Sitter här och ångestar inför morgondagens skolstart.
Känner ett litet tryck över bröstet både för att jag blir rädd för den stress som komma skall och också för att jag är ganska säker på att jag nu förstört det som nångång eventuellt kunnat utvecklas till något vackrare och större. Eller kanske för att jag helt enkelt förstörde minnet av något vackert. Eller kanske för att jag återigen fått bevis för att min teori om att kärleken inte övervinner allt stämmer. Eller kanske för att jag liksom nu kan säga 'Vad var det jag sa?' till mig själv och för att jag helt enkelt nu kan ge fan i att längta och hoppas. Bit ihop säger dom, så då gör jag det. Det vet jag hur man gör.
And I caught a spark from his eyes of forgotten desire
with a word or a touch Lord, I could have rekindled that fire.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar