Tror jag har för många tankar i huvudet på samma gång och då vill ingen av dem ner på papper. Så jag ska låta dem snurra för sig själv i mitt huvud, för just nu känner jag mer för bilder och flum. Ikväll är känslorna starkare än orden.
Eller så vill jag leka med orden. Men jag vill inte forma dem till något väsentligt, inte till någon tråkig uppsats om dagens händelser. Inte idag. Idag är en flumdag, en av många som aldrig kommer igen. Har ni tänkt på det? Ingen dag kommer nånsin igen. De bara försvinner, en efter en precis som när jag rycker blombladen av maskrosblomman i 'älskar, älskar inte'. Tänk så fånigt egentligen, som om en blomma kunde tala om vem som älskar. Dessutom kan man alltid fuska, det sista blombladet delar du itu så du får svaret du vill ha. Kanske var det 'älskar'? Jag vet inte vilket du söker. Jag söker en fyrklöver med tur. En sån vill jag ha att pressa mellan tunga sidor i en oläst bok. En bok om floran och faunan, en sån som står i hyllan och som ingen ser eller bläddrar i för den är tråkig. Där ska jag pressa min fyrklöver. Om du är snäll kanske jag rycker loss ett fyrklöversblad åt dej så att du minns mej. Eller så följer jag med dej och så seglar vi iväg på ett moln, vitt och mjukt och om du ber mej blunda så gör jag det för jag vill så gärna tro att man kan lita på dej. Men säg ingenting, förstör ingenting. Ord är vackra men idag ska de inte säga oss nånting viktigt. De ska hoppa och flyga precis som de vill. Därför blir det stökigt ibland, men det gör ingenting, det städar vi undan sen. För snart kommer vi att sluta leka med orden och de kommer återigen att tala om för oss saker vi inte vill veta och saker vi älskar att höra, saker vi trodde inga ord kunde bilda och saker som förändrar oss. Orden i sig är vackra men vad de bildar är inte alltid vackert. Men allting kan inte vara vackert, hur vet vi annars vad fult är? Snart spricker vårt moln upp och vi faller ner tillbaks till de tråkiga och vardagliga ordens värld, till dem som beskriver vad som hände och inte hur vi kände. Försiktigt sätter jag in det som finns kvar av min fyrklöver mellan bokens tunga sidor. Där ska den vila tills jag vill kika på den igen, för det gör man bara ibland när den vanliga verkligheten är för verklig och när vardagsorden känns otillräckliga och fåniga. Du fick en del av min klöver för att minnas mej. Kommer du att göra det? Det vet jag inte och inte du heller. Så vi säger ingenting utan tiger. Vi tar makten från orden och nu är det vi som bestämmer. Orden börjar sina och vi landar, en mjuk landning för att inte väcka de fula orden. Nu vill vi inte mer och jag stänger den tråkiga boken med min lyckobringare i. Nu har vi en hemlighet du och jag, kommer du att hålla den? Det vet jag inte och inte du heller. Så vi tiger en stund till och håller de farliga, tråkiga orden borta. Snart hittar de oss men det gör ingenting, för då har vi lekt klart med de vackra, förtrollande orden. De studsar inte längre obehindrat ut ur mej utan de lägger sej småningom till ro. Det ska vi också göra, nu har vi lekt klart. Gonatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar