Jonas Jonasson:
Jaaaa, jag har inte läst hundraårigen (älskade dock filmen) utan hoppade direkt till den här berättelsen. Först tyckte jag väl att det var lite charmigt med den där tokroliga berättarstilen men jag tröttnade snabbt. Det blir liksom lite väl mycket med galghumor sida upp och sida ner. Berättelsen speglas också mycket av ideologier hit och dit, vilket inte intresserar mig särskilt mycket. Visst är berättelsen stundtals verkligt drivande och underhållande men som helhet tycker jag den saknar ett visst djup, känslan av empati för karaktärerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar