju iaf konstatera att jag inte är deprimerad eller störd i större grad. Det är bra, det är fint att leva.

Tänk som Mark när motivationen tryter:

”Först tittar jag igenom dödsannonserna, och när jag lite självgott konstaterat att jag åtminstone inte är död, bläddrar jag vidare till insändarna.”

/Mark Levengood