Det är otroligt hur trött man blir av detta mörker. Mörkt när man vaknar och mörkt när man kommer hem, och mer eller mindre under hela tiden där emellan. Det är inte svårt att se varifrån alla dessa små ångestpustar dyker upp, så små att de knappt märks men kraftiga nog att omkullkasta det goda humöret och motivationen.
Jag tror på mer värme, mer kärlek och mer glädje. Då skall vi nog hålla oss flytande tills det blir ljusare tider igen.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar