I juni fyllde min kära mor 60 bast. När det gäller mamma behöver man säga bast och inte år för hon är så jävla cool. Hon har inget som helst lokalsinne och slarvar bort sig i centrum av Vasa, ändå reser hon iväg själv till Guatemala och Equador i jobbet och tycker det är lite spännande med skottlossning på gatan utanför hotellet. Hon hatar att baka, laga mat och börjar gråta om hon måste sy men hon springer lätt ett marathon helt utan träning och kommer på typ andra plats. Mamma har världens sämsta humor som jag förstås har ärvt. Vi älskar töntiga klipp och roliga djur. Och gubbar. Vi skrattar helst och mest åt oss själva. Mamma är en citatkälla utan dess like och trots att hon jobbar med logistik är hon helt värdelös på att tänka logiskt. Hon är sjukt bra på att kila i köer och tar ingen som helst hänsyn till andra om hon har bråttom. Mamma är världens bästa på att ringa jobbiga samtal och så är hon otroligt snål. Hon väger typ 40 kg men är stark som en kar. Mamma tror att hon har skostorlek 46 och att hon har världens största händer. Hon använder aldrig smink men tycker att botox kunde va najs. Mamma tycker att finländare ser ut som röda grisar med små ögon. Hon är världens största pessimist. När jag berättade att vi ska gifta oss 2019 var mammas svar: om ni e ilag nameir tå. När jag ännu bodde hemma tyckte mamma om att visa klippet med ekorren med svängande bollar åt mig och mina vänner. Typ 465 gånger. Varje kväll. Det var bara hon som skrattade.
Mammas standarduttryck:
"Imåro komber i snöön."
"Jag vaalt föödd dumb å ja vaal dumbari å dumbari fö vainda daa."
Älskade, älskade du. Tack för att just du är min mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar