Håkan Nesser: Trodde jag hade recenserat den här boken tidigare men så kom jag på att jag bara gjort det muntligt med en vän. Och den här boken behöver man verkligen diskutera efter att man läst den. Det är alltså en fristående roman men också andra delen i Nessers storstadstrilogi. Det är en bok med text och metatext i lager på lager. Min förbryllning börjar när att jag tar av boken dess pappersomslag och ser att bokens tryckta titel är en helt annan: "En sömngångares bekännelser" av Steven G Russell. Jag tänker att det måste vara ett misstag men inser senare att det är en av pusselbitarna i detta Nessers massiva pussel. Berättelsen handlar om en döende miljonär som vill samla sin familj i London för ett sista avsked. Man får följa de olika familjemedlemmarnas liv och tankar i skilda kapitel. Samtidigt får vi läsa om den mystiska Carla som dyker upp i tre olika berättarplan under 40 år och berättelsen är både nutid och ända tillbaka till 60-talets London, hon är kärnan.
Lite senare i boken introduceras en manlig person Selén som kryper in i huvudet på en av huvudkaraktärerna, Leonard, som skriver på en roman vilken hans styvdotter läser. Plötsligt börjar händelser frigöra sig och få eget liv och man vet inte längre vad som är verklighet och vad som är prosa, inte heller vem det är som skriver och vem som berättar. Berättelsen styr nu berättaren och Nesser väver till och med in sig själv. Ytterligare en pararellhandling är den klockmördare som härjar i London och jag bara väntar på allt ska vävas ihop till en logisk förklaring. Jag tror att jag aldrig får någon. Även fast jag läst ut boken känner jag mig osäker på vad som hände? En bok jag verkligen kommer att läsa igen och då fokusera mindre på handlingen som jag nu känner till, och fokusera mer på själva uppbyggandet av alla dessa lager av verklighet och händelser och berättande. Kanske blir jag klokare då, eller inte. En helt galen bok men ack så fascinerande. För ambitiös? Eventuellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar