- man har SÅ mycket mer tid när man är ensam, allt tar så mycket längre och blir större projekt när man är två (t.ex. matlagning, shopping, städning, tvätt och disk).
Ni vet "Nu har du bara tvättat dina svarta kläder igen hallåå jag tvättar ju alltid dina också. Jag vägrar hänga upp dem", "Vad ska vi äta idag? Jag vill inte ha rött kött och du vill inte ha kyckling, just så då blir det FISK... för dyrt, orka.", "Ingen har hämtat posten idag! Vem hämtade igår!?", "Jag tvättade vessan senast, punkt.", "Dina kläder är utspridda överallt, en invasion." o.s.v. Om man är ensam är det bara; just do it. Hjälper inte att klaga.
- det är väldigt tyst, inget dataspelsskjutande med tillhörande svordomar och inget ropande tvärsöver rummen, och framför allt inget VA SA DU? VA? VA?
- det finns ingen som erbjuder mig filmer och serier på löpande band
- istället för att fixa i ordning en ordentlig middag vid köksbordet blir det ofta mikromat i soffan
- mycket mer nätshopping..
- inget "nu ska vi åka dit och sen måste vi via och plocka upp och sen hämta.."
- det är mycket tråkigare att äta snacks och skräpmat ensam (Jag sku alltså vara SÅ smal om...)
- finns ingen jag kan fråga filmmanus av redan i inledningen
- ingen lust att städa eller fixa --> finns ingen man kan skryta för sen
- det går inte att dra lakan ensam (har ingen mangel)
- ingen att gå på hundpromenader med och prata bajs
- ingen att svära över grannarna med (speciellt parkerandet)
- ingen som retar upp mig när jag är lugn och ingen jag kan reta upp när jag är stressad
- ingen som skrattar åt min fula, söndriga onepiece
- ingen som fixar TV:n när bilden blir SVART! aaatan
- ingen som har tålamod med hunden då jag exploderar eller vice versa
- ingen som väcker mig för tidigt på morgonen så att jag måste snooza ännu längre
- ingen som dödar spindlar
KOM HEM.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar