Denna helg gick i migränens tecken. Som tur hann vi fotografera Mimosas bilder innan jag blev dålig men alla planer om utgång var bara att glömma när jag märkte att synen for. Jag har s.k. auramigrän vilket betyder att innan själva huvudvärken börjar, drabbas synen och jag får svårt att fokusera på föremål, alla bilder blir halverade och allt flimrar. Det är ju egentligen inte ögonen det är fel på utan hjärnan som spelar mig ett spratt och det är mycket svårt att förklara för någon som själv inte har haft migrän. Varje anfall börjar med att jag märker att när jag ser ner på mina händer inte kan uppfatta att de sitter fast i kroppen, utan ser ut att på något vis sväva utanför kroppen. Efter detta kommer resten av synvillorna och får jag inte medicin i denna fas kommer anfallet att räcka mycket länge. Huvudvärken börjar oftast genast efter att synvillorna slutat och den är oftast koncentrerad till en viss punkt i huvudet, i mitt fall oftast kring vänsta tinningen. Huvudvärken är ihållande och kraftig och bör ej förväxlas med vanlig huvudvärk. Någon gång under huvudvärksfasen börjar ofta illamåendet vilket leder till att jag, som mångra andra, oftast spyr under varje migränanfall. Har man tur kan huvudvärken släppa lite efter detta, har man inte tur fortsätter den obönhörligt. Jag har själv haft migrän nu i över tio år och hoppas att den ska växa bort så småningom. I dagens läge vet jag när jag får ett migränanafall, hur det kommer att se ut och vad jag bör göra. Jag kommer däremot aldrig att glömma mitt första anfall som uppkom i någon av de lägsta klasserna och jag då trodde att jag blivit blind. Läraren trodde jag var smågalen och mina vänner förde mig till hälsosystern som förklarade att det troligen rörde sig om migrän, hon föreslog att jag skulle gå och vila en stund. Att ligga och 'vila' i skolans vilorum utan att ha fått medicin är idag något av de värsta jag skulle kunna tänka mig. Den värk och det illamående som uppstår i samband med att anfall går inte att genomlida i någon allmän vilosal och absolut inte utan medicin! Jag kommer aldrig att glömma hur jag kände en obehaglig ångest komma krypande där jag låg och jag kunde höra mig själv andas flåsande och emellanåt stöna högt p.g.a. smärtan i huvudet. Idag är jag själv medveten om vad det är jag drabbas av och det enda viktiga är att få tag i antingen vanlig värkmedicin eller riktig migränmedicin så fort som möjligt. Som tur har jag inte haft oturen att drabbas av den typ av migrän som t.ex. min kusin har, dvs. fleradygns-anfall då han endast kan ligga i ett bäckmörkt rum och lida.
Nu vet ni lite mer om migrän ni som själva haft lyckan att slippa det och till er med migrän säger jag bara; ni vet att det kommer en stund efter anfallet när huvudvärken äntligen släpper och det är som att komma till paradiset, kom ihåg det. Migrän är något jag inte önskade ens min värsta fiende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar