My pride and joy

I juli köpte jag en ny bil. Och det var inte vilken skitbil som helst, utan en vit Volvo V60 D4 från 2012 som jag suktat efter ett bra tag. Det hela började med att min älskade Fiikus började gå på sista versen och reparationerna blev dyra när den inte gick genom besiktningen. När dörrarna inte hölls fast på vintern och akkun dog bestämde jag mig för att handla nytt. Jag tänkte spontant att jag måste handla en liten, anspråkslös bil eftersom bättre bilar är så dyra. När jag sen började räkna lite insåg jag ändå att det inte alls var någon omöjlighet för mig att köpa en lite dyrare bil och att det skulle betala av sig senare. Jag visste genast att jag ville ha en Volvo eftersom det oftast är gubbar med pengar som kör med dem, och givetvis också för att det är en trygg och bra bil (och snygg). Förstår inte varför kvinnor ofta kör runt i riktiga skitbilar medan männen glassar runt i vrålåk. 

Så himla stolt är jag över att jag jobbat mig till en sån här möjlighet och att jag vågade satsa lite. Nån annan kanske tycker det är en liten sak men för mig är det ett mål att kunna vara så självständig som möjligt och inte förlita mig på att min man/pappa ska fixa eller bekosta allt åt mig. Jag har växt upp på sättet att om jag vill ha något måste jag jobba för det, både min moped och min lättviktare var jag själv och förhandlade om och provkörde innan pappa kom med och hjälpte med det tekniska. Det här känns lite likadant, Jag fixade den ekonomiska biten, gjorde researchen, provkörde och förhandlade priset själv. Inte alldeles fy skam för en 28-årig klasslärare tycker jag själv. Jag valde ju verkligen inte yrke efter lön och i min ungdom hade jag nog trott att jag skulle ha ett lite högre avlönat jobb med lite mer glamour eftersom jag ändå varit rätt så ambitiös. Nu blev det inte så men lite bekvämlighet kan man väl ändå unna sig! Bert < 3

The watch I'm wearin', I've bought it
The house I live in, I've bought it
The car I'm driving, I've bought it
I depend on me, I depend on me