Lisas texter

Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp

Det blir aldrig bättre
Vi kommer aldrig närmre
Vi är aldrig starkare
Än vår svagaste punkt
Kedjan är svag
Då länkarna felar
Och bojan runt foten väger tungt

...

För dom band som band mig här
Har jag långsamt löst upp

September PCOS Awareness Month

Sorg

Men finns någonting som är ställt bortom rimliga tvivel
Finns någonting som en blind stackars sate kan hålla för sant
Nej, det finns ingenting som hon blint kan blunda och tro på
Det finns ingenting som för alltid känns likadant

Letting go of people who already slipped away

Somebody asked me if I knew you.

A million memories flashed through my mind

but I just smiled and said I used to.

A stormy midummer night's dream

Årets midsommar spenderades i Nämpnäs under sommarens stormigaste dag. Hela kvällen gick elen av och på och vi fick tända ljus och byta högtalare om vartannat. Verkligen minnesvärt :D Vi fick helt fantastisk mat av våra egna kockar (som fick improvisera och grilla inomhus) och en riktig sommartårta av Linn. Vi flickor band midsommarkransar medan pojkarna bastade. Dagen efter dukade vi upp till en midsommardagsbrunch innan det var dags att bege sig hemåt. Tack för att vi fick spendera denna högtid med er!

Blåsigt

Som tur kunde vi elda i brasan

Grilla fisk

Helan går!

Vi band fina blomsterkransar

Brunch på G

< 3

22.07.2017

Nu ett år förlovade < 3

Bulgaria part 2 - through the phone

Hittade en badabunk på taket!

Hata nattflyg

Bulgaria part 1

I början av juni åkte jag och Kiko iväg till Golden Sands i Bulgarien. Efter förra sommarens eländiga sommar och var vi starkt i behov av sol och värme. Eftersom vi hade en relativt dyr och maxad resa till USA ifjol valde vi nu ställe utifrån pris, säker sol och flygtid och då passade Golden Sands oss perfekt. Det visade sig vara just ett sånt sommarparadis vi ville ha. Billigt, turistigt, soligt, varmt och enkelt. Redan första dagen hade vi utforskat hela närområdet och kunde lugnt luta oss tillbaka i solstolen och njuta. Längesen jag varit på en sån här riktig chartersemester med sandstränder och just nu var det så rätt. Vi åkte hemifrån stressade och trötta då hunden med tratt höll på att driva oss till vansinne. Under vår semester hann vi främst umgås och ha roligt tillsammans och trots att själva resmålet kanske inte var det häftigaste vi sett blev denna resa en av våra mest minnesvärda. Inte ett gräl eller tjafs under resans gång. Vi orkade och hann satsa på varann när det inte fanns så mycket annat att se. Vi hann dessutom läsa fler böcker än nån gång tidigare under resa. Inga utflykter bokade vi och ingenstans åkte vi. Stranden eller poolen var dagens svåra beslut samt vad äta och dricka. Maten var överlag dålig men alkoholen billig. Skulle inte åka tillbaka till samma ställe igen eftersom vi nu sett det, men jag är så tacksam för Bulgarien då vi fick en så fin och avslappnande resa efter en tung vår. Älskar att resa med dig < 3 

Fotade inte så mycket med kameran under denna resa, telefonbilderna kommer i ett senare inlägg.

Skolavslutning på Brudsund

Så här mot slutet av sommaren är det dags för att bli nostalgisk och ladda upp lite bilder från när sommaren stod för dörren. Min absolut bästa tid på året. Här skolavslutning på Brudsund, nu två år i rad - kanske en ny tradition? Perfekt väder men det tyckte myggorna också..

"Kaninjägaren"

Lars Kepler: Sjätte romanen om finlandssvenske kommissarien Joona Linna. Men nu känner jag lite att krutet i den här serien håller på att rinna ut. Den här berättelsen är mest äcklig och provokativ. Blod, tortyr, djurplågeri, sex, våld ja ni vet. Tycker också att själva berättelsen hoppar än hit än dit och ibland orkar jag inte helhjärtat med alla karaktärer och platser. Tyckte också att det var lite märkligt att just huvudpersonen Joona Linna som i tidigare böcker känts ganska djup, allvarsam och seriös nu plötsligt framstår som ganska glad och uppåt, nästan oseriös. Vet inte liksom varför men det hela känns alltså lite främmande och ointressant. En spännande cliffhanger blev slutet i alla fall.

Om kroppspositivism

Det finns ingen som skriver som Ellen, gå in och läs.

"Att känna sig ful eller hata nån del av sitt utseende är jobbigt och tärande oavsett storlek. Men att vara tjock är inte att känna sig ful, det är att känna sig ovärdig att finnas. Hela, hela tiden. Det går liksom inte riktigt att jämföra.

Även om du som smal eller normis har komplex har du betydligt mycket mer spelrum än jag har. Samhället är byggt för dig. Du får vara i de flesta rum. Saker som är självklara för dig är långt ifrån sanningar för mig. Och det handlar inte bara om utseende."

Ellen skriver också om bl.a. rädslan för att gå till läkare, delta i aktiviteter, åka till nya ställen och flyga när man är tjock. Liksom SKYLL DIG SJÄLV ATT DU GJORT DIG SÅ TJOCK. Känner så igen mig TACK för att du sätter ord på det jag tänker. Rätt BMI har jag aldrig haft och 80 kg (mer än pappa obs) vägde jag redan i högstadiet så den här kampen är för såna som mig. Fundera om det är rätt forum för dig eller om det finns någon annan kamp du behöver föra. 

En bild jag vanligtvis inte skulle lägga upp p.g.a valkar och äter ju nånting ohälsosamt men BAMM!