Ju äldre jag blir ju tydligare blir det för mig att jag är skitdålig på att börja, inleda nytt. Jag trivs allra bäst när allt är mitt i och rullar på. Man är lagom inkörd och vet vad som förväntas av en, orkar därför krydda till tillvaron lite. Den moderna människan förväntas tyvärr tycka om alla nya saker. Ni vet som i CV:n där man skriver att man tycker om att "lära sig nya saker". Det tycker jag inte om. Man känner ju sig alltid dum och misslyckad när man ska lära sig något nytt (nytt jobb t.ex.). Känner mig som en kung när jag sen kan det, då är det skönt. Trivs med att lära andra. Tycker ju inte om förändring och det går ju liksom hand i hand med börjor. Traditioner är bra, allt som är bekant kräver ingen extra energi.
Tycker till exempel att skolstart är jätte angstigt. Jag vill i och för sig börja på men det är bara för att jag vill komma igång och allt kan bli så där tryggt och vanligt igen. Så jag vet att jag fixar det. Samma sak på nyår. Alla tjatar om nytt år och nya tag. Som att börja från noll. Jag vill inte ta nya tag. Jag vill ta gamla, bekväma, trygga tag. Känner att jag hatar årsstarten. Hypen kring att allt ska börjas om. Kan man inte bara få fortsätta? Som om allt hittills skulle ha varit misslyckat och nu måste vi göra om, göra rätt. Jag har åtminstone inga krafter att tänka "nya tag" i kallaste mörkaste januari.
Så jag önskar inget "nytt år, nya möjligheter". Säg bara "välkommen tillbaka, nu fortsätter vi".
Tryggt och bra.
 |
| Den omoderna människan. God fortsättning! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar