"Tyst i klassen!"

Björn Ranelid: I somras hann jag läsa en hel massa och eftersom Ranelidska böcker brukar vara rätt tungrodda passade jag på när jag hade tid och flow. Berättelsen är egentligen ett kvinnoporträtt från 40-talet till nutid. Samtidigt väver Ranelid in sig själv och sin egen historia och boken blir således också självbiografisk till viss del. Som alltid är det språket som är så väldigt speciellt och utbroderat och poetiskt och tycker man inte om metaforer och aforismer ska man inte ge sig i kast med hans böcker. Jag tycker om hans personporträtt och att historien spänner över en lång tid. Det är också intressant att läsa om det segregerade Sverige ur olika synvinklar.

För dig som aldrig läst Ranelid ska jag ge smakprov på ett stycke som är ganska typiskt honom:

"Åldrandet är en tjuv, men det kommer inte åt den oslipade diamanten som är Karin Liljas barndom i en gammal kropp. Det är min uppgift att slipa denna ädelsten under rinnande vatten, så att alla fasetterna framträder i dagsljuset, men den bör också kunna överlista mörkret och lysa som ett mirakel, utan ljud och fullkomligt orörlig, en sol i miniatyr som jag hämtar ner från himlen."

Today my forest is dark

My pride and joy

I juli köpte jag en ny bil. Och det var inte vilken skitbil som helst, utan en vit Volvo V60 D4 från 2012 som jag suktat efter ett bra tag. Det hela började med att min älskade Fiikus började gå på sista versen och reparationerna blev dyra när den inte gick genom besiktningen. När dörrarna inte hölls fast på vintern och akkun dog bestämde jag mig för att handla nytt. Jag tänkte spontant att jag måste handla en liten, anspråkslös bil eftersom bättre bilar är så dyra. När jag sen började räkna lite insåg jag ändå att det inte alls var någon omöjlighet för mig att köpa en lite dyrare bil och att det skulle betala av sig senare. Jag visste genast att jag ville ha en Volvo eftersom det oftast är gubbar med pengar som kör med dem, och givetvis också för att det är en trygg och bra bil (och snygg). Förstår inte varför kvinnor ofta kör runt i riktiga skitbilar medan männen glassar runt i vrålåk. 

Så himla stolt är jag över att jag jobbat mig till en sån här möjlighet och att jag vågade satsa lite. Nån annan kanske tycker det är en liten sak men för mig är det ett mål att kunna vara så självständig som möjligt och inte förlita mig på att min man/pappa ska fixa eller bekosta allt åt mig. Jag har växt upp på sättet att om jag vill ha något måste jag jobba för det, både min moped och min lättviktare var jag själv och förhandlade om och provkörde innan pappa kom med och hjälpte med det tekniska. Det här känns lite likadant, Jag fixade den ekonomiska biten, gjorde researchen, provkörde och förhandlade priset själv. Inte alldeles fy skam för en 28-årig klasslärare tycker jag själv. Jag valde ju verkligen inte yrke efter lön och i min ungdom hade jag nog trott att jag skulle ha ett lite högre avlönat jobb med lite mer glamour eftersom jag ändå varit rätt så ambitiös. Nu blev det inte så men lite bekvämlighet kan man väl ändå unna sig! Bert < 3

The watch I'm wearin', I've bought it
The house I live in, I've bought it
The car I'm driving, I've bought it
I depend on me, I depend on me