torsdag 26 september 2013

"Kackerlackorna"


Nesbø: Den första boken jag läste i Harry Hole serien var faktiskt den första i hela serien (WOW!), "Fladdermusmannen". Jag tyckte den var otroligt dålig. Kunde inte för mitt liv förstå varför alla rescensenter hyllade den nya norska deckarförfattaren. Jag tyckte språket var töntigt och upplägget amatörmässigt. Bestämde mig ändå för att läsa en till före jag helt gav upp. Valde då "Frälsaren" som är den sjätte boken i serien, logiskt javisst. Hör och häpna den tyckte jag minsann om! Nu hade berättelsen ett mer typiskt och logiskt upplägg för en kriminalroman. Nesbø hade som tur förstått att skippa de töntiga kapitelrubrikerna, t.ex. "En biskop, en boxare och en brännmanet" (Fladdermusmannen, 1997). Wuhuu, alla goda ting är tre och dessutom med allitteration... Passar i en saga men inte i en deckare. Tyckte berättelsen nu var mer rå och rak och språket självsäkert.

Kackerlackorna är alltså för mig den tredje boken av denna författare, men den andra boken i serien. Boken är betydligt bättre än den första, helt klart läsvärd. Emellanåt blev det lite mycket ekonomi och politik i berättelsen, ett ämne jag inte är insatt i och som lätt går över huvudet på mig (irriterande..). Det fanns också lite onödigt många personer med i berättelsen, tyckte jag. Det var svårt att komma ihåg vem som var vem eftersom många av personerna hade små, små biroller och nämndes endast några få gånger under hela berättelsen (t.ex. Nho, Sunthorn, Rangsan). Boken var också ganska obehaglig ibland eftersom den till viss del handlar om barnporrindustrin i Thailand, inget lättsmält tema. Men boken får helt klart godkänt.

onsdag 18 september 2013

ögon blå

 
Allting som jag hoppas på
Allt finns i dina ögon blå

/Eldkvarn - Blåa ögon

.

söndag 15 september 2013

Söndag

Älskade helg, älskade hund



lördag 14 september 2013

"Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött"

Schulman: En till sommarbok jag glömde bort. Den här boken sträckläste jag i solen på bryggan en varm dag. En bok som inte lämnade något som helst avtryck men var helt okej underhållning under några sommartimmar. Jag valde att läsa den eftersom jag tidigare läst några krönikor av samma författare och tyckte dessa var ganska underhållande. Det här var dock en ganska typisk kärleksberättelse kryddad med ironi och tragik. Men visst, en bra bok den dag inte orkar med något svårläst och världsomvälvande. Däremot har jag läst att Schulmans debutroman "Skynda att älska" ska vara riktigt bra. Kanske försöker mig på den ännu någon vacker dag.

"Men scenerna med nerv är för få, tonen för kokett. Det är mycket möjligt att det mellan den där bardisken och Visby BB där deras barn föds ett år senare, finns en större kärleksroman, men tyvärr finns den inte här." (Åsa Beckman, 2011.)

Lite så känner jag också. 

tisdag 10 september 2013

"Konsten att tala med en änkling"


Tropper: Hade tidigare läst Sju jävligt långa dagar av samma författare och tyckte att boken var rätt så humoristisk faktiskt. Blev dock lite besviken på den här berättelsen som alltså kom ut innan Sju jävligt långa dagar (jag läser allt i fel ordning jaaa-a). Tyckte att böckerna påminde otroligt mycket om varandra och i båda fanns element som nån form av tragisk separation, en knasig familj, sitta shiva, alkoholproblem och båda berättelserna handlar om en man i about 30-års ålder. Visst fanns de roliga faktorerna också med i båda berättelserna och stundtals var den här boken riktigt fint och sentimentalt skriven. Men jag känner lite som så att om du läst den ena behöver du inte ge dig i kast med den andra. I got it the first time.

Villaavslutning